EEW, Ecco Supplies
Svea Hovrätt. Foto: Svea Hovrätt
Granskning

EEW: EKN, Swedbank och striden om borgensförbindelsen

Åtta år efter konkursen i Eco Supplies väntar Swedbank och Exportkreditnämnden fortfarande på pengar från Svante Kumlin. Striden om en personlig borgensförbindelse på 20 miljoner kronor pågår i svensk domstol och det är långt till en slutlig dom.

Uppdaterad 2020-11-03
Publicerad 2020-10-28

"Swedbank delar Svante Kumlins uppfattning att frågan om tillämplig lag bör avgöras innan huvudförhandling och fortsatt skriftväxling." Så inleder Swedbanks ombud den senaste inlagan till Svea hovrätt i tvisten med Svante Kumlin, grundaren av EEW Eco Energy World och en lång rad andra bolag under årens lopp. Aktbilagan är ankomststämplad 16 oktober 2020.

Frågan som parterna debatterar är vilket lands lagar som ska användas när tvisten ska prövas. Svante Kumlins ombud pekar i en inlaga från september på att Rom I-förordningen visar att det inte nödvändigtvis är svensk lag som gäller och denna fråga måste nu prövas innan huvudfrågan i målet behandlas. Det handlar om huruvida Svante Kumlin är skyldig att betala Swedbank 20 miljoner kronor plus ränta sedan han skrivit på en personlig borgensförindelse på samma belopp.

"Lagvalsfrågan är en fråga skild från frågan huruvida domsrätt föreligger och skilda internationella och nationella regelverk reglerar dessa frågor. Frågan om tillämplig lag har inte prövats i förevarande mål", skriver Kumlins ombud och tillägger:

"Svante Kumlin yrkar därför att hovrätten tar ställning till frågan om tillämplig lag i målet före det att handläggningen av målet i sak fortsätter."

För att förstå bakgrunden till tvisten måste vi backa bandet mer än tio år. Till det svenska bolaget Eco Supplies Europe och ett dotterbolag som tillverkade solceller i en fabrik i Gällivare. Verksamhet backades upp av Exportkreditnämnden, Norrlandsfonden, Almi och Swedbank men allt slutade i en konkurs 2012 med mångmiljonskulder för Svante Kumlin.

Tonerkassetter och solceller

Bolaget Eco Supplies Europe dyker upp i de svenska pressarkiven 2006 då bolaget förberedde en notering på dåvarande Aktietorget, en process som marknadsplatsen avbröt i ett sent skede. Via pressmeddelande och artiklar utspelades en hård strid mellan bolaget och Aktietorget.

Marknadsplatsen hävdar att Eco Supplies undanhållit information i samband med noteringsprövningen. Bolaget hävdar att det inte stämmer och anklagar Aktietorget för att ha satt igång en smutskastningskampanj. En fråga är vilken roll Svante Kumlin spelade i Trustor-affären.

”Mitt namn och bolagets notering har, på grund av Aktietorgets felaktiga agerande, lidit avsevärd skada. Jag har aldrig varit misstänkt, kallad som vittne eller åtalad för någonting i samband med den sk Trustoraffären”, förklarade Svante Kumlin i ett pressmeddelande den 10 maj 2006.

Eco Supplies förklarade att Aktietorget skulle stämmas. När det gäller frågan om inblandningen i Trustor-affären har Svante Kumlin berättat i media att han endast spelade en perifer roll då han bara förmedlade en bankkontakt till bolaget. Bankkontakten ordnade sedan ett mångmiljonlån som fick en mycket central roll i härvan.  Orsaken var att Svante Kumlin kände till Peter Mattsson sedan tidigare, Mattsson var en av huvudpersonerna i svindeln av Trustors kassa. Han åtalades senare men friades i hovrätten.

Bråket med Aktietorget verkar ha ebbat ut ganska snabbt men Eco Supplies Europe fortsatte sin verksamhet. Några år senare gjorde bolaget, som bland annat handlade med miljövänliga tonerkassetter till skrivare, debut på tyska Open Market som är en del av Deutsche Börse. 2010 meddelade man att bolaget undersökte möjligheterna till en parallellnotering på en mindre lista i Sverige såsom First North. Men planerna gick i stöpet.

Vid den här tidpunkten var det solceller som var den nya inriktningen för Eco Supplies. Genom att ta över bolaget Gällivare Photo Voltaic AB fick den växande koncernen tillgång till en tillverkning av solceller. Satsningen stöddes av Norrlandsfonden, Almi och Swedbank, uppbackade av Exportkreditnämnden, som stod för en stor del av finansieringen.

När EEW Eco Energy World marknadsförs mot svenska investerare heter det att satsningen i Gällivare var en fas i bolagets historia som nu är överspelad.

