Jag minns trappuppgångens eko och ringklockans ton där i Solnas hjärta. Mormor stod i dörren i städrock och tofflor. För mig är det fortfarande mycket oklart varför min kära mormor valde den utstyrseln. I lägenheten med schackrutigt golv i hall och kök och obligatorisk kökssoffa fanns också ett ”finrum”; helt avspärrat av en dubbeldörr prydd med handblåsta glas. 

Att titta in i rummet innanför dörrarna gav nästan känslan av att se in i ett tittskåp eller ett fisktomt akvarium, avskärmat och spännande. Rummet var fyllt av antikviteter av alla dess slag och jag har på senare år använt epitetet ”krinolinbombat”, eftersom det fanns porslinsurnor i rokoko med krinolinfiguriner och puttoänglar i alla regnbågens färger överallt, uppblandat med diverse fanérmöbler och oljemålningar.

Visst tycks det självklart att mitt intresse för de föremål som fanns i finrummet borde intresserat mig mest, men märkligt nog var det ett kvinnoporträtt av Dardel samt en porslinsmås på väggen i hallen som attraherade mig mest. Stilen, lärde jag mig, kallades Art Deco.

Det strama och figurativa i självklar grace tycker jag speglar epoken Art Deco. Det är även förståeligt att våra anfäder i ett industrialistiskt arbetarliv i det tidiga 1900-talet ville lyfta vardagen med lite flärd via konstformens tydliga elegans. 

Under sent 1900-tal låg priserna på möbler och dekorativa föremål från epoken på en mycket medioker nivå och jag har alltid undrat när i tiden trenden skulle vända och hur antikmarknaden skulle lyckas med konststycket att locka köparna till insikt i förståelsen för denna konstform. 

Självklart, när det gäller inredning är det roligast om man blandar stilar och låter det finnas ”luft” mellan föremålen. Lätt att det annars känns stelt och sterilt eller som värst, belamrat.

Konstformen ”art décoratif” eller dekorativ konst härstammar från cirka 1915-1930, lite flytande, och var ett avsprång från den mer massproducerade industriella Bauhauseran och betonar det individuella i konsten på ett figurativt lättförståeligt vis, enkelt sagt. Stilen föregås av epoken Art Nouveau som vi här i Sverige känner till bättre som Jugend med exempelvis Galléglas eller arkitektur av Gaudi i Spanien som tydliga ikoner för stilen.

Nu senaste åren har jag sett trendkurvan sakta peka uppåt för Art Deco och min graf i kalkylbladet börjar likna en ”Smile”. Främst är det priset på armaturer som stiger; det kan vara bordslampor med figuriner av djur eller gymnastiska kvinnor eller taklampor med kromade olympiaringar som bär kupor av opalinglas med multipla ljuspunkter.

Mitt tips är att ni byter ut era trista nutida möbler och dekorer, som ni i och för sig säkert lagt timmar på att skruva ihop under jämmer och plåga, till förmån för en mindre investering i mycket prisvärda antikviteter av yppersta kvalitet. Förgyll och förstå.

Jonny Westling är värderingsman med ett stort antal expertförordnanden för Sveriges Handelskamrar. Han är utbildad gemmolog och har utvecklat en rad intressanta varumärken under alla år som entreprenör. I dag driver han sitt bolag Westling Värdering AB på heltid efter försäljningen av Persson & Westling Pantbank.