Kan Fed fälla Trump?

Även om Trump fick 62,9 miljoner röster vid höstens presidentval så var det drygt 54 procent som inte röstade på honom, varav många är arga som bin. Alla vet att stora delar av massmedia hör dit men till dessa hör även många inom Wall Street och de statliga underrättelsetjänsterna, vilket inte gör det underligt att Donald Trump sägs betala för en egen livvakt…

Men även om risken för attentat är överhängande är det nog mer sannolikt att det är en finansiell krasch som fäller Trump. Historien visar att kriser kommer och går. Hanteringen av dem skiljer agnarna från vetet och Donald Trump och hans administration är i dagsläget helt oprövad.

Världsekonomin har hållits under armarna av centralbankerna sedan 2008 efter Lehman-kraschen. Den officiella arbetslösheten i USA har sjunkit ner till 4,7 procent och är nära vad som är långsiktigt hållbart enligt Fed. Vissa framhåller detta som ett gott betyg till president Obama men då bortser man ifrån att skuldsättningen i USA har galopperat under perioden samt den stora förmögenhetsförskjutning som pågått från massorna till några få rika som blivit ännu rikare. De sociala spänningarna har snarast ökat under Obamas styre.

För oss som följer de globala finansmarknaderna nära är det rätt uppenbart att dessa är sköra just nu då de stora stödköpen skapat enorma bubblor på olika håll i finanssystemet. Bubblor spricker förr eller senare och det är först då som det egentliga ledarskapet sätts på prov.  

Vill man förstå hur illa och snabbt utför det kan gå för en president kan den idag närmast bortglömde presidenten Herbert Hoover vara ett bra exempel. Nämnde Hoover vann presidentvalet 1928 på att vara en outsider, en affärsman utan större tidigare politisk erfarenhet. Hans strategi byggde på att dra igång flera stora infrastrukturprojekt och en plan att skicka hem hundratusentals arbetare till Mexiko. Det vill säga tämligen exakt den plan som Donald Trump nu är vald på…  

(Foto: Wikipedia)

President Herbert Hoover var inledningsvis mycket populär och kallades den stora ingenjören, enligt ett marknadsbrev från Casey Research. Istället för att ha en pressekreterare som höll presskonferensen, var det oftast han själv som talade direkt till pressen och svarade på frågor på daglig basis vilket naturligtvis måste ha älskats av presskåren.

Så vad hände? Den stora infrastrukturplanen sjösattes mitt under högkonjunkturen 1929. Men den 24 oktober 1929 kraschade marknaden under den så kallade svarta tisdagen. Då hade Dow Jones index stigit närmast utan andetag sedan 1921, dvs åtta år. Och det är ju lätt att dra paralleller till att Dow Jones nu stigit nästan undan undantag sedan 2009, dvs i åtta år.

Hoover försökte spara sig ur krisen som följde på att bubblan sprack. Han hade idén att statsbudgeten skulle balansera även under kris, vilket ledde till att han höjde skatterna mitt under depressionsåren. Den tidigare så hyllade presidenten, kallad ”den stora ingenjören”, blev istället en massmedial slagpåse. Ingen president lär ha fått så många tomater och ägg kastade efter sig, och ingen har räddats undan så många mordförsök av Secret Service.

I det följande presidentvalet banade kraschen väg för Franklin Roosevelt som lanserade ”The New Deal”, dvs massiva statliga stimulanser, vilket till sist fick USA ut ur krisen.

Så över till dagens världsekonomi. I militär utveckling är det alltid erfarenheterna från det förra kriget som utgör grunden för hur strategerna tänker sig att nästa krig ska föras.

Fed-chefen Ben Bernankes akademiska karriär byggde på att han forskade på den stora depressionen efter 1929-års krasch och det är hans lärdomar från denna som bygger den doktrin som ligger bakom de massiva stöd som lanserades för att rädda USA:s ekonomi efter finanskraschen 2008. Och det är Bernankes recept som fått börserna att gå upp sedan 2009. Så det är således medicinen från 1929 som vi använder idag.

Därmed inte sagt att det var fel av Fed att ingripa 2009. Det var först helt galet att låta Lehman Brothers falla okontrollerat, vilket var statsledningens fel under dåvarande finansministern Hank Paulson och Fed-chefen Ben Bernankes tillsyn och ytterst under president George W Bushs ledning.

