Minister Normans dilemma

Storbankerna och revisionsjättarna har fått mycket kritik från Peter Norman under hans första veckor på finansdepartementet. Kortfattat är budskapet att bankerna ska akta sig för att sko sig på sina kunder och att revisorerna inte levererar den kvalitet som man kan kräva.

Så här har han citerats i Dagens Industri:

– Jag vill vara en tumme i ögat på bankerna. Ibland kan de nog tjäna lite lätta pengar. Jag vill att de ska känna att de måste vara till för sina konsumenter. Ibland tror jag att de behöver hjälp med att förstå det.

Och i Göteborgs-Posten har han sågat revisorerna:

– Mitt intryck är att det inte finns någon riktig probleminsikt bland revisorsföretagen. Från tiden i Carnegie har jag själv erfarenhet av att revisionen inte fungerade. Och det är uppenbart att revisorerna inte skött sitt uppdrag i HQ Bank.

– Jag tänker engagera mig i ämnet, för här har vi ett uppenbart problem.

Av medieuppmärksamheten att döma har Peter Norman fått en kanonstart på nya jobbet. Han signalerar kunskap och handfasthet. Till synes är han en minister som inte drar sig för att ta itu med surdegar på marknaden.

Därmed passar han perfekt in i den roll som regeringen sökt under den senaste mandatperioden. Regeringen Reinfeldt sänker gärna skatterna och underlättar för näringslivet men har inte problem att plocka fram det tunga artilleriet om någon spelar oschysst (se exemplen Carnegie och HQ Bank).

Efter valet har budskapet från finansdepartementet varit att det kan bli mer av den varan och det är framför allt Peter Norman som ska göra jobbet.

Givetvis är det välkommet att en minister går ut hårt mot missförhållanden på marknaden och utkräver ansvar för inblandade parter men frågan är om Peter Norman inte har bjudit på lite väl mycket väljarflörtande varmluft i de senaste veckornas utspel.

I realiteten sitter finansmarknadsministern på många stolar och måste förhålla sig till EU-beslut och internationella överenskommelser som han inte kan påverka. Det kommer att bli svårt att förvandla rubrikvänliga utspel till nya lagar och regler.

Ett exempel är bankerna och utlåningen till bostadsköpare. Statligt hel- och delägda SBAB och Nordea är stora aktörer på marknaden. De agerar på precis samma sätt om övriga branschen i dagsläget.

Peter Norman kräver att bankerna inte belastar sina kunder för de högre kostnader som väntas i och med införandet höjda kapitalkrav (Basel III). Men frågan är om ministerns krav verkligen biter. Just nu växer räntegapet samtidigt som bankerna redovisar storvinster.

Att branschen är svårstyrd visar inte minst det nyligen införda bolånetaket som ska minska hushållens risktagande. Men genom att bankerna istället erbjuder blancolån till högre ränta kan de kunder som ändå vill låna mer än 85 procent av bostadens värde fortsätta göra detta.

Statens agerande under finanskrisen, med stora stödåtgärder på bland annat marknaden för bostadsobligationer, ligger också Peter Norman i fatet. Storbankerna är helt enkelt ”too big to fail” och när det kommer till kritan är det detta som blir avgörande för hur hårt de kan styras.

Trots att krisen är över fördubblas inom kort den svenska insättningsgarantin till 100.000 euro. Det presenteras som en utökad säkerhet för kunderna men är lika mycket en signal till bankerna om att staten står redo att backa upp verksamheten om det blir problem.

Peter Norman har liknande trovärdighetsproblem när det gäller det andra favoritämnet under hans första tid som minister – revisorernas brister.

I veckan är representanter för de fyra revisionsjättarna kallade till möte med den nya finansmarknadsministern som tänker ta dem ordentligt i örat. Återigen signalerar det handlingskraft men frågan är om Peter Norman har någon verklig makt att påverka. Mycket talar för att han bara kan framföra en vädjan om bättring.

Revisionsbranschens utveckling mot att erbjuda fler tjänster än enbart revision har pågått under lång tid och i full öppenhet. Lika klart står det att det i praktiken är mycket svårt att utkräva ansvar från en revisor som begått fel i arbetet.

Om Peter Norman vill råda bot på detta blir det första dilemmat att finansdepartementet har begränsat inflytande på området. Det är istället justitiedepartementet som äger frågan om revisionsbranschens framtid.

Tidigare justitierådet Bo Svensson har de senaste åren utrett saken och den första förändringen är att revisionsplikten nu avskaffats för mindre bolag. Det förstärker givetvis trenden mot att revisionsjättarna måste bredda sitt tjänsteutbud till andra områden.

Bo Svensson har också föreslagit en rad andra förändringar som innebär en uppluckring på jävsområdet samt införande av ansvarsbegränsningar. Han vill bland annat se ett maxtak på skadestånd som en revisor kan bli skyldig att betala.

Enligt FAR väntas justitiedepartementet presentera ett nytt lagpaket baserat på utredningarna inom kort. Revisionsjättarna torde därför inte ha mycket att frukta när de dricker te och kaffe med den nye finansmarknadsministern i veckan.

Återigen, ingen kan klaga på Peter Normans ambition att syna finansmarknadens avigsidor, men vad kan han i praktiken förändra? Det återstår mycket att bevisa.

Och så har finansmarknadsministern ett par andra brännande frågor på sitt bord: Ska han driva på en förändring av insiderlagstiftningen? Hur ska statens bonuskritik få genomslag i de statliga delägda börsbolagen (säg hej till Sampos Björn Wahlroos i Nordea)? Går det att införa ett verkligt konsumentskydd på det finansiella området? Ska AP-fonderna slås ihop och ska staten använda dem mer som styrmedel i börsbolagen?

Till sist spökar frågan hur staten ska kunna sälja ut Nordea och SBAB utan att förstärka oligopolsituationen på den svenska bankmarknaden.

Sammantaget gör det Peter Normans jobb till ett av de tuffaste i regeringen. Han måste snabbt visa att han biter lika bra som han skäller.