”Här ser vi då 2008 när bolaget startade och de började 2009 med den här fabriken i Gällivare som sedan lades ned efter några år för att kineserna dominerade den marknaden enormt mycket”, förklarade Lars Nicholls vid ett möte i förra veckan samtidigt som han hänvisade en bild med olika steg i EEW:s utveckling.

Men det var alltså ett helt annat bolag som drev verksamheten i Gällivare och fabriken lades inte ner under ordnade former. Allt slutade med konkuser under 2011 och 2012.

Swedbank-lånet

2010 var Svante Kumlin intresserad av att köpa Gällivare Photo Voltaic genom Eco Supplies. Men bolaget går med betydande förluster och har inte kapital för att genomföra köpet. För att få fram pengar går Kumlin därför till Swedbank och ber om en kredit på 40 miljoner kronor.

Swedbank tycker förslaget låter intressant. Gröna investeringar i norra Sverige med chans till nya arbetstillfällen bockar av många punkter på goodwill-listan. En kredit på 40 miljoner kronor godkänns och parterna kommer överens om att hälften – alltså 20 miljoner kronor – ska återbetalas redan vid årsskiftet. Men för att Eco Supplies ska klara det, krävs en lyckad nyemission.

Under hösten 2010 går bolaget ut med ett erbjudande om att teckna aktier under perioden 10 november till 1 december. Men intresset är svalt och när det lackar mot första advent står det klart att Eco Supplies har stora problem. Man kommer inte att lyckas genomföra en nyemission.

Bolaget ber Swedbank om att få skjuta på betalningen av de 20 miljonerna till mars 2011 istället. Det säger banken nej till – såvida ingen säkerhet lämnas. Till slut kommer parterna överens om att Svante Kumlin ska gå i personlig borgen för samma belopp. Han befinner sig i Monaco när han dagen före nyårsafton skriver på borgenshandlingen.

Konkurserna

När återbetalningsdagen i mars närmar sig har Eco Supplies fortfarande inga pengar och bolaget ber återigen om uppskov. Vid flera tillfällen under våren flyttas återbetalningen fram. Men till slut får banken nog.

Tommy Andersson, direktör i Swedbank som arbetade med obeståndsfrågor, sätter sig in i bolagets verksamhet under våren. Därefter möts de – han och Svante Kumlin. I en senare domstolsförhandling berättar Tommy Andersson om hur den pressade företagaren säger att han ”vill överleva detta och rulla vidare”. Men för Tommy Andersson står det klart att det saknas pengar. Han har också upptäckt att bolaget dragit på sig stora skatteskulder. Eftersom Svante Kumlin inte heller kan ge några förslag på refinansiering ser banken egentligen bara ett alternativ – och det är att säga upp hela krediten om 40 miljoner till omedelbar betalning.

Med detta signeras Eco Supplies ”dödsdom” och kort efter mötet mellan Kumlin och Swedbankdirektören skickar bolaget in en egen ansökan om konkurs. Enligt konkursförvaltarens utredning som blir klar först flera år senare överstiger bristen i boet 88 miljoner kronor.

Konkursen blir startskottet för den långdragna konflikten mellan Swedbank och Svante Kumlin. Banken kräver att Kumlin återbetalar 20 miljoner kronor i enlighet med borgensåtagandet, men den senare vägrar. Realtid har gått igenom en omfattande skriftväxling och domar i flera svenska domstolar. Det första målnumret hos tingsrätten stämplas in 2011.

Kumlin menar att Swedbank inte hade rätt att säga upp krediten till omedelbar betalning när detta gjordes. Enligt honom hade parterna nämligen kommit överens om att skjuta upp betalningen ännu en gång, något som Swedbank förnekar.

Men Svante Kumlin vidhåller att det rörde sig om en ”oriktig uppsägning” som orsakat stor skada. Ja, skadan är de facto så stor att den överstiger Swedbanks fordran på 40 miljoner kronor. Det skulle alltså betyda att Eco Supplies inte längre än skyldigt Swedbank pengar. Enligt Kumlin är det snarare tvärtom.

Och oavsett om Swedbank skulle ha något att fordra av bolaget eller inte, så ska Svante Kumlin inte behöva betala 20 miljoner. Han hävdar att Swedbanks krav på personlig borgen försatte honom i en ytterst pressad situationen och att han ”saknade den betalningsförmåga som åtagandet förutsatte”. Han hade helt enkelt inte pengarna, och det visste banken. Enligt dokument från tingsrätten hävdar Kumlin att hans tillgångar i huvudsak bestod av aktieinnehavet i Eco Supplies och likvida medel om blott 16 000 kronor.

