Det var något som inte stämde. Priset. Hur kan den som lägger ned stor energi på att erövra en kopp kaffe gratis och som gör till en sport att inte lägga ut en krona på något privat, inte ens sin egen bröllopsresa. Hur kan någon som till och med skrivit en bok om att inte sätta sig i skuld göra just detta? Och hur går det ihop att en ytterst ekonomiskt självmedveten person ränner iväg och köper en jordbruksfastighet för 12,5 miljoner. Och lånar till större delen av kapitalet.

Om vi nu tittar på siffrorna i detta så handlar det inte om någon stor markegendom, utan om 192 hektar åker och skog. Huvudbyggnaden är inte ett slott utan ett större hus som kräver mängder av pengar i upprustning. Dessutom finns andra ekonomibyggnader, som kostar hur mycket som helst att underhålla.

Jag har lyssnat med folk i branschen och på marknaden och klart är att statsminister Göran Persson har betalat ett mycket högt pris för en jordbruksfastighet. Det nämns olika siffror, men ungefär 6 miljoner mer än marknaden, är en allmän bedömning. Nu visar det sig att Göran och Anitra inte ens ska bo i något av husen, utan bygga ett nytt för ytterligare ett par miljoner. En enkel kalkyl visar att det inte finns en näringsverksamhet i skogs- och lantbruk som kan bära ens räntekostnaderna på 12,5 miljoner plus ett par miljoner för nya huset, plus drift och underhåll av existerande byggnader. Även sedan alla EU-bidrag i världen har räknats med.

Det är en för liten areal för att bära en sådan kostnad. Då återstår att statsministern och systembolagschefen har köpt fastigheten i ett tillfälligt rus av kärlek och romantisk framtidstro. Men kan man vara så kär?

Marknadsföringen av köpet har handlat om att Persson ska bli bonde och vill vara nära naturen och sörmländska hagmarker. Fast mjölkkor blir för jobbigt, men markerna måste ju hållas öppna, så det får bli köttdjur. Säger en person som för bara några år sedan deklarerade att han inte tänkte äta julskinka för att han hade blivit halvtidsvegan. Det här stämmer inte.

Förklaringen till köpets kalkyler kan bara vara denna: markspekulation enligt följande lysande ekvation. Köp jordbruksmark och sälj tomtmark. Då får man självklart ut betydligt mer per kvadratmeter, särskilt om marken ligger vid en vacker sjö. Problemet är bara att kommunerna inte normalt ger tillstånd till styckning av tomtmark hur som helst i naturskönt kulturlandskap vid en sjö som Båven. Det är dock inget problem för en statsminister som kan räkna med att partikamraterna i kommunens byggnadsnämnd ordnar bygglov för uppstyckningen av tomterna. Med det här upplägget kan stora delar av köpeskillingen finansieras efteråt. Fiffigt och lönsamt med rätt politiska kontakter. Allt vi har hört om Perssons bondedrömmar och naturromantik är bara en klädsam attityd utåt så länge han är statsminister. Bakom ligger en rak markspekulation av tomter.

Marika Ehrenkrona