"Man vinner inte på att vara aggressiv"

– Mitt jobb är ju att vara sanningssökande, säger hon till Realtid.se om varför hon valde att bli åklagare och inte advokat.

Jennie Söderberg kommer nedspringande för trappen i sin långa svarta kappa. De blonda lockarna gungar upp och ned i takt med hennes steg. Jennie Söderberg passar inte alls in på bilden som många har av en åklagare som grå och trist. Den bilden ses nu, efter Realtid.ses träff, som förlegad och behöver uppdateras.

Klicka här för att gratis få Realtid.se:s nyhetsbrev Juridik varje vecka via e-post.

Möts du av respekt i rättsalen?

– Absolut, jag har aldrig blivit dåligt bemött, säger hon.

Jennie Söderberg berättar att hon, som åklagare, jobbar mycket självständigt och att det är en av anledningarna till att hon trivs med sitt yrkesval.

– Trivs man med den rollen, att vara självständig och ta egna beslut, så är det ett arbete som tilltalar många. Det är dessutom ett yrke med högt tempo.

Jennie Söderberg har jobbat fyra år som åklagare. Hon läste juridik i Göteborg och jobbade därefter på advokatbyrå innan hon började resan mot åklagaryrket.

Hon gjorde tingstjänstgöring i Uppsala, därefter jobbade hon i Riksdagen som politisk sakkunnig.

– Det var både roligt och intressant, men jag alltid haft drömmen att jobba som åklagare. Därför sökte jag mig till åklagaryrket. Jag hade en bild av arbetet och ville prova det och se vad det var för något. Jag trivdes från första början.

I dag sitter hon på City åklagarkammare i Stockholm, på Kungsbron, cirka 500 meter från tingsrätten. Där jobbar hon tillsammans med sex andra relationsvåldsåklagare.

Redan under utbildningen fastnade hon för straff- och processrätt framför de övriga områdena såsom bolagsrätt och arbetsrätt.

– Jag tycker att det är lättare att hitta engagemang när man jobbar med människor.

Varför valde du åklagaryrket och inte advokatyrket?

– Det som jag tycker om med mitt yrke är att jag jobbar objektivt. Jag har ingen klient där jag är bunden av ett uppdrag. Mitt jobb är ju att vara sanningssökande.

Jennie Söderberg jobbar med relationsbrott. Senast ni kunde läsa om henne i Realtid.se höll hon i målet mot finansmannen Jon Malmsäter.

– Relationsbrott kan vara svårare att leda i bevis eftersom det ofta finns en part som kanske inte vill att den man lever med och älskar ska dömas för något brott. Brottet kan också ha begåtts inom hemmets slutna väggar där det är svårt att finna bevisning, säger hon.

Förutom relationsbrott är Jennie Söderberg även inriktad mot sexualbrott. Examensarbetet under hennes juridikstudier handlade just om sexualbrott.

Skulle du vilja se några förändringar i sexualbrottslagen?

– Jag jobbade i Riksdagen när den nya sexualbrottslagstiftningen trädde i kraft kring 2005. Jag vet inte om det är en lagstiftningsfråga – om det är just det som är det svåra. Det har ju diskuterats om en samtyckesbaserad sexualbrottslagstiftning skulle kunna vara ett alternativ, men jag vet inte vad som skulle hända om vi hade en sådan.

Hade du haft svårare att vara på andra sidan, som advokat, och försvara de misstänkta?

– Alla människor har rätt till ett försvar, det är viktigt. Jag skulle nog känna det tufft, i själen, att försvara någon som har gjort ett väldigt nedrigt brott.

Jennie Söderberg berättar att hon har ungefär 70 pågående förundersökningar samtidigt.

– Det är ganska mycket, men jag jobbar också med ganska många frihetsberövade och då är det helt andra tidsfrister som gäller, två veckor efter att de häktats så ska jag ha hunnit fått tag på bevis annars måste de ju släppas.

Blir det mycket övertid?

– Jag försöker att se till att mitt arbete inte styr över mitt liv och försöker att se till att jag har en 40-timmars arbetsvecka. Ibland jobbar jag mer och ibland mindre.

Det är lätt att tro att det inte går att vara lika engagerad i alla mål samtidigt när man har så många mål som Jennie Söderberg beskriver att hon har. Men hon berättar att hon ändå är det.

– Sedan kan vissa mål beröra mig mer eller mindre, det är ofrånkomligt att vissa personer berör en mer än andra. Det känner man när man kommer till rättegången och får träffa personerna.

Åklagarjobbet har blivit ett kvinnoyrke i Sverige. Så står det i en nyligen publicerad artikel i Expressen. Enligt tidningen ”dominerar tjejerna bland de nyanställda och gubbarna bland dem som går i pension”.

– Det är fler kvinnor som läser juridikutbildningen än förr och därför också fler som söker sig till åklagaryrket, säger Jennie Söderberg om uppgifterna i tidningen.

Samtidigt kommer uppgifterna att advokatyrket istället lockar de unga männen på grund av den högre lönen.

– Naturligtvis är det sämre betalt som åklagare än om du jobbar på en affärsjuridikbyrå, så är det. Men det här har gett mig mer.

Är löneskillnaden berättigad?

– Det är ju lite svårt att säga eftersom vi är statligt anställda, vilket advokaterna inte är. Man skulle istället kunna jämföra åklagaryrket med domare eftersom de också är statligt anställda, men har högre lön. Där finns det dock en diskussion om att de sitter med det avgörande beslutet och ska därför ha bättre betalt.

Hur är du som en åklagare?

– Jag tycker att man ska bemöta alla människor med respekt, det är väldigt viktigt. Jag tar alltid i hand med alla personer. Det är en sak om man är tuff i en förhörssituation det måste man i vissa fall vara när personen har lämnat vissa uppgifter som inte stämmer. Annars tror jag inte att man vinner på att vara för aggressiv i början eftersom det får inte folk att prata.

Har du haft någon förebild?

– Inte så, men däremot så diskuterar jag gärna mycket med min gruppchef, Elisabeth Brandt, eftersom hon sitter med mycket mer erfarenhet och kunskap.