Det har blivit allt vanligare att pensionsfonder genomför direktinvesteringar i portföljbolag tillsammans med riskkapitalbolag. En av de svenska aktörer som gör detta är den statliga pensionsjätten sjunde AP-fonden, som bland annat ansvarar för den så kallade soffliggarfonden i premiepensionssystemet.

– Genom att investera direkt i bolagen undviker pensionsförvaltarna de avgifter som betalas till riskkapitalbolagen. Avgifterna uppgår ofta till två procent plus en vinstdelning om 20 procent, säger Per Olofsson som ansvarar för alternativa investeringar hos sjunde AP-fonden.

Men i jakten på minskade kostnader kan förvaltarna som sitter på pensionskapitalet gå för långt, genom att agera på ett sätt som gör att riskerna med den sortens investeringar ökar på ett ogenomtänkt sätt.

– Problemet är att pensionsbolagen vill spara ännu mer och då gör de investeringen själva utan hjälp av någon extern rådgivare. Analysen blir ofta ytlig och oprofessionell. När konjunkturen vänder är det risk att de upptäcker att de köpt dåliga bolag, säger han.

– Riskkapitalbolaget har kanske lagt sex-tolv månader på att förhandla fram en affär och pensionsfonden får tre veckor på sig att bedöma investeringen. Då är det svårt att fatta rätt beslut om du inte har en väldigt strikt process och interna resurser på plats.

Idag placerar mer än fyra miljoner svenskar sin premiepension hos sjunde AP-fonden och där ligger numera 500 miljarder kronor. Sjunde AP-fonden är den enda statliga aktören inom premiepensionssystemet. 

Det kan i sammanhanget vara värt att påminna om att 2,5 procent av den pensionsgrundande inkomsten avsätts till premiepensionen, som går direkt in i sjunde AP-fonden – om den blivande pensionären inte aktivt väljer att placera pengarna någon annanstans. 

Närmare 95 procent av pengarna hos sjunde AP-fonden placeras i aktier, resten placeras i räntebärande papper.

– Målet är att alternativa investeringar ska uppgå till fyra procentenheter av aktiedelen, säger Per Olofsson. 

Sjunde AP-fonden kommer att ha cirka 20 miljarder kronor placerade i alternativa investeringar, även om fonden just nu ligger under målet på grund av en snabb tillväxt i det förvaltade kapitalet.

Förra året betalade fonden 282 miljoner kronor enbart i avgifter och vinstdelningar till riskkapitalbolagen.

– För att vi ska få hålla nere avgifterna har vi gjort flera direktinvesteringar i bolag tillsammans med riskkapitalbolagen. Vi har varit medinvesterare i stället för att köpa in oss in i en riskkapitalfond.

Exempel på sådana investeringar är Dent Wizard som rekonditionerar bilar, tillsammans med Gridiron Capil, biotec-bolaget MPI Research, tillsammans med Avista Capital Partners och återvinningsbolaget Norsk Gjenvinning, tillsammans med Altor, berättar Olofsson.

På det sättet har sjunde AP-fonden sparat mer än en procentenhet på den delen som går till direktinvesteringar.

På två miljarder kronor som går till direktinvesteringar sparar Per Olofsson cirka 20 miljoner kronor åt de blivande pensionärerna. Men han kan inte spara in hela avgiften. Han måste ändå betala en avgift på upp till en procent till en utomstående rådgivare som bedömer investeringen. 

– Vi anlitar två stora förvaltningsorganisationer, Hamilton Lane i Philadelphia och Harbourvest i Boston. Det är en ren säkerhetsåtgärd. Båda dessa kan få erbjudanden om att saminvestera i upp till 1 000 bolag per år, men i slutänden rör det sig om kanske tio bolag som kvalificerar för en investering.  

Per Olofsson varnar för de pensionsförvaltare som vill spara ännu mer. De anlitar inte någon extern rådgivare som kan bedöma risken i direktinvesteringarna. 

– Riskkapitalbolagen har ofta tolv månader på sig att analysera bolagen. Men om man gör en direktinvestering har man tre veckor att bestämma sig på. Vissa pensionsförvaltare hinner inte ens besöka bolaget. Det går knappast att göra rätt urval, säger han.

– Många investerare som gör direktinvesteringar, men skippar en rådgivande part, har aldrig varit igenom en hel konjunkturcykel. En ekonomisk nedgång kommer otvetydigt att drabba direktinvesteringarna, och många svenska och europeiska pensionsfonder som har velat spara på avgifterna. 

Globalt gjordes cirka 23 miljarder dollar i direktinvesteringar under första halvåret 2018, enligt analysfirman Triago.

Private Equity International skriver att många pensionsfonder rusat in i denna typ av investeringar för att kunna ta del av affärer de aldrig hade kunnat göra annars och för att undvika förvaltningsavgifterna. Men tidspressen är väldigt tuff och många saknar den disciplin som krävs för att kunna analysera bolagen.

Antalet direktinvesteringar har ökat från 26 procent sommaren 2006 till 55 procent av totala investeringar under vintern 2017-2018, enligt Coller Capital´s Globala Private Equity Barometer. 

Under 2017 presterade sjunde AP-fonden en uppgång på 17,7 procent på aktiedelen inklusive alternativa investeringar. (Som en jämförelse så ökade SIX PRX-index inklusive utdelningar med 9,47 procent 2017). Den räntebärande backade med 0,1 procent.

Från och med 55 års ålder sker sedan en automatisk överföring från aktiedelen till den räntebärande. Den pågår fram till och med pensionsåldern. Tanken med det är att minska risken för den individuella spararen när det börjar närma sig pension.

Per Olofsson ansvarar för de alternativa investeringarna tillsammans med två analytiker. Sjunde AP-fonden äger andelar i fonder som förvaltas av bland andra Altor, EQT, Nordic Capital, Alder (ett riskkapitalbolag som har miljöfokus) och Blackstone.

Fonden har dessutom gjort flera direktinvesteringar i bland annat amerikanska bolag utan att gå omvägen via en fond.

Alternativa investeringar har genererat en årlig överkastning om cirka 3 procent efter samtliga kostnader i förhållande till aktiedelen varje år sedan 2002. 

Enligt Per Olofsson är det följande fyra faktorer som gör att en investering i private equity eller riskkapitalbolag avkastar mer: 

1.Varje PE-fond investerar i åtta till tio bolag jämfört med en aktieförvaltare som ofta måste ha fokus på hundratals bolag i ett aktieindex.

2. PE-fonden tillsätter oftast styrelsen, vd och ledningsgrupp, vilket en aktieförvaltare sällan kan.

3. PE-förvaltaren har relevant och operativ erfarenhet från de branscher vederbörande investerar i.

4. PE-fonder har en långsiktig strategi där ersättningen till förvaltaren är kopplad till företagens långsiktiga intjäningsförmåga.