Det lilla samhället Fiskebäckskil i Lysekils kommun på Västkusten är ett välkänt sommarparadis för båtfantaster. Men Fiskebäckskil, med drygt 400 invånare, har också glesbygdsproblem och varje nytt arbetstillfälle mottages tacksamt.

Här köpte Bo Bylund för tre år sedan en sommarvilla för drygt 3,2 miljoner kronor. Villan ligger på en sluttning, cirka 150 meter från havet.

Vad Bo Bylund inte visste om när han köpte huset var att ägaren till en liten marina och båtverkstad ville expandera och hade ansökt om byggnadslov för en utbyggnad av verkstaden. Ägaren ville anställa ytterligare ett par personer och göra arbetet drägligare för redan anställda under de kalla vintermånaderna.

Marinan ligger dessvärre så illa till att den kommer i konflikt med Bo Bylunds utsikt.

– Det är fel ställe att bygga en sådan här byggnad. Den passar helt enkelt inte in i miljön, sa Bo Bylund då.

Och nuvarande AMS-chefen hann inte ens bli registrerad i stadsbyggnadskontorets fastighetsregister förrän han kom i konflikt med såväl dess tjänstemän som politikerna i byggnadsnämnden.

I ett brev till stadsbyggnadskontoret skriver han att han visserligen inte haft tillräckligt med tid för att sätta sig in i ärendet, men att han föreslår att kommunen ”vilandeförklarar bygglovsansökan och inleder ett förfarande om att anta en ny plan, som står i överensstämmelse med samhällsutveckling och annan ny lagstiftning”. Han skriver också att: ”Jag kan redan nu också se att materialet i sin nuvarande form är bristfälligt”.

Stadsarkitekt Mats Carlsson svarar och skriver bland annat: ”Att det finns en gällande stadsplan som betecknar hela inre västra sidan av Fiskebäckskilsviken som småindustriområde och småbåtshamn är varje medborgares egen sak att underrätta sig om t.ex. i samband med fastighetsköp i området. Därmed kan ingen hävda överraskning rörande detta.”

Bo Bylund skriver: ”Carlsson tycks i detta fall agera till förmån för den som ansökt om byggnadslov. Det känns inte bra att han uppträder partiskt. Carlssons påstående att lagstiftarens vilja inte framgår av lagen vittnar om en fundamental okunnighet om hur man tolkar lagar i Sverige.”

– Han ville att vi skulle upphäva stadsplanen, men det står i lagen att den gäller till dess kommunen bestämmer sig för att upphäva den eller ändra den, säger Mats Carlsson.

Hans Nordlund, ledamot i kommunfullmäktige och byggnadsnämnden, har synpunkter på Bo Bylunds agerande.

– Det spelar ingen roll vad han betalade för huset. Sättet som han uttalade sig om vår stadsarkitekt – det anser jag var pampfasoner. Marken som vi talar om är sedan länge avsedd för småindustriverksamhet.

Statsarkitekt Mats Carlsson är lite irriterad över att bli kallad ”okunnig” när det gäller hur lagen ska tolkas.

– När byggnadsnämnden enhälligt beslutat om byggnadslovet överklagades det till länsstyrelsen. Där ansåg man i alla fall inte att jag var okunnig. Där vann vi. Sedan överklagade man till länsrätten, där vann vi också. Då överklagade man till kammarrätten. Dels ansåg man att länsrätten var jävig och hade hanterat ärendet fel, dels överklagade man själva beslutet. Slutligen gick man till regeringsrätten, men den ansåg inte att det fanns skäl att ta upp målet.

Bo Bylund talar om ”miljö” och ”biologisk mångfald” i sitt första brev. Hur kan ni säga att det är utsikten han är bekymrad över?

– Det där är inget naturområde, det där är en båtuppläggningsplats. Och nu fick ägaren av marinan och båtverkstaden vänta till i november 2004 innan han kunde börja bygga ut, säger Mats Carlsson.

Bo Bylund var bara inblandad i den inledande brevväxlingen. Efter en artikel i Östersunds-Postens drevs överklagandeärendena vidare av sex andra villaägare.

– Jag är den ende av oss som har utbildning. Därför är det jag som skrivit. Jag är jurist, sa han till Östersunds-Posten som en förklaring till varför han författade de första breven.

Bo Bylund har inte gått att nå för en kommentar.