Men det var däremot rätt av Fed att några månader efter detta börja intervenera direkt i marknaden när landet och den globala ekonomin föll ner i en spiral av negativa trender såsom var fallet 2008-2009. Men trots stigande konjunktur och fallande arbetslöshet sedan dess, har Fed inte dragit ner på stödåtgärderna. Det är lätt att hävda att Fed i dagsläget har tömt ut det mesta av sin ammunition när skuldberget stigit till 61.000 USD per person i USA. (Även om vi tror att det finns mer ammunition om det behövs).

Tillbaka till Donald Trump så är det fullt möjligt att han faktiskt lyckas lansera sin infrastruktursatsning och få upp börsen under våren och att han likt Hoover därefter kan hyllas av massorna. Men efter sol kommer regn och redan den första finansiella stormen kan fälla hans öde. Initialt hade EU, ECB och IMF enorma problem att hantera kriserna bland vitlöksländerna, men de har blivit allt skickligare med åren!

Finansiella kriser kommer och går och aktie- och räntemarknaden har lärt sig att stora nedställ i marknaden ska köpas. Centralbankerna har ju hittills räddat situationen, med en underliggande stigande trend är den fege förlorare och den modige vinnaren.

Grafen ovan visar Fukushima-katastrofen i Japan där japanska Nikke (blått) föll kraftigt. Inledningsvis föll även S&P 500, men detta index återhämtade sig snabbt trots att hela världsekonomin påverkades av katastrofen. (Källa: Stockcharts, Jarl Securities)

Kriser kan slå till när som helst men säsongsmässigt brukar maj-juni vara en sådan period när det kan storma på ordentligt på finansmarknaderna. Tänk bara på alla Greklandskriser som brukar komma lika regelbundet som vårfloden varje år och vara en bit in på sommaren!

Lyckas Trump rida ut den första större stormen och verkligen visa att han kan samarbeta med övriga statsledare och centralbanker i världen, så kommer han att förtjäna all respekt och han kan gå till historien som en egocentrisk men framgångsrik president. Det egocentriska kan mycket väl utvecklas till något som vi minns som charmigt om korten faller hans väg.

Vi tvivlar dock ännu så länge. Det första talet som Trump höll som president visade att han tänker fortsätta låta President Trump vara Trump och inte har några anspråk på att bete sig mer statsmannamässigt bara för att han blivit president. Sitt Twitterkontot har han deklarerat att han tänker fortsätta använda, varför vi får vänja oss med fortsatta tvära kast och utspel från Vita Huset. Så vi är fortsatt skeptiska till att han är rätt person att leda en värld i kris.

Trump är ett oprövat kort när det gäller stora kriser och är dessutom en uttalad kritiker av Fed. Om vi läser honom rätt är han fylld av prestige och har lätt att skylla ifrån sig problem på andra. Det är först när nästa stora kris kommer som vi vet vad han går för. Hanterar han denna kris rätt kan det ge honom ny prestige. Om han hanterar den fel så kan det gå med Trump som med Hoover…

Ur Feds perspektiv är det lätt att se att banken hellre skulle vilja ha en mer lätthanterlig president att samarbeta med. I ett krisscenario räknar vi med att centralbankerna fortfarande har tillräckligt mycket ammunition för att räta upp obalanserna. Men tiden innan man lyckats med detta kan vara så lång att Trump på vägen blir nedskjuten till en förlamad president.  

Blir det riktigt illa kan paragraf 4 i 25 tillägget i USA:s konstitution dammas av:

Whenever the Vice President and a majority of either the principal officers of the executive departments or of such other body as Congress may by law provide, transmit to the President pro tempore of the Senate and the Speaker of the House of Representatives their written declaration that the President is unable to discharge the powers and duties of his office, the Vice President shall immediately assume the powers and duties of the office as Acting President.

Politiker vill gärna styra marknaderna om de kan. Roosevelt gav Fed större mandat efter börskraschen 1929 och det är en makt som centralbankerna utökat allt sedan dess, vilket är en farlig väg att gå.

Det kan vara värt att påminna att Roosevelt, för att kunna styra prissättningen av USD som på den tiden var kopplad till guldet, förbjöd handel i guld.

Det kan vara värt att tänka på att i en riktig kris kommer USD inte att vara en tillflyktsvaluta heller (om inflationen galopperar). En hedge i form av guld är alltid bra. Får man inte äga guldtackor så går det ju alltid att ge bort smycken inom familjen!

Anders Elgemyr är krönikör på Realtid.se. Han är vd för Jarl Securities och har en bakgrund som analytiker och ekonomijournalist.