”När Nordnet frågade om jag var en lagspelare svarade jag nej”

Är du en lagspelare?

Sommaren låg för dörren 2015, och rekryterarens fråga hängde i luften. Joakim Bornold befann sig för första gången i Nordnets gamla lokaler i Alvik, och han förstod vilket svar som förväntades. Men han visste också innerst inne vem han är. Så han svarade:

– Eh, nej nej…

För han tenderar också att vara brutalt ärlig. Kanske de blev lite överrumplade. Men repliken verkar inte ha hindrat Nordnet. För strax därefter blev han anställd som mäklarbankens nya sparekonom.

Tre år senare ser han också ut lite som en utböling, där han sitter fullt påklädd på en stol i Nordnets ganska nya reception, nu på Kungsholmen i centrala Stockholm.

– Jag är inte på kontoret så värst mycket. Ofta är jag på resande fot för att träffa bolag och kunder eller hålla föredrag. Annars sitter jag hemma eller på ett delat kontor. Det blir två dagar i veckan på plats. Men det är ganska skönt, då vet ingen var man är, säger han och skrattar medan han pekar på ett bord invid kaffeautomaten i pentryt.

– Jag har med andra ord inget kontor, men det kanske är okej att vi sitter här?

Jag hade sjukt stort ego.

Joakim Bornold hymlar inte med sin individualism. Han omfamnar den snarare, trots att det är lite tabu.

– Jag är ingen lagspelare. Har aldrig sysslat med lagidrott och gillar inte konsensuskultur. Jag vill vara solo. Jag är inte osocial, men när jag jobbar vill jag ha fokus på det jag gör. Sen har jag svårt för när mitt resultat baseras på vad gruppen gör. Jag vill utvärderas utifrån mig själv.

Vid närmare eftertanke kan inställningen ha spelat till hans fördel. För jobbet som sparekonom är något man till stor del gör på egen hand. Nordnet är i huvudsak ett teknikföretag, som erbjuder en plattform för aktie- och fondplacering. Joakim Bornolds roll är rådgivande. Under sina tre år har han drivit såväl blogg som podd. Dessutom har han varit mäklarbankens offentliga talesperson. Allt som en slags bonus för användarna, vid sidan av huvudverksamheten.

– Det närmsta jag kommer till kollegor är därför på sätt och vis min motsvarighet i Nordnets övriga marknader Norge, Danmark och Finland. Det kan faktiskt bli lite ensamt.

Det är på många sätt därför han nu lämnat Nordnet för Söderberg & Partners. Där rådgivningen är kärnverksamheten. Individualisten söker sig till gemenskapen.

– Det känns roligare att jobba på ett företag där fokus ligger på det jag gör. Och som jag tycker är mest intressant.

Vid bostadskrisen på 90-talet förlorade min familj allt.

Bornold fäster blicken i väggen och ler brett på sin barstol, som om han just insåg något.

– Jag har inte reflekterat över det, men jag kanske har börjat mjukna. Och drar mig till mitten av flocken nu när jag börjar bli gammal och svag… Hemskt!  

Individualisten Joakom Bornold blev till i ett högst socialistiskt sammanhang. Degerfors, där han växte upp, är en av landets rödaste kommuner. För 30 år sedan, när Bornold var barn, var kommunen så röd att lärare bar bälten med hammaren och skäran, helt öppna med sin kommunistiska övertygelse. Så sent som 2010 landade varannan röst i kommunvalet på Vänsterpartiet, vilket gav egen majoritet.

Det var med andra ord iögonfallande när Bornold dök upp i skolan i kostym, och pratade sig varm om sin framtid som aktiemäklare.

– Jag stack ut. Där fanns fotbollen och bruket och ingen framtidstro. Jag hade sjukt stort ego och trodde verkligen att jag skulle bli aktiemäklare. Vilket jag också blev. Men det betydde många debatter med lärare, eftersom jag brann hårt för äganderätt och fri företagsamhet. Jag gillade redan då att stå emot och att argumentera. Precis som nu.

Det kan låta märkligt att ens komma i kontakt med aktier i Bornolds sammanhang. Men allt började med att han fann boken ”Aktier – så funkar det’” av Unga Aktiesparare på skolbiblioteket.

