Återinför inte förmögenhetsskatten och skrota registerutredningen

Detta är en argumenterande text med avsikt att påverka. Åsikterna som förmedlas här är skribenten/skribenternas egna.

Finansministern har tidigare avvisat en förmögenhetsskatt, exempelvis i valrörelsen 2018 och i en intervju februari i år. Men nu byter hon alltså fot. Till detta kommer andra upprepade och nya hot om skärpta kapitalskatter.

Förslaget, som finansministern presenterade tillsammans med en arbetsgrupp, är än så länge kortfattat och oklart. Osäkerheten stärks därmed, med ytterligare negativ inverkan på näringsklimatet. 

Den förmögenhetsskatt man vill återinföra ska träffa de rikaste och därför förses med ett fribelopp, men dess nivå är okänd. Skatten benämns enligt förslaget ”miljonärsskatt” så det kan ligga nära till hands att gränsen är tänkt till just 1 miljon kronor. Trägna sparare som efter många års flit börjat se fram emot ett sparkapital på ålderns höst lär därmed träffas, utan att identifiera sig som ”de rikaste”.

Närmare besked saknas också om skattens utformning, även om det i en kort bisats sägs att bostäder inte ska ingå. En första fråga blir kanske vad det löftet är värt, mot bakgrund av tidigare utfästelser om att inte återinföra förmögenhetsskatten. 

Om bostadsundantaget skulle visa sig pålitligt kommer en rad följdfrågor vad som ska gälla för exempelvis fritidshus, lantbruk eller ärvda fastigheter. Hur de än besvaras uppstår ofrånkomligen gränsdragningar och bedömningsfrågor som skulle bli godtyckliga och som, för att uttrycka det försiktigt, inte kan tillföra något gott till legitimiteten eller förtroendet för skattesystemet.

Än svårare – och allvarligare – blir alla frågor om vad förslaget kan innebära för tillgångar i bolag. Erfarenheterna från den gamla förmögenhetsskatten avskräcker. Gång på gång tvingades den tidens finansministrar införa nya undantag från beskattning för att mildra skattens värsta negativa effekter. 

Till slut var det närmast hopplöst att begripa huruvida skatteplikt förelåg eller ej. Här är några exempel på hur trassligt och svårförståeligt det var: 

Noterade aktier på börsens dåvarande O-lista var skattefria, men skattebefrielsen omfattade inte de aktier som efter 29 maj 1997 flyttat dit från A-listan. Hade man haft turen att ens aktier flyttat från A-listan tidigare gällde undantaget. 

För aktier på A-listan gällde skatteplikt, dock bara för aktieägare med mindre än 25 procents röstinnehav. Således slapp storägare beskattning, men undantaget gällde bara de som förvärvat röstinnehavet före 1991. De som byggt upp sina företag på senare tid beskattades däremot. 

En luxuös Rolls Royce undantogs från skatteplikt så snart den var 30 år gammal, medan en 29 år eller yngre Volvo beskattades, oavsett skick. 

Konst som avlägsnats till låsta bankfack räknades in i skatteunderlaget, medan sådan konst man kunde njuta av på väggarna i hemmet inte gjorde det.

Detta kom i folkmun att kallas förmögenhetsskattelotteriet. Man kan på goda grunder förmoda att inte ens experterna på Finansdepartementet eller Skatteverket förmådde att ha alla rätt. 

”Finansministerns positionsförflyttning från att tidigare avvisa till att nu föreslå återinförd förmögenhetsskatt har ofrånkomligen försämrat förtroendet för henne.” 

Problemen var ännu svårare för de tusentals onoterade företagen, som är svåra att värdera. Ovanpå detta kom komplexa bedömningsfrågor om likviditet i bolagen och vid vilken nivå denna skulle anses skattepliktig. Skatteverkets tjänstemän nödgades göra avvägningar som ofta låg en god bit bortom deras förmåga och företagare dignade under bördorna.

Till de frågeställningar som följer av finansministerns förslag ska också läggas följande. Regeringen tillsatte i januari i år en utredning om att återinföra ett förmögenhetsregister. Syftet sades vara analys, forskning och utvärdering. Utredningsuppdraget har nu hamnat i nytt ljus. Det är knappast överdrivet konspiratoriskt att tro att information från registret kan aktualiseras för eventuell framtida beskattning. 

Redan tidigare har registerutredningen mött kritik, eftersom det riskerar innebära allvarliga ingrepp i den personliga integriteten. Därtill kommer säkerhetsaspekter. Registret kan riskera att bli ett brottsverktyg om känslig och personlig information hamnar i orätta händer.

Finansministerns positionsförflyttning från att tidigare avvisa till att nu föreslå återinförd förmögenhetsskatt har ofrånkomligen försämrat förtroendet för henne. Det finns dock möjligheter att försöka reparera den skadan. Då behövs ett snabbt och tydligt besked att förmögenhetsskatten en gång för alla förpassats till historien. För att understryka detta behöver också utredningen om förmögenhetsregister läggas ner snarast. Då skulle Sveriges företagare skänkas hopp, något de behöver i det viktiga arbetet att snabbt komma ur pandemikrisen.

Johan Fall
Skattechef, Svenskt Näringsliv