Modeindustrin producerar omkring 100 miljarder plagg och accessoarer om året. Uppskattningsvis 20 miljarder blir aldrig sålda och hamnar i klädberg. I Sverige är H&M den stora globala maskinen, medan Lager 157 snabbt växer med jeans, tröjor och t-shirts till priser som gör det möjligt att köpa nytt utan särskilt lång betänketid.
H&M och Lager 157 mitt i modebranschens enorma klädberg
Frågan är vad som händer med allt som ingen vill köpa.
New York Times-skribenten och författaren Dana Thomas pekar i en uppmärksammad essä ut överproduktionen som modeindustrins kanske smutsigaste hemlighet.
”Överproduktion är ingen olyckshändelse eller tillfällig felbedömning. Den är inbyggd i affärsmodellen”, skriver hon.
Den är enligt Thomas inbyggd i affärsmodellen.
20 miljarder produkter blir över
Modeveckorna i New York, London, Milano och Paris brukar handla om vad vi ska vilja bära nästa år. Bakom champagneglasen och fotograferna arbetar en industri värd omkring 1 900 miljarder dollar och med ett betydligt mindre glamoröst problem.
Det produceras helt enkelt för mycket.
En del av överskottet hamnar på outlets och reasajter. Annat skickas långt bort från kunderna som det en gång tillverkades för.
2021 rapporterade AFP att 39 000 ton osålda kläder hade dumpats i Atacamaöknen i Chile. Där har kläder, ibland fortfarande med prislappar kvar, bildat stora högar i ett av jordens torraste områden. En del bränns.
Lyxindustrin har samma problem fast med bättre sömmar.
Burberry uppgav i årsredovisningen 2018 att bolaget under det föregående året hade förstört osålda kläder, accessoarer och parfym för 28,6 miljoner pund. På fem år var värdet omkring 100 miljoner pund.
Bolaget slutade senare med metoden. Även Chanel har i ett rättsfall i Hongkong kopplats till vad branschen försiktigt kallat ”inventory management”.
Det är ett elegant uttryck för ett ganska oattraktivt sopberg.
Färre butiker, färre chefer: H&M bantar organisationen land för land
H&M varslar upp till 250 anställda vid sina brittiska huvudkontor. Det är en del av ett mönster som redan drabbat Nederländerna, Belgien, Spanien och Singapore under det senaste året. Det svenska klädbolaget, som samtidigt stänger fler butiker än det öppnar, säger att neddragningarna ska föra besluten närmare kunderna. Inte spara pengar på kort sikt.
Från 14 till 68 plagg om året
Dana Thomas visar också hur kraftigt vårt förhållande till kläder har förändrats.
1980 köpte en genomsnittlig amerikan omkring 12 till 14 klädesplagg om året. 2018 var siffran 68.
På 1960-talet gick 10,4 procent av ett amerikanskt hushålls budget till kläder och tjänster som kemtvätt. I dag är andelen omkring 2,5 procent, trots att konsumenterna köper ungefär fem gånger så många produkter.
Förklaringen finns bland annat i globaliseringen.
Produktionen har flyttats till länder där löner och tillverkningskostnader är låga. Bara omkring tre procent av kläderna som säljs i USA tillverkas numera i landet.
En t-shirt kan därför kosta mindre än lunchen du spiller på den.
Svenskarna har också fyllt garderoberna i allt snabbare takt. År 2000 konsumerade vi i genomsnitt 10,7 kilo nya kläder och hemtextilier per person. 2025 var siffran 15,2 kilo, en ökning med drygt 42 procent. Och då missar statistiken delar av svenskarnas direkta e-handel från utlandet.
När själva plagget blir billigt blir det också mindre kostsamt för företaget att producera lite för mycket. Lagerhållning, sortering och återvinning kan kosta mer än att göra sig av med varan.
H&M sitter på miljarder i kläder
H&M-gruppen omsatte drygt 228 miljarder kronor under 2025. Vid årets slut uppgick koncernens varulager till 35,4 miljarder kronor.
Varulager är självfallet inte samma sak som osålda eller förstörda kläder. Det visar däremot vilka volymer ett av världens största modeföretag måste hantera.
H&M försöker samtidigt minska miljöpåverkan. Under 2025 var 32 procent av materialen som koncernen använde återvunna. Vd Daniel Ervér säger att bolaget vill kombinera tillväxt med minskade utsläpp.
Koncernen har också länge erbjudit kunder möjligheten att lämna in gamla kläder i butikerna.
Hur effektiv klädinsamling generellt är har blivit en egen diskussion.
Organisationen Changing Markets Foundation gömde 2023 AirTags i 21 klädesplagg som lämnades till klädkedjor i Europa eller skickades till återförsäljningssajter. Bara fem återanvändes eller såldes vidare inom Europa. Övriga förstördes, blev liggande i lager eller exporterades till Afrika.
Testet omfattade flera aktörer och kan inte läggas på H&M. Det visar däremot problemet med den stora gröna förhoppningen, återvinningen.
Enligt Textile Exchange blir mindre än en procent av världens kläder återvunna till ny textilfiber.
Lager 157 trampar gasen i botten
Samtidigt växer en annan svensk spelare snabbt.
Lager 157 från Gällstad har byggt sin position på enkla basplagg och låga priser. Kedjan har passerat 90 butiker och expanderar i Sverige och på flera europeiska marknader.
Under 2024 ökade omsättningen med 28 procent till 3,5 miljarder kronor. Bolaget planerade därefter mer än 20 nya butiker under 2025.
Grundaren Stefan Palm har konsekvent gått åt motsatt håll mot den traditionella modevärldens jakt på exklusivitet.
”När världen blir mindre och modet snurrar allt snabbare väljer vi istället att bli ännu enklare och mer basic”, säger han.
Lager 157 pekar på stora produktionsserier, enkelt sortiment, effektiv distribution och låg marknadsföringskostnad som förklaringar till priserna.
Men ju större volymerna blir, desto mer central blir frågan som Dana Thomas ställer om hela branschen. Hur mycket ska egentligen produceras?
EU har tröttnat på klädberget
Politikerna har börjat svara.
Sedan den 19 juli 2026 får stora företag inom EU som huvudregel inte förstöra osålda kläder, skor och accessoarer. Medelstora företag omfattas från 2030.
EU-kommissionen uppskattar att mellan fyra och nio procent av textilierna som sätts på den europeiska marknaden förstörs innan de ens har använts. Det motsvarar mellan 264 000 och 594 000 ton varje år.
Produkter ska i första hand säljas, reas ut, doneras eller förberedas för återanvändning. Företag som förstör osålda produkter med stöd av något av undantagen måste dessutom kunna redovisa varför.
För H&M är den nya verkligheten redan här. Lager 157 växer snabbt mot samma regelverk.
Och polyestertröjan för 99 kronor har plötsligt fått ett betydligt längre liv än företaget som beställde den kanske hade räknat med.
”Sluta peka finger – textilbranschen saknar digital infrastruktur”
Debatt: ”Textillagen kollapsade efter ett år. Problemet var inte politikerna – utan en bruten kedja som saknar digital infrastruktur.”
