Hans Thulin döms betala 150 miljoner

Hans Thulin, 62-årig legendarisk och konkursad fastighetsspekulant, döms i en färsk hovrättsdom att betala 50 miljoner kronor plus ränta till statliga VF Finans, som är ett dotterbolag till Svensk Exportkredit och har sina rötter i statliga Securum. På grund av att en del av beloppet är belagt med 24 procents ränta sedan 1991 uppgår skulden till drygt 150 miljoner kronor.

Bakgrunden är Thulins miljardkonkurs som avslutades 1997, som efter tio år och några månader efteråt följdes av att VF Finans väckte talan mot honom angående några fordringar.

Thulin har i tings- och hovrätt hävdat att fordringarna är preskriberade eftersom det hade gått mer än tio år mellan konkursens avslutande och kraven. Tvisten har därför stått kring huruvida Thulin kan anses ha delgivits fordringarna av VF Finans i mellantiden, något som skulle förlänga preskriptionstiden.

Eftersom finansbolaget inte kände till Thulins adress skickade de sina kravbrev till Baker & McKenzies Stockholmskontor, eftersom Thulin enligt VF hade angett advokatbyrån som c/o-adress.

Kravbreven blev dock liggande på advokatbyrån: dess nuvarande vd och dåvarande medarbetare Bo Lindqvist har i rätten sagt att han visserligen hade haft kontakt med Thulin och företrätt honom, men inte var hans officiella ombud.

Ur vittnesförhöret med Lindqvist:

”2001 hade han inget formellt uppdrag för Hans Thulin, men denne hörde av sig med viss regelbundenhet. De handlingar som VF Finans skickade till Hans Thulin kom båda fram till Baker & McKenzie. Försändelserna öppnades uppenbarligen av vaktmästaren eller någon annan på Baker & McKenzie, detta trots att de var ställda till Hans Thulin. Mest sannolikt är att breven sprättades av Bo Lindqvists sekreterare.”

Vidare:

”Det är inte vanligt att det till Baker & McKenzie kommer brev ställda till Hans Thulin. I detta fall är det sannolikt att han blev mest irriterad över att försändelserna kommit till Baker & McKenzie. Det kan ha varit så att när Hans Thulin, någon gång efter det att breven kommit till Baker & McKenzie, hörde av sig till honom så hade han hunnit glömma breven och därför inte nämnde dem för Hans Thulin.”

Bo Lindqvist uppger idag när Realtid.se frågar att han inte längre har något med Thulin att göra, och att han nämns som hans ombud i tingsrättsdomen från maj 2009 var inte helt korrekt:

– Jag stod som ombud i samband med delgivningen , sedan tog Michael Mohammar över. Att jag nämns som ombud i tingsrättsdomen var för att en fullmakt låg kvar i tingsrätten.

Advokat Michael Mohammar, 69, står som Thulins ombud i hovrättsdomen, men hälsar när Realtid.se ringer hans mobil att han befinner sig på en golfbana utomlands och därför inte kan prata. I en kommentar till förlusten i tingsrätten 2009 sade han dock till nyhetstjänsten PointLex att domen riskerade att få väldiga konsekvenser för advokatbyråer vars klienter sagt att de kan nås via advokatbyrån:

– De riskerar ju skadestånd om breven inte når klienterna, sade Mohammar.