Haparanda tingsrätt sågar Högsta domstolen

Förra veckan rapporterade Realtid.se om en löjromsfiskare i Norrland som i juni 2009 åtalades för grovt bokföringsbrott och grovt skattebrott, efter att tidigare ha påförts skattetillägg.

Målet är fortfarande öppet, och fiskarens advokat, Johan Sterner på Advokatfirman Berggren & Stoltz i Sundsvall, vill ha ett förhandsbesked från EU-domstolen (f.d. EG-domstolen) i frågan om huruvida denna dubbelbestraffning – skattetillägg samt eventuell dom i brottmålet – är förenlig med EU:s lagstiftning: hans klient ”känner det som ytterst otillfredsställande att målet tas till avgörande utan att förhandsavgörande inhämtas från EU-domstolen”, skriver Sterner i ett brev till Haparanda tingsrätt.

Striden står nu kring om ett sådant förhandsbesked är nödvändigt.

I ett 13-sidigt utkast till beslut från tingsrätten om att verkligen inhämta förhandsbesked – åklagaren, som med stöd av HD-beslut inte anser att förhandsbesked är nödvändigt, har fortfarande tid på sig att svara – framgår hur domstolen resonerar. Överst i utkastet står att Haparanda tingsrätt har ”beslutat inhämta förhandsavgörande” (att det handlar om ett utkast till beslut gör dock att åklagaren fortfarande har möjlighet att övertyga tingsrätten om att inte göra detta).

Slutsats i argumentationen:

”För att tingsrätten ska kunna avgöra målen har den att ta ställning till dels huruvida det i svensk rätt tillämpade kravet på klart stöd (se förklaring nedan) är förenligt med EU-rätten, dels huruvida förbudet mot dubbelbestraffning medför att åtalen ska avvisas. Det är mot den bakgrunden nödvändigt med ett förhandsavgörande från EU-domstolen.”

Detta står i strid med de rättsfall (NJA 2010 s. 168 I och II) som Högsta domstolen prövade i våras: där kom HD fram till att ”Europadomstolens praxis lämnar visst utrymme för att ha flera sanktioner för samma ’brott’, som också kan beslutas om av olika organ vid skilda tillfällen.” Detta rättsfall har även åklagaren i Haparanda tingsrätt åberopat i sin argumentation för att förhandsavgörande inte skulle vara nödvändigt, men advokat Sterner anser alltså att dessa rättsfall inte är förenliga med EU:s lagstiftning.

Även Regeringsrätten har enligt Haparanda tingsrätt (i rättsfallet RÅ 2009 ref. 94) kommit fram till att den svenska praxisen är förenlig med förbudet mot dubbelbestraffning, men tingsrätten väcker i sitt resonemang frågor kring ”res judicata” och ”lis pendens” (att något redan blivit prövat, respektive att åtal redan pågår).

Efter en omfattande resonemang kring HD-, Europadomstols- och EU-domstolsavgöranden, och inför några avslutande reflexioner, konkluderar Haparanda tingsrätt:

”Tingsrätten anser således att det svenska systemet med påförande av skattetillägg och prövning av ansvar för skattebrott i skilda förfaranden är oförenligt med förbudet mot dubbelbestraffning.”

I sina avslutande reflexioner är man ännu mer rakt på sak: det står enligt tingsrätten ”fullständigt klart” att en tillämpning i löjromsmålet av det i svensk rätt uppställda kravet på klart stöd (stöd i Europakonventionen för att en nationell domstol ska kunna åsidosätta reglerna mot dubbelbestraffning) inte är förenligt med EU-rätten.

Åklagaren – och löjromsfiskarens advokat, vars linje tingsrätten alltså lutar åt – har fram till 6 december på sig att inkomma med sina argument.