Svagt stöd för fängelsedom

Svea hovrätt dömer Carl Lundström till fängelse i fyra månader för att han genom sitt bolag Rix Telecom tillhandahållit datorer, bandbredd och datorskåp åt The Pirate Bay.

Trots att hans medverkan som ”idéspruta” inte är straffbar. Trots att åklagaren inte visat att han organiserat eller administrerat något eller ägde hårdvaran vid tillfället.

Carl Lundström invände till sitt försvar i rätten att The Pirate Bay bara var en betalande kund bland många. Det har åklagaren inte kunnat motbevisa.

I domen står att ”mot bakgrund av Carl Lundströms engagemang i projektet framstår det enligt hovrättens uppfattning som uteslutet att han som verkställande direktör skulle vara ovetande om att denna mycket speciella kund i sin verksamhet nyttjade datorer som

hans bolag ägde”.

Carl Lundström vill inte ge någon intervju men kommenterade fredagens dom på Realtid.se.

”Trots att det inte finns någonting som tyder på att jag visste om att man, även efter att tjänsten blivit olaglig, olovligen tillägnade sig datorer från Rix, skriver rätten att det är ”uteslutet” att jag inte visste om det”, skriver han.

Han döms inte för medhjälp till huvudbrottet att ladda ner något utan lov, utan med åklagarens ord som domen citerar ”en medhjälp till medhjälp”.

– För första gången i svensk kriminalhistoria, säger Carl Lundströms advokat Per E Samuelson till Realtid.se.

Hovrätten underkänner flera bevis som tingsrätten godtog. Domen är juridiskt sett felfri, enligt Per E Samuelson

Men Svea hovrätt gör ett bedömning:

– De dömer Carl Lundström för att ha tillhandahållit internetkapacitet. Det kan inte vara straffbart, menar vi.

Enligt hovrätten är Carl Lundströms gärningar ett hot mot ”rättssäkerhet och andra grundläggande samhällsintressen”.

Oavsett andelen legala verk som sajten länkade till var den olovliga nedladdningen dominerande.

Det har ”inneburit angrepp på grundläggande värden i vår rättskultur”, skriver hovrätten och hänvisar till grundlagen där det står att författare, konstnärer och fotografer äger rätt till sina verk.

Hovrätten tycker att ”den olagliga fildelningen snabbt antagit proportioner som gör att de allmänpreventiva hänsynen måste tillmätas stor vikt i rättstillämpningen”.

Slutsats: det finns ”alldeles särskilda skäl” att döma till fängelse i avskräckande syfte.

– Det är det här som ger dem drivkraften att vara så oerhört hårda, säger Carl Lundströms advokat Per E Samuelson.

– De slår på stora trumman och tar till brösttoner. De säger att just därför är det Carl Lundström gjort är så fruktansvärt grovt.

Per E Samuelson är också kritisk mot att Carl Lundström måste betala ett solidariskt skadestånd på 46 miljoner kronor för 33 uppladdningar.

Carl Lundström meddelade direkt att han tänker överklaga.

– Eftersom det inte är en bevisfråga utan en bedömningsfråga är det oundvikligt att Högsta domstolen tittar på det här. Att attackera infrastrukturen på nätet så hårt för att man tycker det är ett samhällsproblem. Är det så? Det måste Högsta domstolen svara på, säger Per E Samuelson.

Vad betyder då domen för möjligheten att lagföra intrång i upphovsrätten?

Polisen Paul Pintér var med i början av utredningen om The Pirate Bay. Han är nöjd med domen, men är inte övertygad om att Svea hovrätt har rätt i att fängelse är avskräckande.

– Jag ser inte det i nuläget, säger han.

Däremot blir det nu lättare för honom att ta reda på vem som finns bakom ett visst bredbandsabonnemang, i väntan på nya lagar som ska göra det lättare att begära ut uppgifter från operatörerna.

Sedan Paul Pintér blev nationell samordnare för immaterialrättsliga brott i januari 2010 har polisen tagit emot uppemot 60 ärenden. Ungefär hälften handlar om fildelare. Inget är i närheten av The Pirate Bay.

