Så döljer hedgefonderna sina affärer i Fingerprint

Förundersökningen mot Johan Carlström och Lars Söderfjell i Fingerprint sker parallellt med Ekobrottsmyndighetens (EBM) förundersökning där fem amerikanska hedgefonder pekas ut.


Den förundersökningen, som leds av vice chefsåklagare Jan Tibbling, omfattar brottsmisstanke om grov otillbörlig marknadspåverkan. De bägge förundersökningarna har inget konkret samband förutom att de bägge rör Fingerprint Cards.

 Med hjälp av omfattande internhandel och falska volymorder, som makuleras innan avslut sker, ska fonderna ha påverkat kursen och handeln i Fingerprint Cards B aktie.


Hedgefonderna misstänks även ha ställt ut warranter och stora positioner i icke börsnoterade optioner (så kallade OTC derivat). Morgan Stanley (MS), Deutsche Bank (DB) och Credit Suisse (CS) har fungerat som clearing-banker och de har introducerat och står som garanter för warranter med olika typ av hävstång i FPC B aktie som är noterad på Nasdaq Stockholmsbörsen. 

Instrumenten riktar sig framförallt mot småsparare där hävstången är främsta attraktionen. Gemensamt för dessa warranter är att de har ett så kallat "knock-out" pris. Det innebär att när ett specifikt pris nås i den underliggande aktien så upphör warranten att existera, det vill säga den förfaller och blir värdelös.


I anmälan till EBM förs även ett resonemang kring derivat och den begränsade transparens som råder. Både Goldman Sachs och Morgan Stanley har rapporterat till FI att de innehar motsvarande fem procent av FPC genom derivatpositioner. Därefter har de flaggat ner under fem procent. Men i tisdags, den 24 januari, flaggade Morgan Stanley återigen upp att man innehar över fem procent.

”Det innebär att gruppen med Hedgefonder sannolikt blankat motsvarande tio procent av bolaget genom OTC-derivat. Att Sverige inte har transparenskrav på OMX30 aktier där FPC B aktien ingår är både obegripligt och oacceptabelt. Att över tio procent av ägandet av ett OMX30 bolag ligger utomlands och inte är offentligt, genom ett eller flera OTC-derivat, borde föranleda att derivaten redovisas till marknaden”, skriver anmälaren.


”Gruppen av hedgefonder utnyttjar en ytterligare rapporteringslucka”, står det i anmälan och där förklaras hur fonderna bland annat döljer sin handel genom amerikansk skatteplanering.

En tidigare ofta använd skatteplaneringsstrategi i USA har gett upphov till regeln ”short against the box”. Regeln innebär att innehavaren av en aktie som avyttras samtidigt som motsvarande aktieexponering skapas genom derivat, klassas som en oförändrad aktieposition under innevarande skatteår då exponeringen är den samma.

Praktiskt så innebär regeln att kapitalvinster eller förluster inte kan förflyttas över skatteåren. Motsvarande gäller för strategin ”long against the box” där innehavaren av en blankad aktieposition kan neutralisera exponeringen genom att köpa och utfärda derivat för den underliggande aktien.

Poängen är att bägge benen neutraliserar varandra och positionen klassas som neutral ur skatte- och rapporterings perspektiv. Detta innebär att hedgefonderna tolkat regeln som att de kan investera i FPC B aktien som ett skydd det vill säga en hedge mot utgivna warranter (oftast en så kallad ”delta hedge” där antalet aktier i hedgen beror på den underliggande aktiens volatilitet) utan att denna hedge måste rapporteras till FI som en stängning av en blankad position.

Följaktligen så har gruppen av hedgefonder de facto inte blankat den stora mängd aktier som har rapporterats till FI (cirka 40 miljoner FPC B aktier) utan en del av dessa positioner är att härleda till de utgivna warranterna samt att en del av de blankade aktierna är skyddade genom hedgefondernas innehavda FPC B aktier så kallat ”long against the box”

Motivet till att skapa denna ”rökridå” har sina förklaringar enligt anmälaren:

Gruppen av hedgefonder har skapat en overklig förväntan från marknaden där samtliga, både myndigheter, börs och marknaden (investerare) tror att vid tillfälle ska en större mängd aktier (40 miljoner) återköpas så kallad shortsqueeze, detta kommer dock aldrig att ske, hävdar anmälaren.

