Ingen finanskris ännu – men risken stiger snabbt

Så kallade förhoppningsbolag, eller ska vi nu kalla dem vid dess rätta namn, zombiebolag, börjar få allt svårare att få ihop sin finansiering. Lite stoff ur Dagens Industris onsdagstidning (28 september) kan tjäna som exempel. DI, som brukar ha en rosenfärgad syn på alla marknadens alla möjligheter, har börjat slå an en lite annan ton. Vi får läsa om cykelbudet Vembla som gått i konkurs. I en artikel med rubriken ”analys” får vi veta att e-handlarna Babyshop, BHG, Desenio, Nelly och Pierce nog har problem med likviditeten. Jag har själv kollat på några bolag som finansierar sin verksamhet genom att löpande ta in pengar, typ elsparkcykeluthyraren Voi. Min bedömning är att deras affärsidé är körd. De som läst mina radnoteringar vet att jag tvekar om Klarnas affärsmodell tål dagens motvind.

Men det är inte bara där det knakar. I samma tidning, liksom även på Realtid, kan vi läsa om att Rutger Arnhult och hans fastighetsbolag Corem har ställt in sina planerade återköp av obligationer och sköt på emissionen av en så kallad ”grön” obligation. Bolagsledningen säger sig vara lite besviken. Själv anar jag en och annan svettdroppe i pannan.

Rutger Arnhult har tidigare sagt att marknaden har ”dragit lite för stora växlar” på turbulensen på obligationsmarknaden. Vad ska han säga? Min bedömning är att många svenska fastighetsbolag inte kommer att kunna dra några växlar alls på obligationsmarknaden framöver. Och det må vara så att bankfinansieringen står för 73 procent av fastighetsbolagens finansiering. Men problemet med de resterande 27 procenten är att de ska refinansieras löpande. Och alla kriser är i praktiken likviditetskriser.

Financial Times hade i förra veckan en lista över de bolag i världen vars noterade obligationer handlades med störst ”spread” relativt den ”riskfria” räntan. Med på den listan var den svenska bostadsjätten Heimstaden, som i fjol köpte Akelius Fastigheter till en rekordlåg yield. Heimstaden vandrar på en tunn lina – med obehaglig fallhöjd | Realtid Heimstadens obligation handlas nu till rekordhög  ”yield”. Om man ska säga att en finanskris börjar någonstans så tror jag att man ska börja titta där.

På svensk makronivå handlar det framför allt om hur hushåll och banker klarar de stigande bolåneräntorna.

För det är så att riskerna börjar bli påtagliga lite överallt i systemet, med Storbritanniens nya regerings självstympningsövningar och Kinas vobblande fastighetsmarknad till Rysslands anfallskrig på Ukraina.

Men det mest allvarliga, för resten av världen och Sverige, är att det börjar svaja i det mest ”riskfria” av de ”riskfria” områdena, nämligen amerikanska statspapper. På tisdagen handlades den tioåriga amerikanska statsobligationen över 4 procent. Och då ska vi veta att volatiliteten på denna marknad, som ska vara den mest likvida av alla marknader, är på rekordnivå.

Lägger vi på lite riskpremier på det så förstår man att ribban för övriga finansiärer börjar lyftas upp på allt högre höjd. Många kommer inte att klara det. Vi är väl ungefär här – Entering the Superbubble’s Final Act (gmo.com)

Vill man förstå var vi är och hur vi kunde hamnar här så är David A Levys analys från 2019 ”Bubble or Nothing” en mycket bra utgångspunkt. Frågan är hur detta ”Nothing” kommer att se ut.