Livet som entreprenör är både roligt och stressigt berättar Stefan Granlund: ”Ena dagen ligger man i fosterställning, den andra står man och hoppar”. Foto: Sverker Brundin.
Livet som entreprenör är både roligt och stressigt berättar Stefan Granlund: ”Ena dagen ligger man i fosterställning, den andra står man och hoppar”. Foto: Sverker Brundin.
Karriärporträtt

Entreprenören som började på storbank

Från ett tumultartat liv som techentreprenör på bolag som Toborrow och Vint har militärhistorikern Stefan Granlund slagit sig till ro på Danske Bank. Läs om den intensiva och händelserika resan i söndagens karriärintervju. 

Uppdaterad 2020-06-15
Publicerad 2020-06-14

Han började med att bygga duschkurer, fortsatte som prickskytt i armén och jobbade däremellan med en rad startupbolag. De flesta ganska omskakande upplevelser där tiden på låneplattformen Toborrow kanske var den mest intensiva. Nu leder han Danske Banks fintechsamarbeten i Sverige från kontoret på Norrmalmstorg i centala Stockholm.

Utanför larmar studenter på Hamngatan. Inte på lastbilsflak som vanligt, men från nedvevade fönsterrutor i personbilar. Inne i Danske Banks pampiga byggnad på Norrmalmstorg har Stefan Granlund problem med att komma in till våningen där konferensrummet ligger. Coronakrisen ställer till det och säkerhetskraven har höjts. Receptionisten som till slut får hjälpa till hänvisar till huvudkontoret i Danmark. Salen där vi till slut hamnar är stor och domineras av ett stort mörkt konferensbord.

Hur hamnade du där du är nu frågar undertecknad och får till svar en berättelse som varar i över en timme. 

– Jag har alltid sett ung ut, nu är jag 34 år. Jag minns när jag hade mitt första säljmöte där jag skulle presentera en lösning för biomedicinska analytiker och kardiologer. Rummet var fullt med män med långa läkarkarriärer, alla var runt 60 år. De såg först på mig som att jag skulle komma med kaffet. Sedan började de bombardera mig med frågor. Det var fruktansvärt och väldigt svettigt. 

Men det gick bra, kan tilläggas. Enligt Stefan Granlund presterar han ofta som bäst när han är pressad.

Vid incidenten var han 22 år och hade fått jobb på startupbolaget Kiwok, som bolagets fjärde medarbetare. Företaget sysslar med mobil hälsa, bland annat långtidsregistrering av EKG. Han hade en kompis som var kontorschef där Kiwok höll till och han hade hört att de behövde folk. 

– Chefen för bolaget var gammal officer. Det var en ganska okonventionell arbetsintervju. Han sa: "Du har ingen bakgrund inom medicin med jag tror att du kan lära dig". 

Kanske hade Stefan Granlunds fina omdömen från lumpen något med saken att göra, han var prickskytt på en spaningsgrupp vid livgardet – mer om det senare. Genom åren har det blivit många startupbolag. Gemensamma nämnare är mycket och hårt arbete, osäkra villkor och att bolagen har haft ständiga likviditetsproblem.

Mest uppmärksammat är fintechbolaget Toborrow. Företaget var först i Sverige med en plattform för att koppla samman privatpersoner och företag med bolag som behöver låna pengar. Att man var tidiga kan vara en orsak till den mediala uppmärksamheten. En annan kan vara att vd:n och medgrundaren, Sofie Lundström, är kvinna.

Strax innan arbetade Stefan Granlund på tränings-appbolaget Vint, även där var vd:n och grundaren en kvinna, Louise Fritsjofsson. Företaget rankades som ett av Europas intressantaste startupbolag vid tillfället. Det hade bland annat fått 20 miljoner kronor i "seed capital" från riskkapitalbolaget Creandum. Stefan Granlund började på Vint 2014, som den första anställda efter grundarteamet. Louise Fritjofsson behövde hjälp med att utveckla företaget mot företagssidan och hon och Stefan Granlund var kompisar från gymnasiet. Men när han 2015 var på ett stort lanseringsevent i San Francisco blev det uppenbart att företagets "burn rate" var betydligt högre än intäkterna. Varningsklockorna från tidigare erfarenheter blinkade rött. 