En förutsättning för en effektiv marknadsmanipulation är att flera konton kan handla synkroniserat. För att internhandeln ska fungera måste ett visst lager hållas inom gruppen bland annat för att korrigera nakenblankningarna samma dag.

Genom att hålla ett visst lager av innehavda aktier kan nya blankningsaktörer erbjudas att ansluta sig till den ursprungliga blankar-gruppen genom att erbjuda "billiga" utlåningsaktier, (under 2016 var den officiella utlåningskostnaden ca 40% årligen).

Under förra året kunde man se att blankningsgruppen utökats från de ursprungliga fem hedgefonderna genom att det lånas ut aktier till andra fondbolag som blankar.

En del av förklaringen ligger i att blankningsreglerna är föråldrade och inte anpassade till modern börshandel. Investeraren som blankar över 0.5% av ett bolag rapporterar detta själv till FI. Historiskt så fungerade en depåbank som en typ av kontrollmekanism. Denna typ av kontroll är satt ur spel genom att de flesta aktörer använder sig av flera depåbanker samtidigt som en clearing-bank kan avräkna affärer inbördes så kallad ”nettning” mellan slutkunderna.

Anmälaren menar att effektiva kontrollrutiner måste införas samtidigt som ansvaret för blankningsrapportering inte endast kan åläggas den investerare som blankar.

I anmälan påpekas att systemet med självrapportering leder till en uppenbar intressekonflikt och en frestelse att fuska. Dessutom bör de utlånande institutionerna eller investerarna tvingas att rapportera utlåningen och den bör publiceras offentligt i realtid.

Ett system där aktieutlåning och blankning offentliggörs ger flera fördelar, enligt anmälaren. Bland annat skulle det ge mer korrekta ägarlistor eftersom det i dagsläget förhåller sig så att utlånade aktier försvinner från ägarlistorna.

I sin tur skulle detta förhindra att en investerare bygger en större position utan att det uppmärksammas eller anmäls. Anmälaren menar att det i dagsläget kan fuskas genom att låna ut aktier och därmed undvika att synas på publicerade ägarlistor.


Då utlåningen måste redovisas officiellt så blir det större transparens för alla parter. Som det är nu kan en insynsperson sälja inlåsta aktier genom utlåning (man lånar ut till en bulvan som blankar/säljer).


För närvarande är det upp till den som blankar att rapportera händelsen om positionen överstiger 0,5% av bolagets aktiekapital. Om utlånade aktier görs offentliga så blir det en automatisk kontrollfunktion.


Även OTC derivat bör vara transparenta och omfattas av en uppgiftsplikt när de överstiger visst värde – i dagsläget existerar inget specifikt regelverk gällande OTC derivat, påpekar anmälaren.

Instrument som warranter är en stor pengamaskin för blankarna och i och med att hedgefonderna kan styra kursen och knocka warranterna har småsparare som investerat i dessa instrument ett kraftigt underläge och risken är stor att de förlorar hela det investerade beloppet.

De kortsiktiga instrumenten är också en viktig komponent för hedgefonderna eftersom de med hjälp av dessa kan kringgå rapportering av korrekta nettopositioner.

Enligt anmälaren har 2:a AP-fonden lånat ut aktier till hedgefonderna. Vilket innebär att svenska pensionspengar lånas ut till blankarna.

Bland sveriges mest blankade aktier finns Fingerprint, Intrum Justitia, Mycronic, Elekta, Oriflame, Alfa Laval och Tele2. De har en gemensam nämnare. I samtliga dessa bolag är 2:a och 4:e AP-fonden och AMF stora ägare. De har, enligt anmälaren, som strategi att skapa överavkastning genom att låna ut aktier till blankare.

I anmälan bibringas flera bilagor med både skärmdumpar som indikerar internhandel samt inspelad film av handelsrörelser.

Ekobrottsmyndigheten vill inte kommentera artikeln med hänsyn till rådande förundersökningssekretess.