Problemen är fortfarande smärtsamt uppenbara

Det politiska glastaket krossades när Sverige valde Magdalena Andersson till ny statsminister. Man skulle kunna tro att en kvinnlig statsminister skulle vara det optimala beviset på jämställdhet och att vi kommit väldigt lång rörande jämställdhetsfrågor i det svenska samhället. Men när det gäller den ekonomiska makten i vardagen så är ojämställdheten för stor. Kvinnor tjänar mindre än män och har därför lägre pensioner.

Inga blommor eller hyllningar på den internationella kvinnodagen kan förändra bristen på ekonomisk jämställdhet. För problemen är fortfarande smärtsamt uppenbara. Bortom den politiska makten, könsnormer och osynliga barriärer är arbetslivet och familjebildandet två stora faktorer bakom kvinnors lägre löner och pensioner. Därför är Pensionsmyndighetens senaste rapport ”Kan pensionerna bli mer jämställda” för mig som pensionsekonom ett välkommet bidrag till diskussionen om jämställdhet på pensionsområdet.

Rapporten visar att kvinnor får ut 20 procent mindre än män i den allmänna pensionen. Om man ser till hela den disponibla inkomsten som pensionär – med tjänstepension, kapitalinkomster och arbetsinkomster – blir skillnaden hela 30 procent. Detta gap beror förstås på en rad olika faktorer, som inkomstskillnader under arbetslivet, samt längre föräldraledighet och fler vab-dagar för kvinnor, med längre perioder av deltidsarbete som naturlig konsekvens. Myndigheten skriver att helt jämställda pensioner kan sannolikt inte uppnås utan att man inför en ren baspension som är lika för alla – och då kvarstår fortfarande könsskillnader i andra inkomstslag, till exempel inom tjänstepensionerna.

I rapporten diskuteras befintliga lösningar i pensionssystemet, samt några av de förbättringsåtgärder som skulle kunna minska pensionsgapet i framtiden. Det handlar till exempel om att höja grundskyddet och utöka möjlighet till överföring av premiepensionsrätter till att även omfatta sammanboende.

Pensionsmyndigheten skriver att ”sådana åtgärder har nästan alltid ett pris i form av att de urholkar kopplingen mellan arbete och pension”.

Jag applåderar Pensionsmyndighetens rapport, men skulle vilja addera ett par punkter till listan för fortsatt diskussion:

Åtgärderna för att jämna ut könsskillnaderna i den allmänna pensionen är välkomna. Men vi vet också att en allt större del av den totala pensionen kommer att utgöras av tjänstepension och privat sparande. Därför vore det önskvärt att se över möjligheterna för att stimulera löneväxling inom tjänstepension och att återinföra ett subventionerat privat sparande, gärna riktat till grupper med lägre inkomster.

Arbetslivet är i sig inte jämställt, och små skillnader tidigt i karriären växer med tiden. Vi måste därför prata mer om privatekonomi, inkomstskillnader, lönesättning och deltidsarbete och vad som behöver göras för att skapa ett mer jämställt arbetsliv.

På kort sikt beror delar av inkomstbortfallet på att kvinnor efter de att de har fått barn arbetar färre timmar – eller slutar arbeta helt. Det finns också studier som visar att kvinnornas lönekurva ser likadan ut som männens fram till dess att de bildar familj, vilket kan förklara bakgrunden till lönegapet. Klyftorna som finns mellan könen beror delvis på att kvinnor när de har fått barn tenderar att ta mindre välbetalda jobb som ligger närmare hemmet. På så vis kan de lättare få ihop balansen mellan familjelivet och yrkeslivet. Därför är barnomsorg och utformningen av föräldraförsäkringen viktiga pusselbitar för att bidra till kvinnors mer jämställda ekonomi men också för möjligheten att lyckas avancera till toppositioner och för att krossa glastaket. 

Att fortsätta utreda möjligheten till en mer jämlikt fördelad föräldraförsäkring är ett viktigt fundament i att dämpa skillnaderna – både på arbetsmarknaden och när det gäller pensioner har det nya normala blivit flexiblare arbetsplatser. Det kan anpassas ytterligare för att minska deltidsarbetet, ett längre arbetsliv för att upprätthålla pensionsnivåerna för både dagens och framtidens pensionärer. Att diskriminera kompetent personal på grund av kön eller ålder får aldrig vara försvarbart. Arbetsgivarna kan göra mycket för att korrigera pensionsgapet.

Det är inte enbart de individuella ekonomiska effekterna vi behöver se över. Utan även på samhället i stort och inom näringslivet. Annars finns risken att både individen och samhället under många år framöver kommer att få betala priset för den ekonomiska ineffektivitet som uppstår till följd av ojämn könsfördelning i företagen i deras verksamheter och på ledande positioner påverkar både tillväxten och innovationskraften.

Jämställdheten behövs i alla delar av samhället, och debatten om pensionen behöver fortsätta att föras alla dagar året runt, inte enbart på internationella kvinnodagen.

Shoka Åhrman
Pensionsekonom, SPP