Detta är en argumenterande text med avsikt att påverka. Åsikterna som förmedlas här är skribenten/skribenternas egna.

Regeringen lämnade nyligen en proposition till riksdagen om godkännande av EU:s användning av medel under år 2021 och framåt. Det hela handlar i huvudsak om ratificeringen av förslaget från Europeiska unionens råd om inrättandet av en särskild fond för stöd i coronapandemins spår.

Riksdagsbeslutet, som förväntas fattas i slutet av mars, blir förmodligen denna mandatperiods enskilt viktigaste beslut. Likväl är det på väg att fattas utan någon som helst samhällsdebatt.

Krisfonden ska inrättas genom att EU lånar 750 miljarder euro på kapitalmarknaden. Ungefär hälften ska sedan fördelas inom unionen som bidrag utan återbetalningsskyldighet, medan andra halvan ska utgöra lån. Emellertid kan ingenting trolla bort det faktum att hela summan kommer att utgöra en skuld för EU. Unionen kommer att behöva betala räntor och amortera mellan år 2027 och 2058. Och inte nog med det – alla medlemsstater ska gå i borgen för EU:s återbetalningsförmåga.

Det är framförallt medlemsstater i södra Europa – särskilt Italien och Spanien – som blir stora nettomottagare av stöd, medan exempelvis Tyskland, Danmark och Sverige blir nettogivare. Enligt beräkningar blir det samlade bidraget över tid från Sverige 120-150 miljarder kr.

De stater som ska bli nettomottagare fungerade inte speciellt väl ekonomiskt före pandemin och har på intet sätt tagit eget ansvar för att sanera sina förvaltningar. För att ta ett exempel, är pensionsordningarna i såväl Spanien som Italien avsevärt gynnsammare än i Sverige, om man ser till pensionsålder och belopp i förhållande till tidigare inkomst.

Sverige ska alltså både gå i borgen för EU:s skulder och bli nettobetalare till stater som har stora strukturella problem, vilka de inte har gjort upp med. Det som för vissa i unionen kan bli ett stödpaket blir för Sverige ett skuldpaket. 

Det finns dock ytterligare en konsekvens som har fått alldeles för lite uppmärksamhet, nämligen EU:s behov av nya intäkter för att klara av återbetalningen. Drygt hälften av summan delas ju ut som bidrag och det kan även ifrågasättas om lånedelen någonsin kommer att återbetalas. Direkta EU-skatter står därför för dörren. Redan nu diskuteras möjliga källor för beskattning.

Vi menar att detta är helt orimligt. I långa loppet tjänar ingen i Europa på att problemstater blir beroende av ständiga bidrag från Nordeuropa och att EU sväller. Tror vi på allvar att detta kommer att öka Europas långsiktiga konkurrenskraft? Hur har vi hamnat här?

Svaret står förstås att finna bortom coronapandemin, som helt uppenbart har använts som förevändning för att kunna sjösätta en plan med ett helt annat syfte: planen att ge bidrag till statsförvaltningar inom eurozonen för att stabilera euron och ge EU en skjuts på vägen mot superstaten. Krisen har kommit väl till pass, eftersom krafter som motsätter sig ett allt överstatligare EU har sänkt garden. Ingen vill sätta stopp för ett stort stödpaket till sargade ekonomier. Vem vill kasta in EU i en djup kris?

Men en rejäl kris för EU-samarbetet är precis vad som behövs. Unionen måste begränsa sig. Om någonting skulle kunna få unionen att göra halt, är det ett nej till skuldpaketet i ett eller flera nationella parlament.

Vi uppmanar därför å det starkaste Sveriges riksdag att bordlägga frågan och låta svenska folket få folkomrösta om EU:s coronafond. Omröstningen kan äga rum i början av juni, varpå riksdagen kan fatta beslutet före sommaruppehållet.

Varje medlemsstat har avgörandet i sin hand och det är dags att göra någonting åt att EU bara fortsätter att gå i fel riktning. Förslaget som ligger på riksdagens bord innebär ett stort steg mot en federation. Skulle det röstas igenom i samtliga medlemsstaters parlament, är det inte mycket kvar som kan sätta stopp för direkta EU-skatter, växande skulder och ett flöde av svenska skattebetalares pengar till hål i andra staters budgetar.

Följaktligen är det hög tid att stå upp mot grupptrycket och låta folket säga sitt!

Ilan Sadé
Partiordförande för Medborgerlig Samling

Åsa Tallroth
Vice partiordförande för Medborgerlig Samling