Många länder som Schweiz och Storbritannien har redan börjat försöka karva ut sina ”luftrum”. Som vanligt lär det krävas att USA håller i taktpinnen och inte minst att de då inte bara tänker på sina egna intressen, läs; de stora plattformsbolagen, för att det ska kunna bli någon riktig verkstad.

Knappt har bläcket hunnit torka från G7-ländernas förslag på en minimiskatt på 15 procent på bolagsvinster och en beskattning av företagsvinster på marknader där de inte har någon större kostnadsbas, där detaljerna är långt ifrån klara, så har flera länder, och traditionella skatteparadis, som Schweiz och Storbritannien, börjat komma med förslag på undantag och möjligheter till att kompensera sina bolag som kommer att drabbas. Även Svenskt Näringsliv har börjat gnälla, åtminstone trots att få svenska kommer att omfattas i detta skede.

Annons

Men det är trots allt en stor händelse att G7-länderna, efter runt åtta års tröskande inom OECD, till slut har lyckats komma fram till ett förslag som stakar ut ett par nya principer för hur multinationellt verksamma företag ska beskattas.

Men det är trots allt en stor händelse att G7-länderna, efter runt åtta års tröskande inom OECD, till slut har lyckats komma fram till ett förslag som stakar ut ett par nya principer för hur multinationellt verksamma företag ska beskattas. De gamla reglerna som har sina rötter i Nationernas Förbunds överenskommelser efter första världskriget och som stipulerar att ett företag måste ha fysisk närvaro för att kunna beskattas har ju blivit lite obsoleta i dagens allt mer digitalt präglade ekonomier. Att EU och flera medlemsländer har verkat för att införa digitala skatter som främst skulle drabba de stora amerikanska plattformsbolagen, som Alphabet, Amazon, Apple och Facebook har fått fart på förhandlingsviljan.

Andra krafter bakom detta är först och främst den växande insikten om att det sedan decennier pågår ett internationellt ”race to the bottom” vad gäller bolagsbeskattning, även om det de senaste åren har införts en hel del regler för att komma tillrätta med de värsta avarterna.

Lägger vi till en växande ojämlikhet, eller ”skeva fördelningar”, och parar det med erfarenheten från pandemin där många företag har hållits under armarna av nationella statsstöd så har detta ökat kraven på och stärkt legitimiteten i vinstbaserade bolagsskatter. Dessutom måste ju staterna hitta sätt att ”recirkulera” de stöd de givit.  Det vill säga öka skatteuttaget för att finansiera de underskott som blottlagts av pandemin. Företagen bör helt enkelt bidra med sin del för att finansiera de institutioner som krävs att upprätta institutionell och ekonomisk ordning på de marknader där de tjänar sina pengar.

Nu lär inte G7-ländernas ”löshulliga” kompromissförslag, USA föreslog först en minimiskatt på 21 procent, innebära några drastiska förändringar av skatteuttaget från världens storföretag. Det viktiga är däremot att de flyttar på hörnpelarna för hur multinationella storföretag ska beskattas,

Den första stora föreslagna förändringen, pelare I, kopplar till dessa plattformsbolag då det inte längre behöver finnas en fysisk närvaro för att ett lands ska kunna beskatta vinsterna på försäljning som sker i landet. Man börjar emellertid med att lägga ribban för att kunna ta ut någon beskattning högt. Enligt förslaget så öppnas möjligheten för exempelvis Sverige att utifrån sin andel av Apples samlade försäljning ta ut en skatt där basen är 20 procent av företagets samlade resultat, förutsatt att rörelsemarginalen är över 10 procent.  Det viktiga är dock att enas om principen, och inte nivån. Enligt OECD:s konsekvensanalys så kommer förslaget att ge ökade skatter på 10 miljarder dollar, varav 6-7 drabbar plattformsbolagen.

