Per Agerman

Och varför valde du och Annelie Östlund just fallen Alexander Richards och Ossian Hellers med flera?

– Det handlar om två av de största brottsutredningarna någonsin på börsen. Vi hade talat om att skriva en bok om Alexander Richards tidigare men när förundersökningarna blev offentliga ungefär samtidigt bestämde vi att ta med båda i boken. De knyts ihop av att det är samma åklagare som drivit utredningarna.

Finns det några likheter mellan dessa case?

– Huvudpersonerna befann sig nära köttgrytorna på en börs där inget verkade omöjligt. I båda fallen bestämde de sig för att ta genvägar till miljonerna.

Ni har valt liksom Realtid.se att namnpublicera. Hur har ni tänkt i den frågan?

– När det gäller Alexander Richards-delen är saken okomplicerad i och med att det handlar personer som drev flera publika bolag. Vi har kommit fram till samma bedömning när det gäller Ossian Hellers och de andra i det som kallas Ringen-utredningen. Han har deltagit i miljardoperationer på börsen tillsammans med Christer Gardell, då är man ingen vanlig privatperson. De övriga har på liknande sätt förtroendefulla uppdrag på Morgan Stanley, Carnegie och Nordea.

Boken känns väldigt initierad, hur har ni fått veta alla detaljer? Exempelvis resorna ned till Zürich, möten, Ossian och Andreas ungdomsår och så vidare.

– Vi har lagt ett pussel av flera tusen sidor förundersökning, många timmars förhör, egen arkivresearch och egna intervjuer. Många avgörande detaljer är hämtade från de åtalades egna berättelser. Det är egentligen inget komplicerat arbete, bara tidsödande.

Har det varit mycket hemlighetsmakeri bakom dessa två utredningar eller har ni enkelt kunna ta del av allt ni behövt?

– Det hade aldrig blivit någon bok om inte åtal hade väckts. Eftersom båda fallen har blivit väldigt laddade mellan åklagarsidan och försvaret så har det varit viktigt för oss att arbeta med öppna källor, man kan säga att 95 procent av boken bygger på offentligt material.

– En del av Ringen-utredningen är fortfarande sekretessbelagd och där finns flera förhör som det hade varit intressant att ta del av. Men det är inget som känns avgörande för boken.

Har de ni talat med varit tillmötesgående och kunnat berätta?

– Vi har mötts av alla möjliga reaktioner. Många har delat med sig av sina kunskaper på ett fantastiskt sätt, andra har lagt på luren. Men det valet får man bara acceptera.

Fanns det något som ni inte kunde ta upp i boken? Varför inte?

– Egentligen inte. Problemet har varit att vaska fram det intressanta ur ett enormt material. Det hade lätt kunnat bli tre tjocka böcker men frågan är om någon hade läst dem. Vi har medvetet valt att ta bort privata detaljer som inte är relevanta för storyn.

Är det en risk i komplicerade brottsutredningar att det blir utredningen som blir själva straffet?

– Långa utredningar slår mot båda sidor. Att det är en tuff period för de misstänkta är inte svårt att räkna ut men de kan också använda det till sin fördel att minnesbilder blir svagare och damm samlas på bevisen. Lång tid mellan brott och fällande dom kan också ge straffrabatt.

– Den stora nöten att knäcka i framtiden är hur utredningstiderna kan kortas ner. Med nuvarande arbetsmetoder fastnar man ofta i långa rättshjälpsprocesser som till och med kan fälla en hel utredning. Men det är den enda möjliga vägen att gå idag.

Bygger boken på att det kan komma en fällande dom i insidermålet (Ossian mfl.) den 29 april?

– Det är viktigt att säga att vi inte tar ställning till brottsmisstankarna, det ska avgöras i domstol. Planen var från början att boken skulle bli klar tidigare men arbetet blev mer omfattande än vi trodde. Men det är givetvis ingen nackdel att boken är aktuell när den första domen kommer oavsett utgång.

Vilken är din uppfattning, berättade Gardell allt för åklagarna?

– Jag tror han var väl förberedd i förhören, men han framstår som relativt öppenhjärtig. Under själva rättegången, när han vittnade under ed, blev det få riktigt känsliga frågor att svara på.

Vad är din uppfattning, hur tighta är Ken och Ossian? Ossian och Andreas?

– Ken och Ossian säger själva att de varit nära vänner sedan tonåren. Det finns inget som tyder på annat. Andreas har inte ingått i samma vänkrets men hans band med Ossian har blivit starkare ju större aktieaffärerna blev.

Har de snackat ihop sig om sitt försvar?

– Det handlar utan tvivel om ett av de mest välplanerade försvarsuppläggen någonsin. Advokaternas kostnadsräkningar vittnar om kontinuerligt samarbete både före och under rättegången. Det ska bli mycket intressant att se hur väl domstolen tycker att de har avväpnat åklagarens påståenden.

Har ni några bestämda uppfattningar om de åtalade är skyldiga eller inte?

