Illustration: Pixabay
Krönika

Gigantiska globala kapitalförvaltare inom PPM betyder utförsäljning av svenska bolag

De negativa effekterna med ett statligt upphandlat premiespensionssystem är helt uppenbara för alla utom regeringen, men lyckligtvis möter nu regeringen starkt motståndet mot steg två av reformeringen. Det skriver Realtids Claes Folkmar.

Claes Folkmar
Publicerad 2020-06-09

Det är betryggande att det trots allt finns marknadsliberala krafter inom den så kallade pensionsgruppen (samtliga riksdagspartier ingår förutom V och SD) som gör motstånd mot regeringspartiernas konkurrensbegränsande ”decimeringspoltik” (en sedvänja från romersk militär där oskyldiga straffades för brott begångna av andra i syfte att stärka disciplinen) riktad mot premiepensionssystemet, PPM.  

Planen från regeringens sida var att det nya och upphandlade systemet för premiepensionerna skulle vara på plats i början av 2021. Så ser det inte ut att bli när de tre borgerliga partierna nu vill blockera och skjuta upp beslutet. 

Kritiken mot omställningen av PPM, i synnerhet mot det sista reformeringssteget med ett statligt upphandlat fondtorg styrt av tjänstemän på AP7 med ytterst få megafonder, sannolikt baserade på indexnära förvaltning, har varit svidande och stundtals aggressivt från fondbranschen och flera tunga remissinstanser.  

Reformeringsivern av PPM är starkt kopplad till de skandaler som plågat premiepensionssystemet de senaste åren. I fallet med premiepensionsbolaget Allra har de rättsvårdande myndigheterna visserligen inte lyckats bevisa att brott till skada för fondandelsägarna begåtts men processen mot Allra har ändå varit ett viktigt argument för de politiska krafter som vill begränsa spararnas valmöjligheter. 

Samtidigt faller skulden för problematiken och ”nedsmutsningen” av PPM från Allra och Falcon Funds på frånvaron av politisk styrning och kontroll – oavsett vilka som suttit på regeringstaburetterna. Ett fungerande kontrollsystem vid lanseringen av premiepensionssystemet för 20 år sedan hade gjort att oseriösa aktörer inte tillåtits ta plats på fondtorget. 

Det var först, trots många varningssignaler från fondbranschen, när media satte strålkastarna på bland annat Allra för några år sedan som regeringen och myndigheterna reagerade på systembristerna. Tyvärr blev det första steget i reformeringen av PPM-systemet för att förhindra framtida pensionsskandaler fyrkantigt och orättvist. De kvantitativa krav som ställdes drabbade helt oskyldiga och ofta duktiga fondbolag som tjänat sina andelsägare väl. Däremot är exempelvis förbudet mot telefonförsäljning av PPM-fonder fullständigt relevant. Allras, till exempel, snabba tillväxt byggde mycket på en intensiv och oseriös callcenterverksamhet snarare än skicklig förvaltning när bolaget fortfarande var en så kallad PPM-rådgivare (kunden betalade Allra för att de skulle flytta runt premiepensionen till olika externa fonder där pengarna skulle växa snabbast.) Att dessa parastitliknande aktörer var tillåtna är fortfarande en gåta.

Steg två, som kritiken främst handlar om, betyder att det alltjämt öppna fondtorget inom PPM-systemet stängs till förmån för ett statligt upphandlat torg. Makten över fondupphandlingen läggs på en ny myndighet inom AP7 med det fyndiga namnet, ”myndigheten för premiepensionens upphandling”. Som om det inte fanns tillräckligt med myndigheter i Sverige. 

De negativa effekterna med ett statligt upphandlat premiespensionssystem är helt uppenbara för alla utom regeringen; försämrade valmöjligheter för individen, megafonder med indexprägel hamnar på torget, svenska förvaltare och den svenska fondindustrin får stryka på foten för gigantiska globala kapitalförvaltare. Det sistnämnda betyder i förlängningen utförsäljning av svenska bolag.  Det finns starka krafter, i synnerhet inom socialdemokratin, som värnar det svenska bolagsägandet i den globala miljön av nationalistiska skäl; ett minskat svenskt ägande i svenska bolag öppnar upp för, bland annat, förstärkt kinesiskt ägande i Sverige.   

Lyckligtvis möter nu regeringen starkt motståndet mot steg två av reformeringen. Detta är av godo, men egentligen borde PPM-systemet öppnas upp mer istället för att begränsas via genomförda kvantitativa regelverk som redan tvingat bort många fondbolag från premiepensionssystemet. Regelverket har framför allt gynnat de stora, trögrörliga och ofta bankanslutna förvaltningsorganistationerna. PPM-systemet skulle förmodligen gynna svensk aktiemarknad och svenska bolag om spararkollektivet tilläts direktplaceringar i enskilda aktier åtminstone för vissa andelar av fondförmögenheten. Se där ett tips till den liberala delen av pensionsgruppen. 




 

 









 

Platsannonser