Dessa uppgifter ger en helt annan bild av Kumlins privatekonomi jämfört med de upplysningar han ingav innan konkursen, enligt banken. Swedbank hävdar att Eco Supplies storägare presenterat en sammanställning över sina tillgångar och skulder som visade på en nettoförmögenhet på 16 miljoner euro. I detta inkluderades bland annat fastigheter som kunde avyttras. Och med detta hade banken känt sig trygg.

Skatteskulden

I samband med konkursen får Svante Kumlin också en stor skatteskuld. I slutet av 2012 går förvaltningsrätten i Göteborg på Skatteverkets linje och beslutar att Kumlin tillsammans med bolaget ska betala 12,7 miljoner till staten.

Enligt Skatteverket har Svante Kumlin, som företrädare för bolaget, ”uppsåtligen eller av grov oaktsamhet” underlåtit att betala in skatter och avgifter till staten med ett belopp om åtminstone 4,4 miljoner kronor. Dessutom hävdar myndigheten att Kumlin ”uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktiga uppgifter i skattedeklarationer för perioderna oktober, november och december 2010.” Detta har lett till att bolaget tillgodoräknats överskjutande ingående mervärdesskatt med 8,3 miljoner för mycket.

Kravet på totalt 12,7 miljoner överlämnas till Kronofogden för indrivning. Detta sker alltså samtidigt som Swedbank kräver att Svante Kumlin betalar 20 miljoner plus en ränta som ligger och tickar. Men Svante Kumlin hörs inte av. Förvaltningsrätten har tillgång till en adress i Bryssel men konstaterar att de inte lyckats delge honom domen.

2012 flyttas Svante Kumlins affärsfokus till Cypern där han startar två bolag under nytt namn. Det handlar om de två första bolagen under varumärket EEW. Han startar också en rad bolag som registreras i England. Och här dyker bland andra Peter Mattsson upp – samme Peter Matsson som är känd från Trustor.

Hos det brittiska bolagsverket kan vi se hur Svante Kumlin och Peter Mattsson avlöser varandra i flera bolagsstyrelser. Det ser ut som om Matsson ersätter Kumlin i dessa bolag som samtliga upplöses efter ett par år. Bolagen har namn som Stickfast Solar, Tylerfedwen Solar, Heydon Hall Solar och Valley Solar. Realtid har sökt Peter Mattson för en kommentar men utan framgång.

Men Peter Matsson dyker också upp i ett annat bolag – denna gång med koppling till konkursen i svenska Eco Supplies.

Konkursförvaltarens utredning

När Eco Supplies går i konkurs går förvaltaruppdraget till Lennart Molander på advokatfirman Lindahl i Göteborg. Denne börjar gräva i vad som egentligen hände med Eco Supplies och de sex dotterbolag som etablerats i lika många länder. Samtliga har bedrivit verksamhet under varumärket EOS inom främst återvinning, laddning och försäljning av tonerkassetter till laserskrivare.

I den växande konkursakten beskrivs händelserna i koncernen innan konkursen så här:

3 januari 2011

Svante Kumlin och Eco Supplies lettiske styrelseledamot Povilas Levisauskas håller ett styrelsemöte på tu man hand. De två ledamöterna kommer överens om att Svante Kumlin ska få aktierna i de sex dotterbolagen EOS som pant – en typ av ersättning – för sitt borgensåtagande om 20 miljoner gentemot Swedbank.

26 maj 2011

Genom ett antal koncerninterna transaktioner säljer Eco Supplies dotterbolagen i Tyskland, Irland, Österrike och Frankrike till dotterbolaget i Holland för bokfört värde och får en revers som betalning. Skulden ”efterskänks” genom att den erhållna reversen omedelbart tillskjuts det holländska dotterbolaget som ett ovillkorat aktieägartillskott. I detta läge är det holländska dotterbolaget alltså inte skyldigt Eco Supplies något efter affären. Istället har balansräkningen i bolaget stärkts väsentligt – utan att några pengar gått åt det ena eller andra hållet.

Det holländska dotterbolaget säljs sedan i sin tur till ett annat dotterbolag i Ungern som också betalar med en revers. Även här ”efterskänks” skulden genast och det ungerska bolagets balansräkning stärks.

30 maj 2011

Årsredovisningen för Eco Supplies undertecknas. Av den framgår att styrelsen beslutat att avyttra EOS-bolagen, bland annat för att få in nytt kapital. Man skriver också att man inlett diskussioner med ett flertal spekulanter. Vad som inte nämns är att aktierna redan är pantsatta.

11 oktober 2011

I ett brev gör Svante Kumlin anspråk på aktierna i dotterbolagen – som nu alltså är samlade under det ungerska bolaget. Det bokförde värdet är drygt 4 miljoner euro, motsvarande 42 miljoner kronor (med dagens växelkurs).

Det som sker är alltså att Svante Kumlin lägger beslag på de sex EOS-bolagen som blivit ett, men utan att fullgöra sitt borgensåtagande som aktierna i EOS var en ”ersättning” för.

