Premium
Alla som haft någon form av ansvar i Danske Bank borde ha ställt sig följande enkla fråga: ”Här har vi vår lilla estniska filial som förefaller vara väldigt lönsam, hur kommer det sig?”, konstaterar Per Lindvall.
Krönika

Den jättelika estniska elefanten i rummet

Penningtvättshärvan i Danske Bank måste ses som en av de största skandalerna i nordiskt näringsliv på mycket länge. Det är uppenbart att ansvaret faller tungt på bankens ledning, från styrelse och nedåt, men man måste också fråga sig vad revisorerna har gjort. De senare har i uppgift både i sitt myndighetsuppdrag och i sin förvaltningsrevision att fånga upp risker och varna för lagöverträdelser för vilka banken och dess ledning kan hållas ansvarig, skriver Realtids krönikör Per Lindvall.

Per Lindvall
Uppdaterad 2021-05-25
Publicerad 2018-09-20

Det som gör det hela så anmärkningsvärt är att omfattningen av de misstänkta transaktionerna, motsvarande 2 000 miljarder kronor mellan åren 2007–2015, är så stor och så koncentrerad till den estniska filialen att varningslamporna borde ha blinkat rött genom hela bankens risk- och governance-system.

I ljuset av vad som hittills är känt...

Vill du läsa vidare?
Det här innehållet är en del av Realtid Premium. Med vår Premium-tjänst får du:
  • Tillgång till allt vårt innehåll på Realtid
  • Nyheter, analyser, granskningar och reportage för beslutsfattare
  • Tillgång till Realtids arkiv sedan 2004
  • Exklusiva erbjudanden från KTH Executive School och Lexly
Köp Premium
Redan medlem?

Platsannonser

Logga in