Fredrik Ingblad är fildelningsåklagare. Han tycker att domen är välskriven och resonerande, att hovrätten redovisar varför de tagit ställning, hur bevisningen värderas, teknikens roll, varför brotten ska anses ha skett i Sverige och vilka rättsområden som har betydelse.

Nu blir det lättare att vara åklagare. Domen ger vägledning.

Han tycker att det är bra att hovrätten tar upp jämförelsen mellan Google och The Pirate Bay. Googles söktjänst är enligt domen ”i första hand är ett värdefullt verktyg i laglig verksamhet och allmänt samhällsnyttig” och därför enligt Fredrik Ingblad objektivt sett tillåten till skillnad från The Pirate Bay.

– Poängen är att det fanns mycket skyddat material på The Pirate Bay och man vidtog inga åtgärder. Därför är The Pirate Bay inte socialt adekvat. Det är huvudinvändningen. Det är bra att hovrätten klargjorde det. Det är en rimlig bedömning enligt min mening.

– Det centrala är att skilja mellan vad som är önskvärt och vad är som inte är önskvärt på nätet. När går man över gränsen?

– Ett traditionellt synsätt är att eftersom Google har en policy för att i viss mån ta hänsyn till klagomål från rättighetsinnehavare så kan det vara svårt att styrka uppsåt i förhållande till enskilda intrång. The Pirate Bay struntar i sådana klagomål. Den skillnaden är subjektiv.

– Det nya med hovrättens synsätt är hänsyn till social adekvans – att se det som en objektiv skillnad, en bedömning av vilka beteenden som är önskvärda i samhället ur ett straffrättsligt perspektiv.

Fredrik Ingblad gillar att hovrätten gått igenom vilken roll var och en av de åtalade haft, men han delar inte hovrättens syn på kollektivt ansvar.

– Om man har en verksamhet över längre tid med ett uttalat syfte och en arbetsfördelning och vet vad de andra personerna har för uppgifter så kan jag anse att det är rimligt att man även ansvarar för vad de andra personerna gör i den verksamheten, säger han.

Det tyckte Högsta domstolen i fallet med den så kallade sambandscentralen under kravallerna i Göteborg 2001.

Hovrätten utreder istället de åtalades ansvar var och en för sig men konstaterar att det inte spelar någon roll om de kände till vilka användare som laddat upp eller ner vilka filer. Hovrätten beräknar skadeståndet ”skönsmässigt”.

Fängelsestraffet måste däremot ställas i proportion till vars och ens gärningar.

– En tjänst som The Pirate Bay är ju inte i sig illegal utan blir det först då man kan styrka de enskilda huvudbrotten. Det är i förhållande till dessa som tjänsten är illegal.

The Pirate Bay har till ”en icke försumbar del” använts för att fildela lovligt, skriver hovrätten.

– Då är det ju inga problem, säger Fredrik Ingblad.

– Man måste fortfarande styrka huvudbrotten, precisera vad det är för filer som tillgängliggjorts. Det ska man aldrig komma förbi, för att man ska kunna bemöta anklagelserna som tilltalad. Men vilka detaljer ska man känna till? De behöver inte känna till att den 25 maj fildelades Eurytmics.

Den som är ostraffad döms normalt inte till fängelse om det bara handlar om några månader. Men The Pirate Bay har ”artvärde” tycker hovrätten och vill statuera exempel.

– Det är samma med rattfylleri. Där finns ett artvärde och det är därför man kan dömas till fängelse första gången, säger Fredrik Ingblad.

– Det är därför de som organiserar sajterna, inte de som fildelar, ska kunna dömas till fängelse. Fast de flesta riskerar ju inte att åka dit.

Ser du en preventiv verkan av att Carl Lundström får fängelse?

– Jag kan inte avgöra om domen i sig får en preventiv effekt. Det är en empirisk fråga.

– När det gäller driften av ev en faktiskt kommersiell sajt som orsakar stor skada för rättighetsinnehavarna finns det starka skäl att döma till fängelse för att markera.