Spåren slutar i Ungern

Konkursförvaltaren Lennart Molander ska så småningom ge sig ut på jakt efter EOS Hungary.

Enligt honom har det forna dotterbolaget en skuld om motsvarande cirka 20 miljoner kronor till konkursade Eco Supplies. Skulden förfaller till betalning i slutet av 2015. Och när EOS Hungary inte svarar på betalningskrav anlitar konkursförvaltaren ett ombud i Ungern för att driva in fordringen.

Det visar sig att EOS Hungary har bytt såväl namn som ägare. Nu heter bolaget Eco Energy World Hungary och aktierna har sålts vidare till Peter Matsson med adress i Los Angeles. Jakten blir resultatlös. Bolaget saknar kända tillgångar och 2016 beslutar ungerska myndigheter att upplösa bolaget.

Året därefter, i september 2017, summerar Lennart Molander sina upptäckter under konkursutredningen. I förvaltarberättelsen har han tidigare pekat på en av många uppseendeväckande omständigheter – som att bolaget skriver i årsredovisningen för 2010 att EOS-bolagen ska säljas och inbringa friskt kapital, när de i själva verket redan är pantsatta.

Nu misstänker han att allt inte gått rätt till och enligt sjunde kapitlet i konkurslagen är han skyldig att underrätta allmän åklagare vid misstanke om brott. Han skriver: ”Granskningen har givit anledning till misstanke om bokföringsbrott, skattebrott och gynnande av borgenär.” I sin arvodesframställan till domstolen berättar han att en anmälan lämnats in till Ekobrottsmyndigheten. Någon utredningen verkar dock aldrig ha inletts. Och med detta läggs konkursen till handlingarna.

Striden om borgensförbindelsen

Swedbank fortsätter att driva sitt krav mot Svante Kumlin. 2017, samma år som konkursen avslutas, meddelar Stockholms tingsrätt en tredskodom där Svante Kumlin döms att betala 20 miljoner kronor plus ränta till banken.

Målet har vandrat från Göteborgs tingsrätt till domstolar i Stockholm. En forumfråga är uppe ända i Högsta domstolen innan Stockholms tingsrätt i juni 2018 ger banken rätt. Men även denna dom överklagas och processen befinner sig för närvarande i hovrätten.

Skatteskulden har dock Svante Kumlin blivit fri ifrån då den preskriberats i sin helhet. Skatteverket har inte brytt sig om att försöka få till en förlängd preskriptionstid.

Men det är inte bara skatteskulderna som blir en nota som skattebetalarna i förlängningen får ta. När Eco Supplies gick i konkurs hade Norrlandsfonden – med Sveriges regering som huvudman – en fordran på drygt 8 miljoner. Och statliga Exportkreditnämnden, som finansieras med försäkringstagarnas premier - har garanterat 20 miljoner av Swedbank-krediten. Enligt EKN har dock ingen ersättning betalats ut ännu eftersom man kommit överens med banken om att avvakta utgången av tvisten.

Striden lär pågå länge än. Hittills har parterna inte närmat sig en förlikning och avgörande i hovrätten lär dröja. Förutom striden om hur Rom I-fördraget ska tolkas, alltså vilket lands rätt som ska gälla, hävdar Svante Kumlin via sina advokater att borgensförbindelsen inte gäller. Han har hittat fler argument för detta:

"Svante Kumlin hänvisar till vad som anförts i punkterna 15–16 och 53–59 i aktbilaga 6 angående att Svante Kumlin inte kände till vilken nivå EKN:s rörelsekreditgaranti uppgick till vid ingåendet av borgensåtagandet. Det innebär att borgensförpliktelsen har ingåtts under felaktiga förutsättningar och därmed är ogiltig", skriver advokaterna i inlagan från september.

Realtid har erbjudit Svante Kumlin och hans advokater en möjlighet att kommentera. Detta har avböjts.

PER AGERMAN
ANNELIE ÖSTLUND

 

Uppdatering: I en första version av den här artikeln framgick att Svante Kumlin uppgivit adresser i Bryssel och Monaco till förvaltningsrätten. Detta är inte korrekt. Det är istället Skatteverket som har angivit en adress i Bryssel. Svante Kumlin har i andra mål uppgett en adress i Monaco.

Svante Kumlin har på förhand valt att inte svara på Realtids frågor men har efter artikelns publicering hört av sig genom sin advokat. Denne påpekar att Svante Kumlin inte har känt till att det har funnits ett skattekrav mot honom i Sverige. Om han hade känt till detta hade han invänt mot kravet då det är grundlöst.

Vet du mer? Kontakta Realtids reportrar på:
per.agerman@realtidmedia.se och annelie.ostlund@realtidmedia.se

Platsannonser