Att placera pengar i skatteparadis är inte olagligt, bara man låter sitt kapital beskattas i det land där den sparande är bosatt. För att minska risken för skatteflykt har EU tagit tag i frågan på allvar. I sommar kommer Skatteverket för första gången få tillgång till information kring svenskars ränteinkomster i banker och andra finansinstitut i andra EU-länder. Uppgifterna gäller banktransaktioner, uppgifter från värdepappershandel och bolagsbildningar.

– I dagsläget vet vi inte hur mycket pengar svenskar placerar på utländska konton eller i värdepapper. Det har spekulerats om att det handlar om runt 300 miljarder kronor. Enligt en rapport som Skatteverket tog fram 2002, går Sverige miste om runt 8 miljarder kronor varje år på grund av detta. Den siffran lär ha ökat sedan dess, säger Göran Haglund, kontrollsamordnare på utlandsenheten i Stockholm.

Men det finns länder som är undantagna den regeln. Belgien, Luxemburg och Österrike ska istället för att lämna information ha en gemensam källskatt. 75 procent av den skatten skickas till Sverige. Källskatten kommer till en början att ligga på 15 procent. Successivt höjs den skatten till 20 procent år 2008 och sedan till 35 procent år 2011. Även vissa länder utanför EU som till exempel Schweiz, Monaco, Kanalöarna och Isle of man kommer också att göra källskatteavdrag. Effekten blir att det till och med billigare att placera pengar i Sverige, där skatt på kapital ligger på 30 procent, än till exempel i Luxemburg.

– Vi har haft skattesamarbete med många EU-länder tidigare men med vissa länder har vi haft problem, bland annat med Luxemburg. Problemet har varit deras banksekretess. Skattemyndigheterna där har inte fått ut uppgifter helt enkelt, säger Göran Haglund.

Det är upp till varje person att ta upp det i sina skattepliktiga inkomster och tillgångar i deklarationen. Först någon gång i sommar får alltså Skatteverket sin information. Även om uppgifterna kommer efter att årets deklaration ska vara inne, så ger detta stora möjligheter för Skatteverket att kontrollera att allt tagits upp efteråt. Tidigare var skatteverket tvungna att begära ut uppgifter kring enskilda personer eller firmor.

Sparande direktivet handlar alltså bara om att uppgifter på räntor och inte realisationsvinster.

– Nu när man har lyckats driva in det här med sparande direktivet är det mycket sannolikt att EU fortsätter attt driva frågan, till att även innefatta en rapportering kring bland annat realisationsvinster, säger Göran Haglund.

Utvecklingen mot en ökad öppenhet pågår även utanför EU. OECD arbetar hårt med att få alla världens skatteparadis att lämna ut uppgifter. Arbetet har pågått sedan slutet av 90-talet med tog fart ordentligt efter det som händer i New York den 11 september 2001.

– OECD har en svart lista på de länder som vägrar ge ut uppgifter. Den senaste tiden har antalet länder på den listan reducerats markant. Då alltfler skatteparadis har förklarat sig villiga att skriva avtal om att lämna ut uppgifter. Från cirka 40 för några år sedan till fem idag. Bland dem finns Monaco och Liechtenstein, säger Göran Haglund.