– Jag snodde den faktiskt! Och har den kvar i en låda i garaget, där jag tittar till den ibland.

Min mobiltelefon aldrig avstängd, förutom på begravningar.

Joakim Bornold ler stort åt sitt djärva unga jag och minns därtill hur hans blodade tand ledde till att han började skolka för att glo på Reutersskärmarna i börsrummet på Örebro universitet.

– Vilken låg moral! Bedrövligt! påpekar han skämtsamt.

– Sen var Unga Aktiesparare helt avgörande för mig. Där hittade jag en plats för mitt engagemang, tillsammans med likasinnade.

Det finns en uppsättning av nycklar som ledde till att Joakim Bornold slutligen blev sparekonom. Han vände först envist på varenda liten sten för att slå sig in i branschen.

– Som artonåring stövlade jag in på SEB i Karlskoga och bad om att få jobba med något enkelt. ”Nej, det kan du inte”, svarade de. ”Men kom igen, jag kan sortera pärmar och behöver inte ens få betalt”. Till slut lyckades jag – och fick därmed banken på meritlistan. Då passade jag också på att ladda upp mitt cv i den interna databasen. Ett år senare ringde de från SEB:s investmentbank Enskilda och undrade om jag inte ville jobba med aktiehandel…

En annan nyckel stavas erfarenhet, vilket han till exempel har fått som mäklarchef på Aktieinvest respektive Skandia Norden och som talesperson för Stockholmsbörsen på Nasdaq. Han har också varit med om tre stora finanskriser.

– Vid bostadskrisen på 90-talet förlorade min familj allt. Det som pappa hade investerat i fastigheter – och även vårt eget hus. Så vi fick flytta till sommarstugan. Vid it-kraschen förlorade jag jobbet på Enskilda. Men värst var nog när Lehman Brothers gick under. Den satte skräck i människor på ett nytt sätt – och allt slutade fungera.

Men synonym för alla händelser är att det alltid ordnar sig, menar Joakim Bornold.

– Förstår du mekanismerna vid en sådan smäll så får du inte panik nästa gång det händer. Det är också därför jag är så mån om att förklara för människor hur ekonomin fungerar.

För det tredje måste en sparekonom vilja stå i centrum, menar Bornold.

– Jag gillar att synas i media. Det kommer med vissa uppoffringar och risker. Jag har till exempel en liten backdrop med stativ hemma för att kunna göra Skypeintervjuer med media. Sen är min mobiltelefon aldrig avstängd, förutom på begravningar. Och ibland blir det ju fel. Jag minns när jag gissade att SAS vd skulle ersätta Ericssons avgående. Och det togs för sanning. Både i Sverige och internationellt…

Slutligen är en av de viktigaste nycklarna att vara påläst. Det handlar inte bara om att läsa (vilket Bornold förvisso ägnar 25 timmar i veckan åt) utan även om att ”ta på sig stövlarna”.

– När det stormade kring Ericsson for jag ut till huvudkontoret i Kista och lyssnade på vad folk pratade om i lunchrestaurangen. När jag ville veta mer om varför fickodlingsindustrin inte växte, for jag till norska kusten och träffade såväl odlare som forskare. Strax far jag till Kina för att lära mig om deras motsvarighet till Whatsapp; Wechat, med en miljard användare, värderat till 4 000 miljarder kronor. På plats får man alltid en helt annan, och bredare, bild än bara via media eller en vd.

På Söderberg & Partners kommer han att fortsätta på det inslagna spåret. Men i ett sammanhang där fler är som honom. Kanske inte individualister – men rådgivare.

– Jag kommer att prata börs, förklara vad som händer och vara talesperson utåt. Tillsammans med fler som gör samma sak som jag. För även om man är ensamvarg så vill man bolla med folk. Det ser jag fram emot. Och podd kommer det bli. Men jag måste hitta en partner bara. Hur individualistisk jag än är och hur mycket jag än tycker om att lyssna på mig själv, så kanske det blir trist med bara monolog. Eller?

Mårten Färlin