Lyxväskan har i två decennier varit lyxindustrins mest lönsamma produkt. Lätt att distribuera, enkel att prishöja och svår att ifrågasätta. Men nu pekar siffrorna åt fel håll. När priserna fortsätter upp och volymerna viker blir väskan plötsligt en affärsrisk snarare än en självklar kassako.
Lyxväskan tappar greppet om siffrorna


Från stabil intäktsmotor till svag punkt
Under åren efter pandemin drevs lyxindustrins tillväxt till stor del av handväskor och andra lädervaror. Enligt Bain stod kategorin för cirka 25 till 30 procent av den globala marknadens expansion mellan 2019 och 2023, då den totala lyxförsäljningen ökade från 284 till 369 miljarder euro.
Sedan dess har bilden förändrats, rapporterar The Economist. Bain uppskattar att den globala lyxmarknaden under 2025 backade till omkring 358 miljarder euro. Av nedgången svarade lädervaror för nära tre femtedelar. Det är anmärkningsvärt i en bransch där just handväskor traditionellt varit mest motståndskraftiga i svagare konjunktur.

Prishöjningar med avtagande effekt
En central förklaring är prissättningen. Enligt Luca Solca, analytiker på Bernstein, har multipeln mellan produktionskostnad och konsumentpris stigit kraftigt. Före pandemin låg priset på en lyxväska i genomsnitt åtta till tolv gånger tillverkningskostnaden. I dag ligger nivån runt femton gånger.
En klassisk Speedy 30 från Louis Vuitton kostar i dag mer än dubbelt så mycket som 2019. Samtidigt har rörelsemarginalerna inom mode och lädervaror hos ägaren LVMH legat stabilt över fyrtio procent.
Problemet är att efterfrågan inte längre svarar lika väl på prishöjningar. Konsumenternas tolerans för höga priser har minskat, särskilt i ett läge med högre räntor, pressade hushållsbudgetar och svagare tillväxt i Kina.
Julens dyraste problem kan vara din nya handväska
Den ligger där under granen och glänser. En lyxig handväska som signalerar framgång, smak och kanske ett välförtjänt årsbokslut. Men bakom presentpapperet
Kvalitet blir en finansiell fråga
Till detta kommer ett ökande fokus på kvalitet. Sociala medier har gjort det enkelt att granska produkter som tidigare skyddades av varumärkets aura. Videor där väskor med prislappar på flera tusen dollar uppvisar bristfälligt hantverk har fått stor spridning.
För bolag som Goyard och andra aktörer innebär detta ett direkt hot mot prissättningsmakten. När kvaliteten ifrågasätts riskerar varumärket att tappa sitt viktigaste ekonomiska kapital: förtroendet.
Samtidigt har italienska myndigheters granskningar av arbetsvillkor i delar av leverantörsleden ökat trycket på branschen. För investerare innebär det potentiellt högre kostnader i form av bättre kontroll, ökad transparens och mer kapitalbindning.

Andrahandsmarknaden äter av nyförsäljningen
En annan strukturell förändring är tillväxten på andrahandsmarknaden. Plattformen Vestiaire Collective uppger att handväskor står för över fyrtio procent av det totala transaktionsvärdet. Marknaden växer snabbt och konkurrerar direkt med nyförsäljning, särskilt bland yngre konsumenter.
Till detta kommer så kallade superfakes – kopior av tillräckligt hög kvalitet för att urholka nyttan av att betala fullpris. Effekten syns inte direkt i boksluten, men bidrar till ett långsiktigt tryck på marginalerna.
Branschens motdrag
För att skydda lönsamheten har flera modehus valt att säkra kontrollen över leveranskedjan. Chanel och Prada har investerat direkt i lädertillverkare för att minska kvalitetsrisker och beroende av externa leverantörer.
Hermès har gått längst. Där tillverkas de mest exklusiva väskorna av en och samma hantverkare från start till mål. Modellen är kostsam men effektiv. Under sensommaren ökade Hermès försäljning av lädervaror med tretton procent i årstakt, samtidigt som bolaget behöll branschens högsta marginaler.

Slutsats
Handväskan är fortfarande central för lyxindustrins affärsmodell. Men den är inte längre riskfri. När prisnivåerna fortsätter upp samtidigt som konsumenterna blir mer kritiska flyttas osäkerheten rakt in i resultaträkningen. För marknaden handlar nästa fas mindre om status och mer om siffror. Och de är inte lika blanka som förr.

Viggo Cavling har skrivit om det goda livet sedan tidigt 90-tal. Först i den egna konsttidningen Beckerell, sedan följde Nöjesguiden, Dagens Nyheter, Resume, Svenska Dagbladet, Travel News och RES, bland annat. Allt enligt devisen gör man mycket får man mycket gjort. Gör man lite händer ingenting.

Viggo Cavling har skrivit om det goda livet sedan tidigt 90-tal. Först i den egna konsttidningen Beckerell, sedan följde Nöjesguiden, Dagens Nyheter, Resume, Svenska Dagbladet, Travel News och RES, bland annat. Allt enligt devisen gör man mycket får man mycket gjort. Gör man lite händer ingenting.











