Det är bara omkring 1/10 av fondsparandet som går direkt till fondbolaget, 9/10 går via andra distributörer. För att fonden ska få vara med i fondutbudet hos distributörerna så kräver de betalt. Ofta går halva fondavgiften till distributören, för nystartade fonder och mindre fondbolag kan det vara ännu mer.

– Distributörerna har en viktig uppgift i att sprida fonderna till spararna och sköta all kundadministration. Inte minst mindre fondbolag är hänvisade till de banker, försäkringsbolag och nätmäklare som har kundkontakterna idag, säger Fredrik Nordström.

Fredrik Nordström ser en möjlighet med nya aktörer som tar betalt direkt av spararna men som inte tar någon provision från fonderna.

– Det finns några sådana aktörer, men de är än så länge så små att de troligen inte kan ersätta de nuvarande försäljningskanalerna.

Fondbolagens vd anser att det är rimligt att en sparare lätt ska kunna se vad rådgivaren eller distributören får betalt. I annat fall kan man förledas att tro att tjänsten är gratis och glömmer bort att fundera på om den är värd vad den kostar.

– Vi tror att denna transparens är bra och kan utvecklas, och välkomnar uppdraget till Finansinspektionen att utvärdera reglerna kring provisioner.

Det finns andra länder som har begränsat provisionerna, men det är inte så enkelt att avgifterna sjunker medan allt annat förblir oförändrat. I till exempel Storbritannien tar rådgivarna betalt direkt av kunderna.

– Dessa avgifter har stigit och tycks ha lett till att den totala kostnaden för fondsparandet har ökat, trots att fondavgifterna justerades ned när provisionerna försvann.

I Nederländerna finns det liknande tendenser, där bankerna har ersatt provisioner från fondbolag med att införa avgifter för ”private banking”-liknande koncept för spararna.

– Det är lättare att peka på befintliga problem än att förutse nya.