Svea hovrätt hänvisar till Renforsutredningen och citerar EU-direktiv: ”Immaterialrättsintrången förefaller alltmer vara kopplade till organiserad brottslighet”.

– Det är ju inte maffia eller vapen men det är organiserad brottslighet och det bör påverka straffet, säger Fredrik Ingblad.

Tycker du att det är det rent spel av hovrätten att använda begreppet ”organiserad brottslighet”?

– Ja, det är organiserat i bemärkelsen att det handlar om en företagsverksamhet med delvis kommersiellt syfte under längre tid med flera personer med olika uppgifter och som dessutom förutsätter medverkan från en mycket stort antal användare.

Detsamma gäller för Spotify som streamar musik gratis mot reklam?

– Ja, men det är en laglig tjänst. Och det finns en del som använder The Pirate Bay på ett legalt sätt. Hela tjänsten är inte illegal – bara den del där de medverkar till olovlig fildelning.

Är det rätt väg att dunka på med fängelse i några fall till?

– Det är många saker som måste till. Viktigast är att hitta bra legala tjänster. Men om man inte samtidigt poängterar vikten av att man ska kunna skydda sin upphovsrätt – det är en viktig del i ett samhälle.

– Det måste finnas en viss risk med att syssla med olovlig fildelning – där har straffrätten sitt syfte. Det tror jag är en förutsättning för att det ska växa fram legala möjligheter.

Så ser också den lagstiftande makten på saken.

Johan Linander är Centerpartiets talesperson i den här frågan i riksdagen. Han är noga med att domen inte vunnit laga kraft och med att han som lagstiftare vill att domstolen ska vara fri och självständig.

Men han håller inte med Svea hovrätt om att avskräckande fängelsedomar är rätt väg.

– Jag tror inte straffet kommer att ha någon större betydelse för framtiden. På kort sikt kan det kanske påverka lite, säger han.

Johan Linander vill legalisera nedladdning för privat bruk. Det var lagligt före 2004 och så vill han ha det igen.

Men med tekniken peer-to-peer laddar användarna både upp och ner. Det innebär ett tillgängliggörande som inte är förenligt med vad staterna i EU och FN kommit överens om. Sverige kan inte på egen hand ändra på det.

– Det finns de som menar att vi inte ska följa FN-konventionerna. Det känns inte seriöst, säger Johan Linander.

Legalisera, eget bruk. Samma ord dyker upp i helt andra juridiska och politiska frågor. Tycker du likadant om knark?

– Nej verkligen inte. Narkotika är aldrig något som drabbar bara en människa. Det drabbar hela samhället.

Att legalisera nedladdning handlar inte om att ge efter för att människor inte vill betala, utan om att kriminaliseringen inte är en lösning, varken politiskt, juridiskt eller tekniskt – idag går det ju inte att skilja nedladdning från uppladdning.

– Det är viktigt att vi har lagar som svenska folket har förtroende för. Men att människor bryter mot lagar i stor utsträckning betyder inte att vi ska ta bort lagen, säger han och jämför med hastighetsgränser i trafiken, säger Johan Linander.

– Och det är inte den här typen av mål som påverkar fildelningen i långa loppet. Det är snarare utbudet av lagliga tjänster som är avgörande.

Upphovsrättsinnehavarna håller själva med om det här.

Per Strömbäck bloggar för bland andra Ifpi, Filmfolket, Svenska Förläggareföreningen och Dataspelsbranschen.

”Analoga lagar bygger på regler och sanktioner som ska påverka folks beteende, men koden styr vilka handlingar som är möjliga i ett visst sammanhang”, skriver han.

”Code is law” – tanken kommer från internetauktoriteten Lawrence Lessig. Mediaimperiet MTG:s grundare Jan Stenbeck var inne på samma tema: ”teknik slår politik”.

Så var finns de legala alternativen?

Peter Alvarsson är vd för det lagliga alternativet Headweb som hyr ut film över internet, ett videobutikernas Spotify.