– Vi hade pengar för fyra-fem månader till. Louise sade att de skulle stänga den svenska delen men att jag kunde stanna kvar i San Francisco. 

Stefan Granlund kände sig tveksam. I samma veva hade han hade börjat med fallskärmshoppning – till föräldrarnas stora förskräckelse. Toborrow-Sofie var medlem i samma klubb och de började utbyta entreprenörserfarenheter mellan hoppen. De tog en lunch i Gamla stan, där Vint hade sitt kontor.

– Hon ville ha hjälp med att utvärdera en person som hon tänkte anställa. Mot slutet av lunchen sade hon: "Jag inser att vi inte behöver den vi hade tänkt anställa. Vi behöver dig". Det var perfekt tajming.

Stefan Granlund började på Toborrow i april 2015, bolaget hade startat knappt ett år tidigare. En sökning på Google trends visar på ett stort intresse för företaget, där spiken skedde i maj 2015.

– Jag gick in som försäljningschef på Toborrow. Det var i ett tidigt skede, men plattformen var på plats. Det var mycket som behövde gås igenom kring affärsutvecklingen och jag och Sofie jobbade mycket tillsammans med den. Jag hade ingen erfarenhet från finansbranschen utan det var "learn as you go".

De övriga medgrundarna slutade ganska snart operativt och Stefan Granlund blev Sofie Lundströms högra hand, med tiden med titeln operativ chef.

– Vi jobbade med kapitalanskaffningar och hur vi skulle utforma kreditprocesser. Det vara minst sagt en berg-och-dalbana.

En riktig kris var när Finansinspektionen i december 2015 kom med besked om hur gräsrotsfinansiering ska regleras. Toborrow fick meddelande om att företaget var berört strax före julafton. 

– Vi skulle komma in med svar i mitten av januari. Det var jättetight. Vi satt och jobbade hela julen. Vi var tvungna att lyfta hela verksamheten till ett annat bolag under tiden som vi sökte tillståndet. 

– Det var väldigt ovisst. Om vi inte skulle få tillståndet skulle verksamheten upphöra, men vi lyckades få till det. Vi fick ett undantag från tillståndet eftersom vi inte hade tillräckliga volymer som snurrade varje månad.

Stefan Granlund fick samtidigt sätta sig in i nya områden som AML, regler kring penningtvätt, och andra riskfunktioner ihop med företagets externa rådgivare. 

Men det fanns fler problemen. Intäkterna var små. Toborrow var finansierade av Bonnier News, som senare lade över finansieringsverksamheten i riskkapitalbolaget NFT Ventures. Men mot slutet av 2015 började pengarna ta slut. Toborrow behövde göra en andra finansieringsrunda. En bryggfinansiering från NFT Ventures i januari 2016 bidrog till konstgjord andning.

– Verksamheten var på paus. Vi gick från åtta-nio personer ner till tre. Mitt medan vi höll på att resa kapital gick det första bolaget som lånade pengar via plattformen i konkurs. Det blev otroligt uppmärksammat. Sofie var i artiklar överallt. Konsekvensen blev att de flesta banker som vi hade pratat om finansiering med backade ur.

Det var i maj 2016. Stefan Granlund och Sofie Lundström gick ut och köpte glass och tog en promenad runt kvarteret. De gjorde det när det var bekymmer. Det blev rätt många glassar.

Det var många svarta rubriker kring Toborrow under den perioden.

– Folk trodde förmodligen att vi var ett mycket större bolag, men vi var ju bara tre personer. Folk frågade Sofie vem hon hade retat upp. På ett år räknade vi till 64 artiklar, enkom ganska tråkiga. Varje gång blev det glass.

