Norge, lite inredning och allmänt uppförande

Jag befinner mig för tillfället hos brödrafolket i en hytte vilket är helt fantastiskt trevligt. Hyttekulturen i Norge och den kärleken norrmän känner för sina hytter är enastående. Jag vet inte riktigt vad den skulle kunna jämföras med i Sverige möjligtvis Stockholms skärgård (där jag egentligen aldrig varit) och västkusten där jag har varit varje sommar hela mitt liv.

När man kommer till en norsk hytte så känns det nästan som om man är utomlands man tror att det ska vara extremt likt Härjedalen men det är lite mer som Schweiz, underbart.

De få hytter jag har haft privilegiet att besöka har också haft en helt underbar inredning, där man förstått att lyx inte är att ha den dyraste induktionsspisen och auktionsverkets dyraste tavla från senaste moderna på väggen. Lyx är att förstå det underbara i att laga julmaten på samma spis som mormor gjorde.

Efter en mycket trevlig bastuupplevelse avslutades kvällen med några glas och en cigarett framför den öppna spisen i stuen och en genombläddring av hytte-boken. Så kom vi fram till att Solsidan är ett fantastisk program som på ett underbart sett gör narr av ljust och fräscht. Miljön vi sitter i är som jag uppskattar mörk och murrig.

Svenskars generella bitterhet över Norges olja och unionsupplösningen är väldigt fånig känner jag, när man är på besök i detta landskap med underbara värdar och en lysande förmåga att njuta av livet. Att vi på vägen till hytten såg en lastbil köra fast för att vägen inte var tillräkligt bred, och helt enkelt klämdes fast mellan vägräckena, gör att man ofrånkomligt för tankarna till Norgehistorier. Självklart mycket underhållande.

Åter till inredning, det är alltid väldigt befriande att komma till ett varmt hem, var det än ligger, men inte hur det än ser ut. Dessa sterila rymdskepp som folk nu för tiden bygger åt sig själva. När man gör entré i ett sådant hem blir man självkart omedelbart ombedd att ta av sig skorna, dumma mig jag trodde att golven var till för att gå på. Sen ska man helst inte röra något för att det kan störa bilden av det perfekta livet.

En fördel med ett hem fyllt av minnen färger och saker generellt, är att det inte gör så mycket om man spiller något eller flyttar på en ram. Det uppmanas snarare till det eftersom man hela tiden är intresserad av att testa nya saker. Jag vill minnas att jag spillde ett glas rödvin på mattan i nya rummet på landet och istället för att bli upprörd så las det en liten matta ovanpå fläcken och rummet blev ytterligare lite varmare och mer intressant, nu fanns det ju en historia om varför den lilla mattan ligger där.

En mångfacetterad inredning skapar också mycket samtalsämnen och ett avslappnat umgängessätt. Så om människor kunde sluta vara så skitnödiga och fokusera mer på at ha trevligt socialt än att vara rätt, vilket lustigt nog alltid blir fel, så skulle väldigt många personer jag känner få ett mycket enklare liv.

Det måste vara extremt jobbigt att gå omkring och vara hispig hela tiden över att göra rätt saker och framförallt att bjuda rätt människor. Bjud folk sen får de själva avgöra om de vill komma. Titta på norrmännen, garva och var glad. Inred med gamla saker och umgås med de du vill umgås med, inte de det är rätt att umgås med.

Nu skall jag fortsätta njuta av värmen från en Ulefors kamin (järnverk grundat 1667 som fortfarande är i produktion) och norsk gästvänlighet. Trevlig helg!