"Jag blev attackerad"

Klockan nio på fredagsförmiddagen anländer Hugo Stenbeck till Stockholms tingsrätt med sin advokat Johan Åkermark.

Hugo Stenbeck är lång och har låtit håret växa ner halvvägs till axlarna. Han går klädd i en mörkgrön manchesterkavaj, under den en blå skjorta.

Väl inne i rättssalen läser åklagaren upp sakframställan.

Hugo Stenbeck är misstänkt för olaga hot, hot mot tjänsteman och våldsamt motstånd.

Första åtalet gäller en kväll på Sturecompagniet, natten till 23 december 2007.

– Inställningen till ansvarsyrkandet förnekas, säger Johan Åkermark.

För tingsrätten och åklagaren är detta ett vanligt mindre mål, ett sådant som de har flera gånger i veckan.

Men för Hugo Stenbeck är det stort och kanske också förödmjukande.

Med sig har han även en tolk som översätter allt som sägs i rättssalen. Hugo Stenbeck är uppvuxen i USA och förstår, trots sin svenska pappa och syskon, inte svenska.

– Stenbeck hade roligt och hade druckit en hel del. Han blev ombedd att lämna restaurangen men kände inte för det utan började kränga med kroppen och slänga med ben och armar för att komma loss, säger åklagaren.

Hugo Stenbecks advokat har en annan version av händelseförloppet.

– Stenbeck var berusad men inte störig, i den mån han har rört sig så har det varit för att han hade ont och inte för att han gjorde motstånd, säger advokaten.

– Jag kan här visa fotografier för att bevisa det övervåld som han blev utsatt för, fortsätter han.

Fotografierna föreställer Hugo Stenbecks fötter, fotograferade av hans dåvarande flickvän Veronica Arph, som senare också kallas in i rättsalen. Ena foten är svullen och röd.

Åklagaren påbörjar förhöret med Hugo Stenbeck. Men snart uppstår irritation hos både åklagaren och domaren. Hugo Stenbeck väljer att svara utförligt på samtliga frågor, trots att åklagaren ber om korta svar.

– Jag vill att rätten och åklagaren har respekt för att det här hände för två år sedan. Jag är ledsen för att vi ska behöva sitta här ikväll. Något jag vill berätta för rätten var att vi hade betalat vår nota…

Åklagaren skruvar på sig. Hans fråga var om Hugo Stenbeck minns den aktuella kvällen.

– Då kommer det en kvinnlig vakt fram till oss. Hon började tala på svenska, vilket jag inte förstår. Jag tror att, det här var två år sedan, de sade till oss att lämna klubben. Jag blev chockad eftersom vi var ju redan på väg ut. Det enda jag minns är att bam bam bam så ligger jag plötsligt där med handfängsel och det nästa jag minns är att polisen var där.

Åklagaren avbryter:

Hade du druckit alkohol?

– När jag går på nattklubb så är det självklart att man konsumerar alkohol – det är ju deras affärsidé, säger Stenbeck och fortsätter:

– Vi startade ingenting. Vad jag vet så talade vi inte med någon annan; inte någon ordningsvakt eller någon. Jag har full respekt för att det här är deras arbete…

Nu avbryter domaren Hugo Stenbeck.

– Ni får ursäkta Hugo, han är lite ovan vid den här situationen och självklart lite nervös, säger hans advokat.

Domaren svarar:

– Ja, det är många som är men talar mindre yvigt för det.

Gjorde du motstånd?

– I en paniksituation är det ett mänskligt sätt, jag befann mig i fara och jag blev attackerad.

Han berättar vidare i tredje person:

– Sex vakter låg över honom och satte på handfängsel på honom samtidigt som de slog honom på benen.

Åklagaren biter återigen ifrån:

– Vi har sådana här mål flera gånger i veckan. Var snäll att inte tala om dig själv i tredje person.

Hugo Stenbeck:

– Jag har berättat sanningen så var snäll att repektera mig. Jag respekterar dig.

Två vakter förhörs om händelsen. Vissa uppgifter går isär. En av vakterna berättar hur den andre kommer ut från krogen med Hugo Stenbeck. Denna vakt hävdar i sin tur att han varit ute hela tiden och tog över när en annan vakt kom ut med honom.

Uppgifterna om var de sedan satte på handfängslet går också isär.

– Stopp, stopp, stopp, det här är ju en parodi av på ett vittnesförhör. Kommer du ihåg något eller inte, avbryter domaren det andra vittnet.

Efter vakternas vittnesmål är det dags för Veronica Arph att berätta om kvällen på Sturekompagniet.

Hur pass berusad var han?

– Han var berusad men inte jobbig eller störig på något sätt.

Åklagaren: Berätta om kvällen.

– Vi hade precis betalat och skulle gå och så kom en kvinnlig vakt och tog honom i armen. Han bad henne att inte röra honom, han ville gå frivilligt. Hon tillkallade då förstärkning…

Veronica Arph berättar att hon och Hugo började gå från krogen men att han plötsligt vänder sig om och går tillbaka.

– Hugo gick till dem och sa att de hade gjort ett misstag.

– Han stod och diskuterade ganska häftigt med vakterna. Då kom två vakter till och slet ned honom och drog honom en ganska bra bit från Sturekompagniet nästan ända bort till Humlegårdsgatan.

Hon berättar hur de lägger ner honom på marken för att få på handfängsel. När Hugo rör på sig tar en av vakterna tag i hans fot och Hugo skriker då rakt ut.

– Jag antar att det var för att det var för att han hade ont, säger Veronica Arph.

– Jag uppfattade det som om han tyckte att det var en obehaglig situation och att han var rädd.

Åklagaren: Hugo sade till vakterna, vet du vem jag är. Är han fåfäng?

– Nej, det är han inte.

– Han störde ingen under den kvällen. det var möjligtvis jag som var lite trött på honom bara. När vakterna kom var han mer som ett dagisbarn som inte fick sin vilja igenom.

– Han gjorde inget våldsamt motstånd men han rörde på sig när de skulle sätta på handfängsel, säger hon.

Domen kommer om en vecka. Läs mer om rättegången inom kort.