Per Lindvall: Smooth? Nej, Klarna kan vara för sent ute

Klarnaledningens uppgifter att de överväger att ”värdepapperisera” sina amerikanska lån ter sig som högst begripliga funderingar hos ett bolag som börjar uppleva kapital- och finansieringsmässig stress. Problemet är väl bara att aptiten hos de investerare som vill köpa dessa lånepaket torde vara begränsad. Det drastiskt förändrade och mörknande makroklimatet gör att dessa tilltänkta lånepaket har vissa ”konceptuella” likheter med andra tidigare paketerade ”låneprodukter”, där kreditrisken radikalt missbedömdes. Eller är det bara jag som tänker på ”subprimelån” när jag hörde om dessa planer?

Subprimelånen, de vill säga paketerade bostadslån från mindre kreditvärdiga bostadsköpare, visade sig ju vara i stort genomruttna när finanskrisen rullade i gång under 2007 och blommade ut 2008. I Klarnas fall är ju löptiden för de underliggande fordringarna mycket kortare, men kreditvärdigheten hos låntagarna torde gå i samma färgskala som subrprimelåntagarna.

Egentligen är detta mönster mycket äldre än subprimelånen. Det är det genomgående temat för varje kreditcykel, där ”innovationer” för att expandera kreditgivningen till nya marknadssegment i stort sett alltid leder till stora förluster när böckerna ska summeras. Under den svenska finanskrisen i början av 90-talet var det ”innovativa” finansbolag, typ Nyckeln, Mercurius och Gamlestaden, som just finansierade sig på den unga men boomande svenska kreditmarknaden, som var de första som stod på öronen och där det mesta av utlåningen i praktiken var värdelös. Om det är där vi och Klarna befinner sig är väl ännu inte helt klarlagt.

Att Klarna har funderingar på att värdepapperisera delar av sina amerikanska lån är emellertid högst begripligt. Värdepapperisering, eller ”securitization” är ju ett sedan 70-talet en väl etablerad finansieringsmodell på den amerikanska kreditmarknaden. Vad gäller exempelvis bostadslån är det den helt dominerande finansieringen och få finansinstitut väljer att ha den typen av lån i sina egna balansräkningar. Fördelen med att i stället löpande paketera och sälja av lånen är att det löpande kapitalbehovet blir väsentligt lägre och att de sålda lånepaketen förhoppningsvis ger intäkter direkt i stället för att de kommer löpande under lånens löptid.

Affirm, en av Klarnas större amerikanska konkurrenter, har exempelvis värdepapperiserat en tredjedel av sina fordringar. Till det ska läggas att Affirm har lagt ut en än större del av finansieringen av sina förmedlade affärer till andra kreditinstitut som Cross River Bank och Celtic Bank. För de senare tar Affirm en avgift för att hantera låneportföljen, men står för en stor del av risken då de har avtalat om att köpa tillbaka lånen till nominellt värde.

Denna ”outsuorcing” gör att Affirms kapitalbehov blir väsentligt lägre än om de skulle ha alla initierade krediter i den egna balansräkningen. Men någon riskfri affärsmodell kan det knappast sägas vara. Affirms börskurs har fallit med 90 procent sedan toppen i fjol och förlusttakten accelererade under  andra kvartalet i år, det senast redovisade.

Men Klarnas ”överväganden” måste också ses i ljuset av att den rådande finansieringsmodellen är ett alltmer uppenbart exempel på ”regulatoriskt arbitrage”. Det vill säga det är inlåning från svenskar, tyskar och i viss mån holländare, vilka omfattas av insättningsgarantier, som står för finansieringen av det högriskprojekt som satsningen på den amerikanska marknaden utgör. Att garanterad inlåning skulle användas för att finansiera en mycket riskfylld expansion på en helt annan marknad var knappast tanken när insättningsgarantierna infördes och avgifterna för dessa har mycket liten koppling till den faktiska risken. Att tillsynsmyndigheter som svenska Finansinspektionen har synpunkter på detta är mer än begripligt. Att detta förhållande kommer att korrigeras borde vara en ”no brainer”, så Klarna gör rätt i att försöka vara lite förekommande.

Den nuvarande finansieringsmodellen där svenska och tyska småsparare finansierar det amerikanska äventyret är knappast hållbar. Då är värdepapperisering av de amerikanska lånen ett alternativ. Frågan är bara om det är en möjlig väg med tanke den stora osäkerhet som råder runt uthålligheten i Klarnas affär. Kreditförlusterna var ju skyhöga redan innan räntorna började gå till väders och konjunkturen har började singla mot marken.