Matbordspolitiken tar avstamp i paprikapriset

Vid matbordet har de senaste veckorna matpriserna och särskilt paprikaprisets orimlighet, som nått ca 100 kronor/kilo i vissa butiker, diskuterats flitigt. Till följd har tillagningen av de klassiska paprikadolmarna, salladerna med paprika och andra internationella rätter med paprika lyst med sin frånvaro. Kulmen var under persiska Newrouz och början på Ramadan, som sammanföll med vårdagjämningen.

Matpriserna slår hårt och diskussionerna handlar ofta om matbutikernas svinn, som en och annan vid matbordet känner till antingen av egen erfarenhet eller hört talas om. De höga priserna och bäst-före-datumets slutdestination, containrarna, rimmar inte väl. Maten som har odlats på jordar från när och fjärran. Som krävt sötvatten, gödsel och pesticider. Som skördats och sorterats. För att sedan transporteras och säljs för att tillfredsställa vår lyxkonsumtion av ”felfria” grönsaker som trotsar naturens årstider. För att sedan slängas i mängder. Ett samlat slöseri som uppgår till 1/3 av all världens globala matproduktion enligt FOU.

Förutom att livsmedelsjättarna köper in bulk-mängder med mat, som i sig är en kostnad, för att sedan slänga maten, med en kostnad i form av hantering och avfallskostnad, så börjar man förstå att något inte ligger rätt till.

Det har gått så långt att vi ser satiriska klipp om ” paprikavisning” på Östermalm för köp av paprika där en lägenhet ingår i köpet och Andreas från “Dumpstringslyx” som i flera år levt på dumpstrad mat, det vill säga mat som matbutikerna slängt i sina kärl .

Enligt statistik så slänger matjättarna i storleksordningen 91 000 ton matavfall varje år. Om det som slängs alltid registreras, har man hört olika bud om. Kontentan är densamma. Istället för att effektivisera leverantörskedjan där optimering av matinköp och försäljning av mat görs med målet om att maten ska ätas upp, så beklagar man sig över räntekostnader och inflation, samt lönsamhet hos bönder och leverantörer som matjättarna tvingas debitera vidare på oss slutkunder. Samtidigt läser vi om hur höga bonusar som tillfaller matjättarnas vd:ar och utdelningar som görs av Icahandlare år ut och år in, som du kan följa i en kartläggning av techentreprenören Jens Nylander.

Det är dags för Sverige att gå Frankrikes väg och förbjuda matbutiker att slänga mat som passerat bäst-före-datumet. I Frankrike måste maten doneras till välgörenhet eller bli till djurmat. Det finns alltså pengar att spara och tjäna om maten faktiskt används istället för att slängas. Det är ju ändå en av de mest fundamentalt moraliska läxorna vi lär våra barn i uppfostringssyfte, att äta upp, då de finns andra som inte får äta sig mätta. Det mest uppfostrade våra politiker kan göra är att helt enkelt lagstifta för ett förbud mot matsvinn.

Mat ska ätas, inte slängas. Det tjänar alla på, såväl ekonomiskt som socialt och miljömässigt. Annars kan paprika-satiren bli verklighet och dumpstringen till ett samhällsproblem.

Robin Rushdi Al-sálehi
Grundare och vd, Vakansa

https://youtube.com/shorts/Zk-hmTopxhk?feature=share

https://www.tv4play.se/program/efter-fem/hans-familj-lever-p%C3%A5-mat-fr%C3%A5n-sopcontainers-hittade-26-frysta-humrar/20505858?first=20505858&offset=0