Introspektiva vd:ar äventyrar småspararnas pengar

Samtidigt som den inflytelserika ägarrådgivaren ISS förser institutionella investerare med objektiva råd inför årets bolagsstämmor får många småsparare förlita sig till ett vd-ord, diverse nätforum och sin magkänsla när det är dags att rösta. Det är kanske inte så mycket att säga någonting om ifall det inte vore för den frustration som många företagsledare, framför allt i de mindre bolagen, ofta visar över att marknaden inte tycks förstå att värdera bolaget och dess potential. Hur, och vad, de ska förstå när företagsledningen sällan kommunicerar annat än när regelverket kräver, talas det mindre om.

Stockholmsbörsen vill vara en öppen och fungerande marknadsplats – och den är populär.  Under 2021 steg Stockholmsbörsen med 35 procent och 140 bolag tog sig in på huvudlistan och First North. Det lär vara rekord. Rekordstort är också svenskarnas aktieintresse. Enligt Euroclear ägde 2,7 miljoner privata aktieägare aktier motsvarande 1,5 biljoner kronor vid utgången av 2021.

Det finns många anledningar till att ett företag vill noteras på en börs. Det mest uppenbara är finansiering, för att växa och eller förvärva.  Många säger sig också hysa en förhoppning om mer uppmärksamhet, att fler ska få kännedom om bolaget och att dess varumärke därmed ska stärkas. Det är en rimlig förväntan, men att vara noterad är inget självspelande piano. Väl på börsen måste man arbeta för att hålla det önskade intresset vid liv eftersom alternativet, att vara tyst, riskerar att döda intresset för såväl bolaget som dess aktie.  

”För sanningen är nog att man har den aktiekurs man förtjänar.”
 

Alla tjänar på att en marknad är likvid; att det finns gott om köpare och säljare och därmed enkelt att göra snabba avslut.  En likvid aktie anses synonymt med lägre risk och stabilare priser. Effektivare. Det finns alltid undantag, men generellt gäller att en likvid aktie är att föredra framför en illikvid dito.

”Vi vill ha aktieägare som förstår vår business”, säger vd:n men tycks i samma ögonblick glömma att aktieägare som förstår verksamheten också anar oråd när det blir tyst.  Att inte kommunicera är också att kommunicera, säger vi kommunikatörer ofta till våra kunder. Kunden brukar skratta lite generat för att sedan vifta bort innebörden. Men faktum är att brist på kommunikation kan anses lika allvarligt som att avsiktligt utelämna fakta. Just brist på information har dessutom en vansklig inverkan på oss människor eftersom vi tenderar att fylla vakuumet med egna sanningar. Eller andras för den delen.

Idag finns en uppsjö av mer eller mindre kreativa sätt att hålla sig informerad på kring sina investeringar. På plattformar som Discord och aktieforum av olika slag, Flashback om det kniper, vädras tankar om bolagens potentiella fram- och/eller motgångar. Att det är en social företeelse att äga aktier, utöver en önskan om att se sina tillgångar växa, vittnar till exempel den snabbt växande sociala handelsplattformen eToro om. På eToro kan man handla med såväl aktier som kryptovalutor och att kunna utbyta information med andra investerare, eller kopiera andras trading, lanseras som tjänstens främsta tillgång.  

Och visst finns det något fint med att demokratisera aktiehandel, det ökande intresset hos fler att hantera sina tillgångar, stora som små, är något att vara stolt över i ett land. Samtidigt som småsparares intresse förpliktigar. Bolagen på small cap-listan lyckas väldigt sällan, för att inte säga aldrig, attrahera analytikernas intresse vilket ger mer eller mindre fri lejd för spekulation. Utöver vad bolagets siffror ger vid handen.

”Vi vänder oss till den amerikanska marknaden”, säger vd, ”där förmår de värdera bolag som vårt”. De må vara sant, men marknadsföringen kommer man inte runt där heller. Och dyrt blir det.

Nu viker börsen ner och riskaptiten minskar även om vissa passar på att handla i nedgång. För det noterade bolaget går dock livet sin gilla gång; fyra gånger om året ska rapporter produceras och presenteras, oavsett läget i världen. Kanske är det här rätt tillfälle att låta aktiekursen pendla in mot fundamenta. Att helt enkelt låta den redovisade vinsten eller förlusten, omsättningen, kassaflödet och marknadspotentialen sätta riktkursen. Att ta ett steg tillbaka och enas om vilken vision man ser framför sig. Och hur man som bolag ska bidra till att den visionen uppfylls.

Investerare bryr sig inte ett dugg om visioner, de vill bara se siffrorna, säger vän av ordning. Jag säger inte emot, men visa mig den företagsledare som kan motivera sig, eller sina medarbetare, till att gå upp varje morgon och sätta det ena benet framför det andra enbart för att tillfredsställa bankerna. En hållbar utveckling tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjlighet att tillfredsställa sina.  Den företagsledare som lyckas beskriva sin del i den utvecklingen, och samtidigt trovärdiggöra vägen dit, ska varken behöva känna sig under – eller övervärderad. Varför inte ta årets bolagsstämma till intäkt för att revidera en eventuell kommunikativ skuld och skriva fram en ny adekvat ramberättelse.  För sanningen är nog att man har den aktiekurs man förtjänar.
 

Kristina Windrup Olander
Seniorkonsult på Geelmuyden Kiese