USA:s höga spel

Under torsdagen inleddes G20-mötet i Sydkorea. Högt på agendan står diskussion rörande länders valutapolitik.

Anmäl dig till Realtid.ses nyhetsbrev Makro som skickas ut varje onsdag

USA anklagar Kina för att ha en undervärderad valuta, liknande tongångar har hörts från andra länder. Kina hävdar samtidigt att USA för en politik för en svagare dollar och har ifrågasatt Feds penningpolitik.

Den andra rundan av kvantitativa lättnader har ifrågasatts av flera ekonomer som är verksamma i Europa, USA och Fed. Tyskar har kallat agerandet tanklöst, från Kina har ordet absurt använts och till och med från Grekland har det kommit svidande kritik.

I en knapp vecka har Barack Obama befunnit sig i Asien där han har varit på besök i Indien och Indonesien. Han har även haft samtal med kinesiska företrädare under resan.

Den amerikanska presidentens resa ska i mångt och mycket ses i ljuset av att USA gjort sig beroende av asiatiska länder som finansieringskälla för landets gigantiska underskott.

I år väntas USA:s budgetunderskott överskrida tio procent medan statsskulden med stormsteg närmar sig 100 procent av BNP.

Förvisso krävs det två för att dansa och Kina är djupt insyltad, som stora innehavare av amerikanska statspapper. Men det är USA som har den svagare positionen, i egenskap av låntagare.

Låt gå att USA försöker ställa krav på Kina, i förhoppning om att landet ska stärka sin valuta. Men det är Kina som sitter med trumf på sin hand. Man bråkar inte direkt med sin bankman…

Samtidigt vill kineserna inte förlora pengar på sina dollarinnehav, något de gör om dollarn tappar i värde. Feds ultralätta policy, och finansiering via sedelpressarna, kan uppenbarligen ses som ett försök att få ner värdet på dollarn.

Federal Reserve hävdar att åtgärden ska trycka ner räntenivåer. Förhoppningen är att göra det billigare för hushåll och företag att låna. Samtidigt är räntorna mycket låga redan sen tidigare.

En uppenbar risk med negativa realräntor är även att det ger upphov till spekulation.

En tanke med en svagare växelkurs är att främja export på importens bekostnad. USA är dock inte någon storspelare på exportmarknaden. Däremot importeras desto mer. USA har så att säga specialiserat sig på att exportera dollarsedlar i utbyte mot varor.

En uppenbar risk med en svagare dollar är att amerikaners köpkraft urholkas om priset på exempelvis olja och basgrödor rusar.

Sverige fick, den hårda vägen, lära sig hur tufft det är att återupprätta förtroendet från investerare och kapitalmarknader. Av stor vikt är att ett lands centralbank visar trovärdighet i målet att vara självständig.

Börjar kapitalmarknaden misströsta leder det till investerarflykt och medföljande räntestegring. Irland, Grekland och Island är några bra exempel på vad som kan ske. Dessa länder har, med oönskvärd tydlighet, visat hur snabbt och hårt staten och landets invånare drabbas.

Fed beslut om ytterligare ”icke-konventionella”-åtgärder är således ett spel med mycket höga insatser. Helgens G20-möte i Asien utgör första ronden. Och det är inte USA som håller i taktpinnen…