Av domarna i Högsta domstolen är Stefan Lindskog det justitieråd med högst extrainkomst. Under 2010 tjänade han mer än 2,5 miljoner kronor, utöver sin domarlön. Han tjänade alltså långt mer utanför domstolen än som domare i den.

I Högsta domstolen spelar det ingen roll om du arbetat som justitieråd i 20 eller två år. Från domstolens sida ska alla utom cheferna tjäna lika mycket. Den årliga inkomsten för justitieråden ligger just nu på 1.099.200 kronor, vilket innebär en månadslön på 91.600 kronor. Den senaste höjningen var oktober 2010 då månadslönerna för alla justitieråd höjdes med 3.300 kronor.

Justitierådet som tjänade näst mest var Johnny Herre. Hans extrainkomst för 2010 hamnar över 1,6 miljoner kronor. Värt att notera är att han dock tillträdde som justitieråd först i mars samma år.

Marianne Lundius, som är ordförande för HD, har något högre lön än de andra: 105.000 kronor i månaden. Det är 10.000 kronor mer i månaden än vad Stefan Lindskog tjänar som är ordförande för en av HD:s avdelningar.

Exakt var extra-inkomsterna kommer ifrån är svårt att veta. Det ska inte rapporteras till Domstolsverket utan vad gäller HD rapporteras det direkt till den administrativa chefen på HD.

Knäckfrågan, berättar Örjan Hägglund, på Domstolsverket är knappast nivån på ersättningen för uppdraget utan handlar snarare om förtroendet kan skadas eller om bisysslan tar för mycket tid från ordinarie arbete.

Orförande Marianne Lundius berättar att justitieråden måste rapportera sina bisysslor men inte sina inkomster.

– Mina extrainkomster kommer från de bisysslor som jag har rapporterat till regeringen att jag har, såsom Fideikommissnämnden, Domarnämnden, Aktiemarknadsnämnden, Börsens disciplinnämnd, Swedsecs disciplinnämnd, i vilka samtliga nämnder jag är vice ordförande samt Sven och Lilly Lawskis stiftelse för naturvetenskaplig forskning och Heijnes stiftelse i vilka styrelser jag är ordförande respektive vice ordförande, skriver Lundius i en kommentar till Realtid.se.

Marianne Lundius påpekar att hon även har förtroendeuppdrag som inte är arvoderade, samt att hon deltar i viss vetenskaplig och pedagogisk verksamhet som inte heller är arvoderad.

Gemensamt för de två med högst extrainkomster är att de har anlitats som skiljemän. Det har länge varit en lukrativ bisyssla för en del svenska justitieråd. Just nu finns ett pågående fall där en skiljedom, med Stefan Lindskog som ordförande i nämnden, har överklagats till HD.

Skiljedomsveteranen Hans Bagner anser att det finns goda skäl att ifrågasätta lämpligheten i att justitieråd åtar sig uppdrag i skiljeförfaranden. Han påpekar att utanför Norden har man svårt att förstå att det fungerar på det sättet i Sverige.

– Utanför Norden kan en aktiv domare inte fungera som skiljeman. Parterna i ett skiljeförfarande blir allt mer noggranna i sitt val av skiljeman. Det upplevs som ett moment man inte kan fullt ut överblicka om en domare, till exempel ett justitieråd agerar som skiljeman. Vad blir konsekvensen av att skiljedomen hamnar i domstol, frågan han sig.

Tidsfaktorn och tillgängligheten blir alltmer betydelsefulla kriterier i samband med en skiljeprocess, påpekar Bagner som tillägger att de stora permanenta institutionerna (ICC, SCC och LCIA) förhör sig särskilt om den potentiella skiljemannens tillgänglighet.

– Hur går detta att förena med ett heltidsarbete som domare i HD, säger Hans Bagner och tillägger att sett ur ett internationellt perspektiv måste man nog räkna med att aktiva domare inte har någon framtid som skiljemän.

På frågor som rör Stefan Lindskogs extrainkomster samt hur han ser på situationer där skiljedomar han medverkat i kan vandra upp i HD hälsar han ”inga kommentarer”.