– Det hade inte varit ärligt journalistiskt att ta ställning till detta på förhand och basera boken på den åsikten. Domstolarna har det tunga jobbet att pröva ansvarsfrågan, jag är glad att jag slipper den delen.

Har de åtalade vetat om att ni skrivit på boken?

– Vi har varit helt öppna med att vi skrivit boken och kontaktade redan för ett år sedan samtliga försvarsadvokater med en öppen fråga om att vi var intresserade av allt som de och deras klienter kunde berätta. Utan att gå in på detaljer kan man säga att intresset var svalt. Men eftersom vi har haft tillgång till så mycket material från de åtalade genom förundersökningarna och det som sagts i rätten så har vi ändå kunnat förmedla deras version av vad som hänt i boken.

– När det gäller Alexander Richards är saken delvis annorlunda eftersom han gett intervjuer då och då under processens gång. Vi intervjuade honom senast i samband med att åtalet väcktes och han gav också en intervju till DN i februari i år.

Under din och Annelie Östlunds närgångna bevakning av de åtalade – är det någon som har hotat er?

– Nej, inget som vi uppfattar som direkta hot. Men vi har mött en hel del anonym frustration på nätet och även i vissa mejl och telefonsamtal. Det har pågått i fyra år.

Hur tror du Ossians och Andreas framtid ser ut på marknaden oavsett dom?

– Frias de är de ekonomiskt oberoende och har en rejäl startplåt som kan användas till att dra igång i princip vilken verksamhet som helst. De är naturligtvis i ett tufft läge men det kunde varit värre.

Hur vanligt tror du det är med insiderhandel?

– Kursreaktioner inför stora bolagshändelser är väldigt vanligt, sedan är frågan om det är många som handlar i mer organiserad form. Att så kallade insiderringar är mer än en teori har vi ju sett exempel på i flera länder. Problemet för marknadsövervakarna är att det går att dölja spåren efter insiderhandel på så många olika sätt, egentligen sätter bara fantasin gränserna för vad som är möjligt att göra.

Ni beskriver i boken, bland annat genom insidermålet i Biacore där männen blev friade i hovrätten, hur svårt det är att få någon fälld för insiderbrott. Bör insiderlagen skärpas?

– Man får en känsla att lagen är skriven utifrån en teoretisk modell av hur en insideraffär går till, där åklagaren måste bevisa att brott är begånget i varje led. Problemet är att insiderhandlare i princip aldrig lämnar en komplett beviskedja efter sig, vilket gör uppförsbacken brant för utredarna. Vi tar inte upp frågan i boken men möjligen kan man säga att dagens lagstiftning och utredningsmodell baserats på en något naiv syn på vad som försigår på aktiemarknadens bakgård.

– Men det kanske finns alternativa lösningar. Flera firmor har exempelvis redan i dag förbud för sina anställda att göra egna aktieaffärer. Vad skulle hända om man tog det ett steg längre och förbjöd banker att öppna depåer för anställda i finansbranschen?

Finns det något land som du kan se som förebild med en bättre insiderlagstiftning?

– USA framhålls ofta som en förebild. Där kan SEC göra upp med en insidermisstänkt i domstol. Den misstänkte behöver inte erkänna något men får betala rejäla böter och kan bannlysas från aktiemarknaden. Men inte heller denna modell har rått bot på problemet. Trots riskerna är det hela tiden nya personer som tar chansen att tjäna snabba pengar.

Ni beskriver även att rådgivande banker och private equaty-fonder är en värld där ”alla räknar på alla”… ett öronbedövande informationsbrus. Anser du att det borde finnas strängare regler för hur informationen ska hanteras på sådana här arbetsplatser?

– Marknadens aktörer har redan strikta regler och uppförandekoder när det gäller hantering av känslig information. Det svåra är att bygga lojalitet och ansvarskänsla i teamet som står emot lockelsen att tjäna snabba pengar.

Lasse Wierup vill att medelklassen genom hans nya bok ska bli medveten om att man finansierar brottslighet när man köper kokain. Finns det några ambitioner utöver rapporterandet med insiderboken?

– När det gäller att tjäna snabba pengar och berusa sig verkar människan beredd att göra det mesta. Det vore förmätet att tro att en bok kan ändra på det. Det betyder givetvis inte att man ska sluta granska och rapportera om vad som händer, tvärtom. Vi har inte haft några uttalade större mål med boken men om den kan bidra till att öka genomlysningen av aktiemarknaden och dessa aktörer så är det givetvis välkommet. Det finns hur mycket som helst att bevaka och medierna är tyvärr ofta tvåa på pucken. Ibland sitter vi rent av kvar i omklädningsrummet medan matchen pågår.

Vad har du själv för förhållande till att investera i aktier?

– Jag har tagit det enkla beslutet att inte köpa aktier alls. Jag kan absolut förstå fascinationen för spelet på börsen men jag vill inte ha en portfölj som gör att jag kanske behöver kompromissa med vad jag kan göra som reporter.