Ossian Hellers och Andreas Hofmann vägrar lämna fler uppgifter till Skatteverket. Trots Skatteverkets uppmaningar. "Handlingarna kan ju tala till deras fördel", säger skattehandläggaren Claes Engren.
"Ossian ville lära Skatteverket en läxa"

Ossian Hellers och Andreas Hofmann väntar nu på sin dom i tingsrätten där de riskerar mångårigt fängelsestraff för insiderbrott och skattebrott. Domen kommer på tisdag, den första juni.
Samtidigt strider de huvudåtalade mot Skatteverket som vann i förvaltningsrätten om skattetillägg. Skatteverket kräver nu att Ossian och Andreas ska betala 2,2 miljoner kronor respektive 3,5 miljoner kronor i straffskatt för vinster som de gjorde på aktieaffärer under 2005.
Anmäl dig till Realtid.ses Nyhetsbrev Juridik som skickas ut varje torsdag.
I Ossian Hellers och Andreas Hofmanns överklagan till kammarrätten skriver männen att de lämnat in en frivillig rättelse. De skriver även att Skatteverket inte hade kunnat fått tag på uppgifterna om deras tillgångar i Luxemburg om de själva inte självmant försett myndigheten med dessa.
Skatteverket bekräftar att Ossian Hellers och Andreas Hofmann har lämnat in varsin excelsammanställning. Men Skatteverket skriver i sitt svar på överklagan att det saknas uppgifter och myndigheten efterfrågar därför mer material.
– Vi har inte fått något annat än några excelsammanfattningar. Vi får inte ta del av det material som åklagarna har fått genom rättshjälp från Luxemburg och Schweiz. Det har de ställt som villkor, att det bara får användas i den processen, säger Claes Engren, handläggare på Skatteverket.
Han berättar att Skatteverket dock får använda sig av annat material som åklagaren fått fram i utredningen om insiderbrott och skattebrott. Bland annat har Skatteverket använt sig av förhöret med Andreas Hofmann där han svarar på varför han bad sin hustru kasta ut mobiltelefonen, Jokern, från fönstret när polisen bankade på dörren tidigt en morgon.
Ossian Hellers och Andreas Hofmann har nöjt sig med att lämna in exceluppgifter och vägrar lämna in det underliggande materialet. De hänvisar till Europakonventionen som säger att de inte behöver lämna in uppgifter som kan tala emot dem i ett brottmål som till exempel skattebrottåtalet som riktats mot dem.
– Vi har ju försökt att få mer material för att kontrollera och stämma av om det verkligen är så att de har redovisat alla affärer, det vet ju inte vi. Läser vi i medier så får vi ju uppfattningen av att det skett fler transaktioner som de inte har redovisat, säger Claes Engren.
Akten som finns på tingsrätten är tjock. Skulle Ossian Hellers och Andreas Hofmann lämna in samma uppgifter som finns i denna akt till Skatteverket så finns det en chans att myndighetens beslut skulle ändras, enligt Engren.
– Om handlingarna bekräftar det som de säger då skulle ju dessa tala till deras fördel, naturligtvis.
Varför skulle de välja att inte lämna in handlingarna om dessa talar för deras fördel?
– Ja, det är ju det som jag undrar. Jag frågade Ossian Hellers detta under den muntliga förhandlingen och då sa han att det var för att lära Skatteverket en läxa som innebar att ”ni kan inte komma till något annat resultat utan är beroende av det jag lämnar”.
Ossian Hellers och Andreas Hofmann måste, enligt lagen om penningtvätt, vid tillfällena då de öppnade sina konton i Luxemburg, ha berättat var pengarna kommer ifrån och vad de ska göra med pengarna. Hur mycket de ska handla, i vilken omfattning och så vidare.
– Finns det en röd tråd i deras resonemang som stämmer med det som de har sagt till olika myndigheter eller banker i övriga delar av Europa då kanske det är som de säger. Men så länge de inte gör det så hävdar jag att det är något som inte stämmer.
De har helt enkelt inte varit samarbetsvilliga med Skatteverket?
– Nej, och de är ju de enda som kan skanna in pappren i dag.
I och med att Skatteverket inte får ta del av de handlingar som åklagaren i Sverige fått från rättshjälp i Luxemburg och Schweiz funderar Skatteverket just nu på att vända sig till åklagaren i Luxemburg.
– Men det är ju omständligt och vi vet inte om vi lyckas. Vi vet ju inte heller vad som står i dessa papper så vi kanske gör en massa saker som inte ger något i slutändan.
Skatteverket får heller inte använda sig av de delar av domen som refererar till rättshjälpen.
– Men vi kan ju se om vi ska försöka få in det här materialet.
Han berättar att Skatteverket har vid ett annat tillfälle kontaktat åklagaren i Luxemburg för att få ut samma material som åklagaren fått ut genom rättshjälp och har då fått del av uppgifterna.
Får ni ta hjälp av åklagaren i Sverige för att få ut materialet?
– Ja, det ser jag inga hinder för, men sen om åklagaren vill hjälpa oss det vet jag inte. Det är ju inte säkert.
Ossian Hellers och Andreas Hofmann hävdar att det material som de har lämnat in ska ses som en frivillig rättelse och därför ska de inte dömas att betala skattetillägg.
Men Skatteverket står på sig och menar att de uppgifter som Hofmann och Hellers lämnade in strax efter att de suttit häktade, misstänkta för insiderbrott, inte var några frivilliga rättelser.
Myndigheten hävdar även att Hellers och Hofmann inte hittills har kunnat motbevisa beslutet att det inte rörde sig om frivilliga rättelser och att de därför ska straffas med tilläggsskatt.
”Objektiva fakta talar för att den skattskyldige har full visshet om att hans oriktiga uppgift är röjd”.
Skatteverket pekar på att det framgick i medierna att Skatteverket intresserat sig för Hellers och Hofmanns deklarationer och att det var deras oro för att bli upptäckta som ledde till att de lämnade in sina frivilliga rättelser.
Både Ossian Hellers och Andreas Hofmann har dock kritiserat detta uttalande tidigare och menar att de inte hade läst eller hört vad medierna rapporterade, att de inte haft något intresse i det.
De har därmed lämnat över bollen till Skatteverket och menar att verket måste kunna bevisa att de faktiskt läst vad som skrivits i medierna och att de har påverkats av detta.
Skatteverket skriver i sitt svar att de inte kan bevisa att männen har läst vad som har skrivits bara att de har kunnat gjort det.
”Istället får anläggas ett övergripande resonemang om hur sannolikt det är att en person undviker att ta del av det som media tar upp i olika frågor och speciellt i en fråga som berör honom direkt”.