Till slut fick Toborrow ihop finansieringen. Marginalen Bank gick in med en större summa. Nyheten kablades ut den 30 maj 2017.

– Det var ett jättelyft för verksamheten. Vi kunde bygga upp teamet igen, allt från att anställa en kreditchef till juridiska funktioner och marknadsföring. På ett år blev vi 12 personer.

Men de svarta rubrikerna fortsatte hagla även under 2018. I oktober valde Sofie Lundström att kliva av.

– Vi hade otroliga toppar när vi hade tagit ett nytt steg framåt i processen. Sedan kom en dal. Det är lite det entreprenörskapet handlar om. Ena dagen ligger man i fosterställning, den andra står man och hoppar. Så är det varje vecka och man kan aldrig förutse vad som ska komma.

Ytterligare ett entreprenörsbolag med problem var Termosense, som Stefan Granlund arbetade på i ett år precis efter Kiwok, 2010-2011. De sysslade med ett automatiskt övervakningssystem för kylning av mat i butiker. 

– När man är på ett litet entreprenörsdrivet bolag lever man månad till månad med en konstant rädsla för att pengarna ska ta slut. Allt blir väldigt konkret. Man är väldigt nära företagets pengar och man har en konstant oro.

En liknande magkänsla präglar nog också livet som elitsoldat i Afghanistan. Stefan Granlund har tjänstgjort där i två omgångar. Första vändan var ett halvår 2009-2010.

– Efter en månad blev två officerare och en tolk ihjälskjutna. Innan hade vi varit glada pojkar på äventyr, men där blev det allvar ganska snabbt. Det började bli riktigt oroligt i området.

När han fick erbjudandet hade hans föräldrar precis kommit hem från en längre resa i Sydamerika, hans mamma kommer därifrån. Det var i juli och Stefan Granlund hämtade dem på Arlanda.

– Jag berättade att jag skulle till Afghanistan om två veckor. De blev panikslagna. Jag kände mig som världens sämsta människa.

Mamman är konferenschef på en hotellkedja och pappan är försäljningschef på ett HR-techföretag. Tillsammans driver föräldrarna dessutom en bildbyrå och är verksamma som frilansfotografer. Fästmön arbetar som e-handelschef på ett matvaruföretag. 

Stefan Granlund började med försäljning redan i gymnasiet, då i form av extrajobb inom telemarketing. Han gör ett socialt intryck och majoriteten av sina jobb har han fått via kompisar eller vänners vänner.

– Jag har två sidor. Ibland är jag introvert och gillar att vara för mig själv – det var förmodligen det som gjorde att jag blev uttagen till prickskytt. Samtidigt gillar jag det sociala.

Ledarskapsmässigt säger han sig ha stor nytta av den militära erfarenheten. 

– Mentaliteten är att det viktigaste är att man fattar ett beslut så att man inte står handlingsförlamad. Skulle det bli felaktigt kan man bara gå tillbaka till de utgångsvärden man hade då. 

– Det är också ett inkluderande ledarskap. Om du får de underlydande att förstå målen kan de agera så att vi tillsammans når dem.

Sommaren 2012, efter andra vändan i Afghanistan, fick han jobb på säljbolaget Viq Sweden, startat av några kompisar. Det företaget gick för en gångs skull bra ekonomiskt. Bolaget hade 200 anställda och kontor i Stockholm, Göteborg, Malmö och Eskilstuna. Stefan Granlund drev b2b-försäljningen och hade 30 underställda, de flesta unga, i åldrarna 18-25 år.

– Jag fick ofta agera extraförälder. Mina beslut påverkade direkt om en massa människor hade ett arbete eller inte. Det innebar en hög stressnivå.

På Viq var det ett stenhårt fokus på lönsamhet, den mättes varje dag. En diametral skillnad mot de Silicon Valley-inspirerade techbolag han sedan engagerade sig i. 

