Jonny Westling är värderingsman med ett stort antal expertförordnanden för Sveriges Handelskamrar.
Krönika

Sov på saken!

Säljaren förklarade för Sigge att om han nu skulle köra Ferrari eller Maserati var valet av denna klocka en självklarhet och föreslog ett inbyte av Sigges bonus-Rolex. Sigge försökte slingra sig och hävda att bonus-Rolexens affektionsvärde gjorde inbytet orimligt. Repliken från säljaren lät inte vänta på sig. "Byter du in din klocka, ska du få en fantastisk historia till din nya klocka. Det lovar jag." 

Jonny Westling
Jonny Westling
Uppdaterad 2016-08-12
Publicerad 2016-08-12

I mitt första aktiebolag hade jag turen att via kontakter övertyga Sveriges kanske främsta ”trouble shooter” och rådgivare att ta ordförandeklubban, vi kan kalla honom Sigge. Bolaget är sålt nu och vår relation har övergått i mer vänskaplig natur. Ni känner säkert till att diskussionen mellan ordförande och vd kan bli nog så intrikat.

Renheten och resonemangen i hans råd får mig ofta att inse att ”sitta ner i båten” och ”rulla med slagen” kan reda ut många till synes svårlösta situationer. Det har hänt att jag varit så tvärsäker i mina beslut att jag låtit bli att lyssna till och reflektera över givna råd och då blir dessa som bekant ”goda råd dyra”. Sigge har skarp blick, klubbkavaj med guldknappar, röker pipa av modell Dunhill och passar perfekt in i sin roll som rådgivare eller det bättre epitetet, Senior Advisor. 

Självklart anstår det en man av denna kaliber att bära en dyrare märkesklocka och Sigge berättar om tillfället då han köpte sin första Rolex. Det var efter en välförtjänt och till storleken försvarbar första bonus som gjorde köpet möjligt. Modellen han valde var en Datejust med referens: 1601, stålboett om Ø 36 mm, vitguldskrans, jubileumslänk i stål, automatic med skottsäker kaliber 1570. Sportig men också sober och passande till det mesta.   

Efter den där första bonusen Sigge håvade in skulle det visa sig att han hade kapacitet att bygga en spännande karriär med många år utomlands och den där drömmen om Rolexklockan kändes avlägsen efter några år. Den blev en vardaglig självklarhet i mixen av sportbilar och golfrundor. 

En klar höstdag i södra Provence klev så Sigge in i den lokala Rolexbutiken för att sondera urvalet av det nyinkomna sortimentet. Butiksägaren välkomnade honom med ett charmigt "bonjour monsieur". Inte alls som i dag när de flesta kunniga företagsägare väljer att kliva bakom kulisserna för att måla med bred pensel och fundera över strategier. Troligtvis utan en tanke på att det finns stora risker med att försöka hitta grönare gräs i form av nya produkter istället för att förädla den del av verksamheten som redan fungerar.

Kunderna vill självklart handla av ägaren själv om möjligt och få en köpupplevelse färgad av kvalitet, kunskap och servicekänsla. Den personliga, proffsiga upplevelsen i vackra butiksmiljöer är kanske nyckeln till att lyckas i konkurrensen av internets transparens med köp genom ett musklick med levererade postpaket att lösa ut i kiosken som följd. Visst kan vi väl tänka oss att betala lite mer för en vara om upplevelsen får vara en angenäm del av inköpet?   

Tillbaka till Provence. Säljaren låste upp en monter och med expertens handlag hade Sigge plötsligt en Rolex Cosmograph Daytona i stål med vit urtavla på armen. Säljaren förklarade för Sigge att om han nu skulle köra Ferrari eller Maserati var valet av denna klocka med arv efter stilikoner som Paul Newman och Steve McQueen en självklarhet. Sigge tyckte nog priset på kronografen var väl saftigt och tvekade. Säljaren kontrade kvickt med att föreslå ett inbyte av Sigges bonus-Rolex, varpå Sigge försökte slingra sig genom att förklara att hans historia och affektionen kring bonus-Rolexen gjorde inbytet orimligt. Repliken från säljaren lät inte vänta på sig.

– Byter du in din klocka, ska du få en fantastisk historia till din nya klocka. Det lovar jag. 

Så blev det. Jag har fått historien berättad för mig och skriver den nu, för att jag tycker att den beskriver hur lätt vi lever med sanningen att ”hoppet är det sista som överger oss”. Sigge ångrade sig bittert på senare år. Kanske för att förhållandet till det vi äger förändras med åren och åldern och delvis med likviditeten. Vi vill ju såklart "både äta och ha kakan kvar"? Men Sigge berättade sin historia och delade med sig av sin insikt att nytt inte alltid är bättre över tid. Han ville kanske förmedla att man inte ska ha så bråttom i besluten och att man oftare bör ”sova på saken”.

Jonny Westling är värderingsman med ett stort antal expertförordnanden för Sveriges Handelskamrar. Han är utbildad gemmolog och har utvecklat en rad intressanta varumärken under alla år som entreprenör. I dag driver han sitt bolag Westling Värdering AB på heltid efter försäljningen av Persson & Westling Pantbank.

Platsannonser