"De samhällssystem vi behöver för att kunna klara av omställningen har visat sig vara både sköra och utarmade när vi behöver dem som mest." Det skriver Sasja Beslik.
Debatt

Nyliberalismen är bankrutt

Det som fungerade hjälpligt före pandemin faller nu som ett korthus. Det skriver Sasja Beslik, chef för hållbar finansutveckling på J. Safra Sarasin.

Uppdaterad 2020-04-03
Publicerad 2020-03-31

Under de senaste 40 år har de som har makt, den transnationella teknokratiska nyliberalismen, i all sin prakt, med en global armé av tjänstemän, sakta med säkert monterat ner, stöpt om och urholkat den grundläggande demokratiska infrastrukturen, samtidigt som man, eller män med makt, tillgripit globaliseringens mytiska drömmar för att befästa sin ställning och sin makt. Låter hemskt detta när jag läser det. Konspiratorisk? Är det verkligen så, eller så illa?

Att konstatera att vi lever i ett klassamhälle, att eliten har makt, att globaliseringen gynnat eliten, innebär inte att alternativet, som i det här fallet skulle vara sann demokratisk mångfald i så fall skulle ha några ”isms” i sig. Som kommunism eller socialism eller populism, eller ism-ism. Det innebär inte heller att det inte finns alternativ till den teknokratiska neoliberala världsordningen med marknadsdriven kapitalism som sin främsta motor. En hållbar variant som är långsiktigt, vinstdrivande och progressiv i alla sina beståndsdelar. 

Under årtionden har vi fått lära oss hur bra marknaden fungerar. Hur mycket bättre allt skulle bli om marknaden och de kortsiktiga, vampyrliknande, vinstintressena fick ta hand om varje mänsklig verksamhet. Järnvägarna, posten, apoteken, sjukvården. Den sistnämnda skulle fungera så mycket bättre och resurserna skulle öka när utbudet blev större på grund av alla entreprenörer som skulle avlasta den offentliga sjukvården. Managementkonsulter skulle lösa biffen. Allt vi behövde skulle finnas i transport och leverans när det behövdes. Inga kostnader för lager utan allt skulle flyta i ett ständigt oändligt flöde av varor och tjänster. Globaliseringen de lux och alla är vi glada entreprenörer. Skolan skulle också bli så mycket bättre, effektivare och även billigare. Bilprovningen, vägunderhåll, bostadsbyggande, vård och omsorg, jo allt skulle bli så mycket bättre när vi blev kunder och inte medborgare. Avskaffandet av ett kollektiv ansvarstagande system som byggts av generationer under 50 år tog bara några år att genomföra medan vi kollade på Insta-influencers och Let’s Dance. 

Och hur blev det nu? Allt har ställts på sin spets i och med den pågående covid-19 pandemin. Samhället har drabbats av panik och det visar sig sakna elementär och livsviktig beredskap för att kunna fungera för alla. Det som fungerade hjälpligt före pandemin faller nu som ett korthus. Människor dör och samhällen lamslås. Privatiseringscirkusen borde vid det här läget betraktas som helt misslyckad. Staten är nu tillbaka och alla är vi socialister. Asch, så illa är det väll inte? Har vi inte redan för länge sedan enats om att statens roll är att enbart upprätthålla den geografiska suveräniteten, lag och ordning och leka riksdag varje fjärde år? 

Oavsett hur djupt och brutalt covid-pandemin kommer att drabba oss just nu och de nästkommande månaderna och år har vi ännu större hot att hantera i relation till de globala klimatförändringarna som sakta med säkert förintar vår motståndskraft som civilisation. De samhällssystem vi behöver för att kunna klara av omställningen har visat sig vara både sköra och utarmade när vi behöver dem som mest. Kapitalismen behöver en ny mening som ett samhällssystem och den behöver reformeras mycket snabbare än vi tror. Den behöver byggas på helt andra premisser som bygger på solidaritet, hållbarhet och rättvisa, ja en demokratisk mångfald vill vi att alla, inte bara eliten, gynnas av. 

Alternativet är? Ja, vem vill sitta i klimat-karantän under de kommande 40 åren?

Sasja Beslik
Chef för hållbar finansutveckling på J. Safra Sarasin

Platsannonser