– Inte minst på Vint. Där var fokus att skapa mycket användare, det var så man sålde techbolag då. Att prata om lönsamhet var som att svära i kyrkan. 

Stefan Granlund gick direkt från gymnasiet till arbetsmarknaden. Men samtidigt som han nästan jobbade dygnet runt på Toborrow och kände sig som ett med företaget började han plugga på universitetet. Han har en C-uppsats kvar för att få ut sin examen som militärhistoriker.

– Jag stack till jobbet på morgonen. Jag kom hem och hade en timme för middag och sambo. Sedan pluggade jag till ettsnåret, även på helger.

När Toborrow stängde Marginalen Bank-investeringen hade han inte sovit på två dygn för att hinna med jobb varvat med hemtenta.

– Så länge man är motiverad klarar man mycket. Risken som entreprenör är att man är så inne i verksamheten att man glömmer bort att ta ett steg tillbaka och reflektera och återhämta sig.

Vad har du för nytta av militärhistoria i ditt jobb idag?

– Det är förvånansvärt användbart. Man lärde sig att vara källkritisk och att hantera stora mängder information. Det arbetssättet kommer tillbaka när jag utvärderar bolag idag.

Jobbet som fintechansvarig på Danske Bank i Sverige fick han för en gångs skull genom att skicka in en traditionell ansökan. Här har han varit på plats i drygt ett år. 

Han rapporterar till Jennie Sandén, ansvarig för bankens partnerskap och personal banking i Sverige. Rollen går ut på att hålla i de kommersiella diskussionerna med samarbetspartners och han har inga underställda.

– Vi sätter ihop team utifrån olika projekt. Nu är det framför allt för att förbättra interna processer. Ett exempel är att effektivisera kundtjänsten.

En svensk fintech-partner är Minna Technologies med Mina Tjänster. 

Storbankerna har generellt ofta svårt att få ut nya produkter snabbt, tyngda som de är av gamla tekniklösningar. Men enligt Stefan Granlund innebär open banking ett lyft.

– Det öppnar möjligheten för att koppla på och av tjänster som kan vara tredjepartslösningar, exempelvis bolåneprocessen.

Danske Banks IT-strategi är att utveckla kärnsystemen på egen hand och sedan komplettera med lösningar från fintech. Ett exemepl är lösningen ”Konton i andra banker” som är utvecklad tillsammans med danska Spiiir.

Fintechbolagen behöver inte vara nordiska. De kan vara från Israel, Tyskland eller Estland för att nämna några exempel. Men de måste kunna sätta sina produkter i en nordisk kontext. Danske Bank vill skapa en enhetlighet av sina tjänster på hela den nordiska marknaden. 

– Jag vet att samarbeten drar väldigt mycket resurser från teamet på fintechbolaget. Därför provar vi generellt i liten skala och försöker göra så få integrationer som möjligt.

Stefan Granlund verkar nöjd med det nya mer förutsägbara livet.

– Nu får jag göra den roliga sidan av entreprenörskapet: Träffa andra spännande bolag, hålla koll på marknaden och samtidigt ha en trygghet i ryggen. 

Nyfiken på livet
  • Namn: Stefan Granlund.
  • Bor: Lägenhet på Kungsholmen i Stockholms innerstad.
  • Ålder: 34 år.
  • Familj: Sambon och fästmön Andrea.
  • Inkomst: 704 217 (registrerad inkomst av tjänst 2018). 
  • Läser nu: When the Watchmen Fell Asleep.  
  • Tittar på: Billions.
  • Utbildning: Kandidatexamen i militärhistoria (saknar C-uppsats), Försvarshögskolan i Stockholm, samt kurser i statsvetenskap, Stockholms universitet (30 högskolepoäng).
  • Karriärtips: Fokusera på det du tycker är roligt, resten kommer på köpet.
  • Drivkraft: Slutar aldrig att vara nyfiken på livet.

Platsannonser