Kabat-Zinn och makten över tankarna

Kabat-Zinn är docent i medicin och genom sin verksamhet vid stresskliniken vid University of Massachusetts Medical Center i USA har han fått en rik erfarenhet av hur vårt tänkande ställer till det för oss. Han menar att vi har mycket att vinna på att betrakta tankar som just tankar och inte begå misstaget att tro att de är samma sak om verkligheten.

Varje stund kommer massor av tankar upp i huvudet, impulser, känslor, förklaringar, teorier och annat som dyker upp utan att vi ens anstränger oss. Några tankar är gamla välkända som alltid gör sig påminda i vissa situationer, andra kan vara malande på lösningar, eller sånt som man försöker aktivt tänka sig fram till.

Av någon märklig anledning sätter vi stor tilltro till virrvarret av tankar och tänker att eftersom den här tanken kommer upp, så är den sann. Då måste jag agera på den.

Som om tankarna bestämde över oss.

Som om tankarna satt där uppe i frontala cortex med några marionettrådar i sitt grepp och styrde våra viljelösa trasdockeliv.

Och så uppstår den slutna cirkeln: tanken leder till en känsla, som sedan tolkas som bekräftelse på att tanken var sann.

I stället kan man pröva på att betrakta tankar som just tankar. En del tankar är riktigt bra, de ska man agera på, andra kanske är rätt dumma om man tänker efter och sånt som man absolut inte ska göra, bara för att tanken poppar upp med sitt tjat.

Man kan inte alltid välja sina tankar, de bara kommer. Men man kan alltid välja hur man reagerar över det som man tänker. Och hur man sedan reagerar på sin reaktion.

Det handlar om att ta makten över tankarna och i stället för att alltid underordna oss dess imperativ, så ser vi dem som viktiga budbärare från oss själva till oss själva. Tankar är en del av beslutsunderlaget, men de utgör inte beslutet. Notera tanken eller känslan, undersök den, granska den och fundera sedan på vad du ska göra. Kanske behöver du agera i enlighet med tanken, kanske kan du säga ”jaha, kommer du nu din gamla tanke om att jag inte duger någonting till, dig känner jag igen”. Och så förklarar du för dig själv att tanken har fått det där om bakfoten och att du för din del gör annan bedömning.

Många försöker redan testa den här tekniken, men säger att det ändå inte fungerar. De tycker att de får upp en massa dumma tankar och resonerar med dem och försöker få bort dem eftersom de viskar destruktiva saker som ”du duger inte, du klarar inget”. I stället för att minska, ökar tankarna, berättar de och kapitulerar enligt logiken ”eftersom jag så ofta tänker att jag är oduglig i allt, så måste det väl ligga något i det, förmodligen är det sant”.

Felet de då gör är att de försöker bråka med sina oönskade tankar, och tänker att ”säger jag till dem på skarpen att sluta tänka, så hjälper det”. Tyvärr funkar det inte, tankarna blir istället otroligt uppiggade av att få en sådan uppmärksamhet av oss och blir bara starkare och starkare, ju mer motstånd de möter. Att försöka få bort tankar är kontraproduktivt.

Vad gör man då? Det enklaste är att inte göra någonting alls, tryck inte undan dem, låt dem komma, eftersom du ändå inte kan hindra dem. Acceptera att de finns där och att detta är en del av att vara människa. Om de dyker upp, tjafsa inte med dem, utan notera dem, beskriv dem om du har lust och låt dem sedan vara. Precis som du inte köper allt som du får reklam för i brevlådan, behöver du inte köpa allt vad dina tankar marknadsför till dig.

Fotnot: Boken som jag refererar till heter ”Vart du än går är du där, medveten närvaro i vardagen” av Jon Kabat-Zinn och är utgiven av Natur och Kultur (2005).