Intressekonflikter är den enskilt största utmaningen kopplat till våra pensioner och de har ökat kraftigt de senaste två decennierna. Ett systemskifte från förmånsbestämda pensioner till premiebestämda, en ansvarsförflyttning från försäkringsbolag till individ, nya typer av finansierade säljkårer och en massiv prispress av försäkringsbolagens naturliga intäkt – försäkringsavgiften – är tydliga påverkansfaktorer.

De så kallade försäkrings-/kapital-/skalavgifterna är starkt kritiserade, men få har värderat alternativen till dem. När försäkringsbolagen inte längre har samma intäkter att finansiera system- och produktutveckling, kundvård, regulatoriska krav, personal och ersättning till säljkår med, då ökar beroendet till tredjepartsintäkter, det vill säga till kickbacks och provisioner.

Personligen föredrar jag att ha kostnadseffektiva fonder som grund i mina pensionssparanden. Jag gillar också att krydda med aktivt förvaltade fonder, vars bidrag och mervärde jag uppskattar och gärna betalar för. Jag har en stark övertygelse om att även Sverige behöver få till en oberoende rådgivningsmarknad och jag är för en välfungerande flytträtt. Därför är jag också för försäkringsavgifter.

Låt mig vara mycket tydlig. Jag vill självfallet ha en så god och kostnadseffektiv pensionsförvaltning som möjligt – och samma möjligheter önskar jag naturligtvis att alla pensionssparare ska ha.

Jag har haft förmånen att få vara med och bygga två toppmoderna pensionsbolag från grunden. Jag kan konstatera att inte ens med de allra bästa förutsättningar – de senaste systemen, god digitaliseringsförmåga, framsynta samarbetspartners och ett effektivt högpresterande team – var detta kostnadsfritt. Naturligtvis inte. Som för alla företag kostar det att driva försäkringsbolag. Det kostar att förvalta en fond. Det kostar att tillhandahålla kvalitativ rådgivning och att driva en sälj- och marknadsorganisation. Dessa tillståndspliktiga väsen kan inte leva – och än mindre dela på – den marginella intäkt som exempelvis kommer från en indexfond. Av samma skäl kommer inte heller andra billiga fonder aktivt att säljas till den breda massan, och definitivt inte inom ramen för en tjänstepension utan skalavgifter.

Under lång tid har branschen fått stå till svars inför frustrerade arbetsgivare och sparare som gång på gång känt sig vilseledda. Varför? Jo – detta på grund av de existerande intressekonflikterna i värdekedjan. Alltid på grund av dessa intressekonflikter. Oavsett vilken leverantör de har valt eller hur billig lösningen än tycktes vara har eliminering av försäkringsavgifterna ökat branschens beroende till individens enskilda fondval. De flesta spararna hamnar följaktligen i en dyrare fondportfölj än vad som var tänkt.

Ett argument till att verkliga fondavgifter sällan jämförs eller offereras lika tydligt som skalavgifter anförs ofta vara att de kan variera. En signifikativ prisbild kan du som kund dock få genom att titta på försäkringsbolagens och distributörernas så kallade entré- och startfonder, som erbjuds den som inte vill eller kan välja fonder själv. Dessa ligger idag på ett spann mellan 0,60 – 1,75 procent, med något enstaka undantag. Här hamnar majoriteten av alla sparare, oavsett val av aktör. Därtill erbjuds veckans mest köpta fond och diverse omallokeringstjänster särskilt anpassade för pensionssparande med mera. Vi talar således om helt andra totala avgiftsuttag än de som på förhand jämförs.

Jag menar att rätt prissatta försäkringsavgifter är skäliga och nödvändiga. De dämpar beroendet till det enskilda förvaltningsvalet, de ger förutsättningar för jämna och oumbärliga intäkter till försäkringsbolagen –med en hel livscykel av riskhantering och åtaganden – samt att de borgar för bättre förutsättningar för diversifierade och behovsanpassade förvaltningsalternativ. Med minskade intressekonflikter och nettoprissättning sjunker totalkostnaden för kund. Det är således inte de-icke-existerande-försäkringsavgifterna som verkar negativt på moderna pensionskapital utan beroendet till dyrare, mer intäktsbringande, fonder.

För att förekomma invändningar om att det finns kunder som visst har indexfonder utan skalavgift i försäkring, är mitt svar att andelen kunder och kapital av totalen är försumbar. På ett par år gamla tjänstepensionsavtal ser vi endast ett fåtal individer med sådan kostnadsbild. Är du en av dem? Då gratulerar jag till din prisstruktur. Jag hoppas att du och dina leverantörer blir nöjda med ditt långsiktiga sparande. Jag hoppas att du får den service som du önskar och hela vägen fram till att sista pensionskronan är utbetald. Med det sagt – och all respekt – är det inte dig som jag oroar mig för. Det är för de stora massorna av pensionssparare som inte har samma möjlighet eller koll, vare sig på sin risknivå eller det faktiska totalkostnadsuttaget, men som ofta lever i en tro om att de har en riktigt billig lösning då försäkringsavgiften är noll.

Går det att lösa utan förbud – och OM – hur?

Låt oss prata om elefanten. Denna tunga pjäs som präglar den svenska pensionsmodellen.

Låt oss med ord och siffror sätta ljus på den så att gemene man kan förstå och agera på procentavgifternas effekt över långa tidscykler.

Låt var och av aktörerna ta betalt för sitt värdeskapande. Försäkringsbolag, fondbolag, distributörer med flera.

Låt oss sluta att tala om vad kunden skulle kunna få hos respektive aktör och istället berätta vad genomsnittskunden faktiskt har fått, och därmed klargöra vad man som pensionssparare kan förvänta sig av respektive distributör, deras priseffektivitet och affärsmodell.

Låt oss också göra detta överblickbart och till stöd inför nästa köpbeslut genom vidareutveckling av befintliga oberoende jämförelsesiter såsom Konsumenternas.se.

Väl i mål med en verklig jämförelse och en realistisk förväntan kan ”noll i skal”, de totala avgifternas betydelse, aktiv vs passiv förvaltning, risk, flytträtt, lönsamhet, kundnöjdhet samt hållbarhet på riktigt diskuteras – inte bara inom branschen utan tillsammans med kunderna på ett förtroendeingivande begripligt språk och till full transparens.

Pris är vad du betalar – värde är vad du får.

Helena Palmgren
Grundare, Palmgren & Bähr