Den andra pelaren är också viktig för att ge konstruktionen någon bärkraft. Den går ut på att landet där ett företag har sitt huvudkontor ges rätt att ta ut en skatt som gör att det samlade skatteuttaget uppgår till miniminivån 15 procent. Detta är ett sätt att komma åt det allt vanligare fenomenet att storföretagets försäljning studsar på något koncernbolags konto i något skatteparadis, där exempelvis företagets immateriella rättigheter parkerats, och där ingen eller mycket liten beskattning sker.

Ett gammalt exempel är Spendrups (erkänner att jag har en ”hangup” på mina gamla MUF-kamrater från Ludvika) där varumärket var parkerat i ett holländskt bolag, då Holland har en mycket förmånlig beskattning på just royaltyintäkter. Ett fortfarande levande exempel är Ikea, som har samma konstruktion, eller för den delen riskkapitalbolagens Luxemburgsbaserade räntesnurror, även om EU har täppt till detta något. Med de nya reglerna ska sådana övningar försvåras och incitamenten att göra dem minska. Jag har svårt att se att Sverige skulle annat än kunna ”tjäna” på att luta sig mot denna pelare, då vi ju är hem för ett stort antal storföretag.

Pelare II omfattar väsentligt fler företag än den första pelaren, då den ska gälla företag med en omsättning över 750 miljoner euro. Det är också den som ger de största förändringarna i skatteuttaget på runt 70 miljarder dollar enligt OECD:s beräkningar.

Kritiken mot detta förslag är att det kommer att gynna länder med stora marknader och länder med hemvist för många internationella företag.

Kritiken mot detta förslag är att det kommer att gynna länder med stora marknader och länder med hemvist för många internationella företag. Baksidan är att det missgynnar länder med små marknader och få egna multinationella företag, som likt Irland, Ungern, Slovakien, har skapat en ”sund” konkurrensfördel genom att ha låga bolagsskatter.

Men det ska sägs G7-ländernas förslag är ännu mycket löst i hullet. Det är oklart vilka bolag som kommer att omfattas. Det som framkommit är att det i första skedet ska omfatta de omsättningsmässigt hundra största internationella företagen. Och på de listor som jag har sett finns inget svenskt bolag med. Men av dessa har de flesta, som flera stora kinesiska oljeföretag, byggföretag, banker och försäkringsbolag en mycket blygsam internationell närvaro. Ännu färre av de hundra största når upp till ribban för pelare I om att ha en rörelsemarginal på över 10 procent.  Dock har det i förslaget framkommit att man även kommer att ta hänsyn till om delar av ett riktigt stort företag, där Amazons ”molnverksamhet” Web Services pekats ut explicit, når upp till ribban.

Men det kommer att ta tid innan detta förslag kan bli verklighet och hur det kommer att se ut. Först ska det studsa hos G20-länderna, där Indiens och Kinas synpunkter lär ha stor påverkan, innan det slutligen ska behandlas av OECD:s 139 medlemmar. Det kan bli en lång natts färd mot dag. Och ska det bankas igenom så lär man nog försöka få till en jämnare skattebelastning på de båda pelarna.

För flera länder har redan börjat knorra. I Irland avvaktar man med besked om de ska höja sin bolagsskatt från 12,5 till 15 procent. Polens finansminister har uttalat att beskattning är en nationell angelägenhet. Schweiz har börjat prata om att subventionera storföretag som drabbas, och Storbritannien vill undanta den finansiella sektorn. Då ska man veta att Storbritannien är den stora skatteplaneringshubben i världen, om man inkluderar alla dess ”crown dependencies, som Jersey, Guernsey, Isle of Man, Brittiska Jungfruöarna, Bermuda, Cayman Island med flera, samt inte minst den märkligaste jurisdiktionen av alla, näst Malteserorden, City of London Corporation. Dessa ”kronberoenden och översjöterritorier” tar emot 37 procent av de bolagsvinster som i praktiken undanhålls beskattning. Och att Luxemburg och Holland håller tyst, kan ju tydas som att de, som vanligt, hoppas kunna segla under radarn.