Annons

Annons

Istället för förvirring: starkare krona

Mycket talar för att det är den svaga kronan som håller uppe inflationstrycket i den svenska ekonomin. Men vad händer när kronan stärks?

Per Lindvall

Per Lindvall

Realtids krönikör Per Lindvall är mångårig ekonomijournalist. Har du synpunkter på Pers krönika? Skicka gärna ett mejl! Adressen är: per.lindvall@realtidmedia.se

Riksbanken har fått mycket stryk för sina överoptimistiska inflationsprognoser. Men med maj-siffran för Riksbankens målvariabel KPIF, konsumentprisindex med fast ränta, på 2,1 procent, som var på pricken för den egna prognosen och över marknadens consensus på 1,9 procent, så kan direktionen andas ut. Modellerna man använder är inte obsoleta.

Den underliggande inflationen, rensat för de volatila energipriserna, steg till 1,7 procent i maj, vilket också var högre än tidigare.

En hel del tyder på att det är den svagare kronan som driver på inflationen. För en faktor som sticker ut är exempelvis prisökningar för logi som dragit iväg med 12,1 procent. Att den svenska kronan fallit med 21 procent gentemot euron och hela 31 procent gentemot dollarn sedan början av 2013, varav den tappat 4 procent mot euron och 8 procent mot dollarn under det senaste året, borde ha gjort att Sverige har etablerat sig, som ett, om inte billigt, så åtminstone prisvärt resmål.

Annons

Annons

Det som är lite förvånande är att den under sex års tid kontinuerligt och kraftigt försvagade kronan inte har gjort att den svenska inflationen avvikit mer från omvärldens inflation. Försvagningen av kronan sammanfaller väl med den tidsperiod då Riksbanken gick från en position då man hade en högre styrränta än de viktigaste ekonomierna i omvärlden, man ”lutade sig mot vinden” för att stävja den snabba utlåningstillväxten. För att sedan vända på klacken och nu vara bland de lägsta i klassen, Danmark och Schweiz ligger ännu lägre, med sin minusränta. När styrräntan var som högst under slutet av 2013 så föll också inflationen mot noll, men i takt med att den har sänkts så har också inflationen stigit kontinuerligt för att nu vara på målet.

Så frågan är om det inte är den svaga kronan som ändå inte är huvudförklaringen till att Riksbanken nu nått sitt inflationsmål. Och följdfrågan blir då vad som händer med inflationen och kronan om Riksbanken trots allt följer sin prognos om att höja räntan i slutet av året. Att kronan förstärktes när inflationssiffran för maj presenterades, och bröt Riksbankens svit av tidigare prognosmissar, är åtminstone en liten indikation på att kronan kommer att stärkas och att den tidigare skepsisen till att Riksbanken verkligen kommer att höja räntan december har minskat något.

För de som har lånat i kronor för att placera i värdepapper i andra valutor som ger högre löpande avkastning, en så kallad ”carry trade”, så kan detta ge anledning till nervositet. Om det sker en snabb avveckling av sådana positioner så kan kronan studsa upp rejält, utan att Riksbanken gör något. Om detta sammanfaller med att världsekonomin fortsätter att bromsa in och sänker det globala inflationstrycket så kan det uppstå en rejäl förvirring om vad Riksbanken egentligen kommer att göra. Ingen har sagt att det är lätt att vara centralbanksdirektör.

Läs allt om:

Tidigare krönikor

Senaste krönikorna