Per Lindvall, Sveaskog
Krönika

Omöjligt uppdrag att vara vd för Sveaskog med nuvarande finansiella styrning

Statens bisarra finansiella avkastningskrav tvingar Sveaskog att styra verksamheten med en enda variabel, avverkningsvolymen. Det skriver Realtids Per Lindvall som inte är förvånad över att Hannele Arvonen fick sparken som vd.

Per Lindvall
Uppdaterad 2021-01-20
Publicerad 2021-01-20

För så länge detta finansiella mål står fast så kommer ingen vd för Sveaskog undan de uppenbara konflikter som finns mellan verksamhetens övergripande mål; att generera en ”direktavkastning på 4,5 procent per år i genomsnitt” och klimat-, miljö- och biodiversitetsmålen. De senare kommer alltid att spela andra, eller snarare tredje eller fjärdefiolen, när verksamheten ska styras. Det är avverkningsvolymen som gäller. Konsekvenserna av detta blir då som de beskrivits i DN:s uppmärksammade artikelserie.

För en utomstående kan detta synas märkligt då miljömålen ska vara jämställda med produktionsmålen, enligt gällande skogsvårdslag från 1993. Problemet med denna är att miljömålen är mycket luftigt definierade och att det i praktiken är upp till skogsägarna själva att definiera dem, ”frihet under ansvar”. Den nyligen publicerade skogsutredningen lyckades inte heller alls överbrygga dessa konflikter, när äganderätten och därmed ”frihet att under ansvar göra vad man vill”, ställdes mot klimat- och biodiversitetsproblemen.

"Vad är då problemen med Sveaskogs finansiella mål. Jo, det mesta."

Men enligt skogsbolagen själva, inte minst Sveaskog, så bedriver de ett högst miljövänligt och uthålligt skogsbruk. De är ju dessutom certifierade, företrädesvis av FSC – Forest Stewardship Council. Den gröna profilen är numera en existentiell fråga för skogsindustrin. Men då gäller det förstås att själv definiera vad denna profil innebär och vad den ska innehålla. Miljörörelsen och många ledande akademiker ifrågasätter skogsbolagens definitioner mycket skarpt och faktiskt mycket övertygande.  Den som är intresserad av frågan bör titta på denna film från Skydda Skogen och Greenpeace. More Of Everything Film – A film about Swedish forestry

Vad är då problemen med Sveaskogs finansiella mål. Jo, det mesta. Bolaget har definierat direktavkastningen som rörelseresultatet, exklusive värdeförändringar och reavinster, dividerat med genomsnittligt operativt kapital (läs skogens bokförda värde). Detta är ett helt undermåligt mål att styra verksamheten efter då bolaget inte har någon kontroll på de flesta av de ingående variablerna. Det enda undantaget är i praktiken avverkningsvolymen.

Enligt de redovisningsregler som Sveaskog följer, IFRS, så ska skogen värderas till ett långsiktigt marknadsvärde.  De ska inte ha någon kontroll över nämnaren i ekvationen. Företagsledningen har emellertid haft incitament att hålla nere det bokförda värdet på tillgångarna, just för att hålla uppe avkastningen. Men när Sveaskog nu i linje med de andra stora skogsägande företagen, SCA, Holmen och Stora Enso, ska värdera skogen till marknadsvärde, baserat på ortsprismetoden, (vad marknadspriset är på de skogsfastighetstransaktioner i de områden där Sveaskog bedriver verksamhet), där de indikerar mer än en fördubbling av skogsvärdet, så blir det rådande avkastningskravet direkt obsolet.

Men Sveaskog har heller ingen egentlig kontroll över intäkterna. Virkespriserna är väldigt konjunkturkänsliga och historiskt sett har de varit real fallande. (Massavedpriset toppade i nominella priser på 70-talet och för timmer på 90-talet.) Dessutom ska ju det bokförda värdet på den växande skogen, som man inte har någon kontroll över, in som en kostnad i denna post. (Det hade varit lite mer stringent, att använda kassaflödet i stället för rörelseresultatet i denna ekvation, vilket är det som normalt finns i täljaren vid beräkning av direktavkastning.)

Kostnaderna försöker de ha kontroll på, men inte heller det är så lätt. Avverkningskostnaderna i det svenska skogsbruket föll kraftigt fram till millennieskiftet, men har sedan dess stigit. En förklaring till detta är att avverkningarna, inte minst vad gäller Sveaskog, av de äldre skogar som finns kvar normalt ligger oländigt till och har relativt låga stående volymer. Detsamma gäller avverkningar av yngre skogar, från 60 år numera, på andra marker, vilket innebär att fler och klenare träd avverkas till högre kostnad per kubik virke, och lägre rotnetto. Då återstår avverkningsvolymen.

Det är oklart vad som egentligen fick styrelsen att sparka sin vd Hannele Arvonen, men enligt vissa uppgifter handlade det om att hon just hade bundit upp Sveaskog på stora avverkningsvolymer på långa kontrakt. Men det är ett omöjligt uppdrag att vara vd för Sveaskog med nuvarande finansiella styrning.

Det behövs ett rejält omtag från ägaren och då även av styrelsens sammansättning för att klimat-, miljö- och produktionsmålen ska bli operativt jämställda.

Och när staten väl ser över styrningen och den finansiella målen för Sveaskog, så bör man göra ett omtag med resten av den statliga bolagsportföljen, med Vattenfall och SJ i spetsen. Den samhällsekonomiska kalkylen och samhällsnyttan måste väga tyngre en det ensidiga kravet att maximera vinsten. För annars är det ingen mening med att de är statligt ägda.

 

Platsannonser

Nyheter