– Vi har ju varit emot det här med att jaga privatpersoner som fildelar och tror generellt inte att lagar är lösningen utan att det handlar om att få folk att ändra beteende med lagliga tjänster, säger han.

– Ett nytt synsätt med ny teknik och utveckling av tjänster kan få folk att ändra beteende. Folk ska känna en vilja och glädje i att konsumera. Jag tror inte att man lyckas med hot.

– Nu har vi en dom. Då kan väl alla parter gå vidare och fokusera på innovation.

– Vi hoppas att filmbranschen kan samla energin de lagt på rättegångar

och fokusera den på att utveckla tjänster istället.

Har fängelsestraffen preventiv verkan?

– Jag tror det kommer att ha en viss avskräckande effekt, men oavsett om folk ser det som sport eller business att kringgå lagar och regler så kommer man inte åt kärnan. Piratkopieringen minskade med Ipred-lagen, men har då gått upp igen. Det är väl helt uppenbart att lagstiftning inte är lösningen.

– Jag tror att det kommer att bli en lag som finns där, men som få bryr sig om. De flesta har ju vetat om att det inte är lagligt men folk gör det ändå.

Tror du på legalisering för eget bruk?

– Diskussionen om fildelning för vinningssyfte är löjlig. Jag gör ingen skillnad. Jag har aldrig hört talas om någon som tjänat pengar på att sälja kopior.

The Pirate Bay har däremot haft intäkter. Enlig åklagaren Håkan Roswall har Carl Lundström haft ett avtal om att få 8,25 procent av annonsintäkterna på The Pirate Bay. Hovrätten bedömer att det inte är klarlagt om han ”hade något konkret ekonomiskt eller administrativt engagemang”.

Hur som helst är det fel att The Pirate Bay inte konkurrerar på lika villkor med Headweb, tycker vd Peter Alvarsson.

– Jag förstår att folk laddar ner sådant som de inte har tillgång till på annat sätt. Men tillgängliggörandet måste ske på laglig väg så att upphovsmännen får betalt.

Polis och åklagare är alltså överens med dem vars verk piratkopieras och med dem som erbjuder lagliga alternativ: Fängelsedomen mot Carl Lundström är kanske meningslös och hur som helst inte rätt väg.

Varför väljer Svea hovrätt ändå fängelse? Enligt Carl Lundström själv handlar det om Hollywoods makt.

”Bara att gratulera USA-kramarna till att deras ”rättsordning” införts även här, med astronomiska skadestånd och fullständigt oförutsägbara domar. Oförutsägbara för den som intresserar sig för vad som är lagligt och olagligt vill säga”, kommenterar han på Realtid.se.

”Att störst börs vinner var inte helt oväntat.”

Hans advokat Per E Samuelson har sin analys klar.

– Det här är rättspolitik. Det är så uppenbart att hovrättens jurister är på den ena sidan i debatten, säger han.

Piratpartiets EU-parlamentariker Christian Engström går hårdare fram än så och anklagar Svea hovrätt för jäv.

– Domen visar att det tyvärr inte går att lita på det svenska rättsväsendet i upphovsrättsmål. Det beror på vänskapskorruptionen mellan film- och skivbolagens upphovsrätsadvokater och domarna som dömer i upphovsrättsmål, säger han till Realtid.se.

– Ordet vänskapskorruption anser inte jag är korrekt, invänder Per E Samuelson och påpekar att jävsfrågan är prövad (se faktaruta nedan).

– Men deras åsikter kommer från att de har en gemensam värdegrund. De tycker likadant. Andra domare, andra människor, tycker annorlunda. En majoritet av alla under 30 år tycker inte som domarna.

Christian Engström står på sig.

– Det ligger ju i vänskapskorruptionens natur att de som är inblandade i den inte vill kännas vid saken, säger han.

– Målsägandens advokater och domarna är kompisar och känner varandra från Svenska Föreningen för Upphovsrätt, säger han.

– Men frågan om hur upphovsrätten ska se ut i vårt århundrade kommer inte bestämmas av ett kamratgäng jurister. Det är en politisk fråga, säger Christian Engström.