Handelsprofessorn föreläste om Jacob Wallenberg

Håkan Lindgren, professor i ekonomisk historia vid Handelshögskolan och föreståndare respektive ordförande för forskningsinstituten EHF och EFI, gav på onsdagen den sista av de tio jubileumsföreläsningarna som under det gångna året har ägt rum för att högtidlighålla Handelshögskolans 100-årsjubileum.

Ämne: Jacob Wallenbergs liv och gärning, apropå Lindgrens biografi ”Jacob Wallenberg 1892-1980” (Atlantis, 2007, 560 sidor) – ett verk han arbetat med sedan 1999.

Innan Lindgren kom in på studieföremålet drog han en lans för den biografiska forskningen som sådan, en disciplin han berättade har fått en renässans på senare år. Under hans studietid i Uppsala på 60-talet tillmättes individerna ingen större betydelse; i stället var det dels Marx systemorienterade samhällssyn, dels Keynes makroteorier, som stod i centrum.

– När jag idag läser mitt första företagshistoriska verk, en bok om mellankrigstidens Swedish Match, slås jag av hur lite utrymme Ivar Kreuger får, trots hans stora betydelse för tändsticksbolaget, sade Håkan Lindgren som ett exempel på hur han själv färgades av dåtidens synsätt.

Med biografin om Jacob Wallenberg har han kompenserat sig: boken är inte bara en biografi som ser SE-banken ur dess ledares perspektiv, utan innehåller även mycket om dynastiöverhuvudets privatliv. Under föreläsningen uppehöll sig sålunda Lindgren kring de kvinnor hans studieobjekt hade förhållanden till.

I inledningen av föreläsningen påpekade Lindgren också att det var särskilt roligt att Jacob Wallenbergs barnbarn satt i publiken, och vände sig till en ung kvinna som satt på aulans prestigefulla södra flank. På samma flank satt bland andra en tidigare Swedish Match-vd, en känd hedgefondförvaltare, en högt uppsatt person från SCA och en ung framåt McKinsey-konsult.

Håkan Lindgren nämnde också att det var roligt att Djurgårdsbon Åke T:son Lovén var närvarande, eftersom en släkting till honom, L J Lovén, var den som Stockholms Enskilda Bank-grundaren André Oscar Wallenberg först hade som ordförande (år 1856-1864).

T:son Lovén tackade med att efter föreläsningen, under frågestunden, dela med sig av ett par anekdoter om Jacob Wallenberg, som Lovén, sommarboende på Utö sedan födseln 1924, då och då såg komma seglande i sin Refanut – den första, en 10:a med ”10 S2” i seglet.

En av anekdoterna berörde Jacob Wallenbergs starka bindning till modern Amalia (som var dotter till kokboksförfattaren Charles Emil Hagdahl och som den aldrig gifte Wallenberg bodde hos ända till frånfället 1959, då han var 67 år). Denna – bindningen – var även Håkan Lindgren inne på: han berättade hur Wallenberg enligt Storas förre vd Bo Berggren bjöd hem Berggrens företrädare Erik Sundblad på middag till släktegendomen Malmvik på Ekerö utanför Stockholm.

”Vänta här i bilen en stund”, sade Wallenberg till Sundblad och gick in för att fråga sin mor om det gick för sig att bjuda in skogsdirektören på en macka. Mor Amalia tillät det dock inte, så Sundblad fick åka in till stan och sitt hotell igen (vad han åt förtäljer inte historien).

En annan anekdot gällde hur Wallenberg åkte omkring i bil med sin chaufför Bengt Hildebrand och plötsligt nalkades Hildebrands nyinförskaffade villa vid Stäket.

”Ska vi inte köra dit och ta oss en titt?”, föreslog Wallenberg, bara för att genast annullera besiktningen när de kom fram till huset och han fick reda på att chaufförens maka inte var tillstädes: ”det är frun som sköter husvisningar”, sade Wallenberg till Hildebrand, och de båda körde vidare med oförrättat ärende.

– Det här visar att det var husfrutanken som gällde i Jacobs föreställningsvärld, en tanke som har rötter i 1500-talet och innebär att det är frun i huset som bestämmer, sade Håkan Lindgren och tog det som ett exempel på hur individorienterad forskning – biografiförfattande – underlättar förståelsen för strukturer i det samhälle en person lever i.

Mer brett menade forskaren att han som biograf betraktar individens handlingar som ett lackmuspapper som ger information om den verklighet, det samhälle, som individen lever och verkar i. Han nämnde därvidlag även den franske historikern Ferdinand Braudels tankegångar om det viktiga om att kunna ”se det stora i det lilla”, ett uttryck Braudel har myntat.

Men, sade Lindgren, utan förståelse för de stora sammanhangen blir inte fokus på individen särskilt intressant: reflexioner krävs.

Med anledning av detta frågade en åhörare (Realtid.se:s reporter) efter Håkan Lindgrens åsikter om dagens ekonomijournalistik – är den lagom individorienterad?

– Den är väldigt personorienterad, men framör allt tyvärr oreflekterad, sade en leende Håkan Lindgren och rev ned applåder från publiken. (Därefter sade han, på Realtid.se:s reporters fråga efter den gemensamma frågestundens slut, att han inte hade läst just Realtid.se, men att han antog att det är en reflekterande publikation – vilket ju stämmer; se exempelvis reflexionen kring Wallenbergs sentida släktings bilinnehav.)

Föreläsningen berörde inte enbart Jacob Wallenbergs privatliv, utan även hans insatser i förhandlingarna kring den tyska krigsskulden från första världskriget. Wallenberg bidrog enligt Håkan Lindgren till att avvärja ett regelrätt handelskrig mellan Tyskland och Sverige, samt var en svuren fiende till nazismen (något som tidigare ifrågasatts, men som Lindgrens forskning, understödd av arkivet på Täcka Udden – vars arkivarie satt på aulans södra flygel och tackades av Lindgren – och aldrig tidigare läst korrespondens, alltså visar att han var).

Som officiell frågeställare fungerade Handelshögskolans rektor, nationalekonomiprofessorn och energiexperten Lars Bergman. Den första av Bergmans tre frågor gällde vad dagens studenter kan lära av att läsa biografier.

– Det är individer och företagare som skapar välståndet, och vi behöver exempel för att relatera vår egen verklighet till, svarade Håkan Lindgren och efterlyste ett större inslag av biografiskt material i ekonomiundervisningen.

En annan fråga gällde vilken relation Jacob Wallenberg hade till Handelshögskolan, där han studerade efter sjökrigsskolan och gick ut med högt betyg. Lindgren berättade att den var omfattande. Bland annat initierade Wallenberg den insamling som gjorde att skolan överlevde ekonomiskt efter att krigs- och efterkrigsinflationen gröpte ur de tillgångar som på wallenbergskt konservativt manér var placerade i räntepapper, att han var skattmästare mellan 1930 och 1955, samt att han var vice ordförande i skolans direktion under 40 år.

Den sista frågan från Bergman till Lindgren gällde vad biografen själv skulle ställt för fråga till Jacob Wallenberg om han hade haft möjlighet. Svar: ”Varför gifte du dig aldrig?”.

I augusti äger en internationell biografikonferens, ”Biographies of the Financial World”, rum på Handelshögskolan. Enligt Håkan Lindgren kommer världens tyngsta biografer att närvara.