Grill – från aska till saga

– Hon har kraft och vilja, är driftig och fokuserad, säger krögare, Melker Andersson.

Vi ska snart på rundvandring i sagokrogen Grill med inredningsarkitekten Jannika Hernelius som har varit projektledare för omvandlingen av den nedbrunna krogen.

Hon ska guida oss genom restaurangens nio fantasifulla rum.

Turen börjar i Versailles, fortsätter via medelklassens Sverige vidare till Mary Poppins och avslutas i det personliga favoritrummet – bordellen.

Grill ska snart öppna för kvällen. Bord dukas, baren riggas.

Jannika Hernelius dyker upp från ingenstans men är snart överallt.

Sightseeingen kommer att ta en stund. Inte bara för att hon måste rätta till detaljer i interiören (peruker, skalbaggar, stolar) utan också för att hon måste hälsa på personalen som trillar in.

Hon säger ”heeej”, ”darling”, klappar folk på armen och kramas. Framförallt så ler hon.

Jannika Hernelius ler stort och svär mycket.

– Jag är nog en passionerad person.

Att krögare Melker Andersson till slut valde henne som projektledare för upprustningen av sitt lok beror bland annat på att hon ”har kraft och vilja” och ”kliver in med hela benet”.

Vi sitter längst inne i restaurangen, Versailles.

Här, under nio kristallkronor, berättar Jannika Hernelius att flera i personalen var rädda för henne under renoveringen.

– Så fort de såg mig började de röra sig i cirklar. Om de inte höll sig undan så haffade jag dem direkt. Sätt dit lampskärmar! Spring och köp en skruv!

Hon gillar inte nödvändigtvis att bestämma men däremot att koordinera och att ha ”70 miljoner” bollar i luften.

– Jag är väldigt bestämd. Vi hade aldrig hunnit om jag inte var det.

När hon klev in på Grill i vintras var det otäckt. På grund av farliga gaser fick hon trä på sig en mask. Strax innan jul stod det klart att hon fick ansvaret för att upprusta restaurangen som skulle öppna om två månader.

– Melker kramade mig och önskade god jul.

Det var stundtals svårt att vara kreativ när krogen skulle byggas upp på så kort tid.

– Som kreatör är det lätt att man flummar iväg. Men nu skulle nya beslut fattas var tionde sekund.

Vi passerar två zoner och går förbi matsalsrum, inspirerade av Carl Larsson och August Strindberg.

Nu sitter vi i trädgården som ligger mitt i restaurangen. Jannika Hernelius pratar.

– Detta är en oas. Kolla på trädet! Där är en skalbagge. Där är en till. Och där är två som sätter på varandra. Det är så lummigt här inne.

Men alla förstår inte, säger hon, drar in hakan mot bröstet och låter som Prussiluskan.

– Nämen i en trädgård ska det inte vara skaldjur som sätter på varandra! Vad vill de säga med det?

Hon svarar sig själv.

– Det är mysigt och lekfullt härinne.

Vi kliver in i Mary Poppins blommiga vardagsrum. En antik barnvagn hänger i taket.

Hur kommer du på allting?

– Jag och Linda Janson, en fantastiskt duktig och professionell scenograf, tänkte ut många saker tillsammans.

– Man får inte vara rädd för hur saker kan uppfattas. Sen uppmuntrade Melker oss till att ta ut svängarna, vi hade hans förtroende i ryggen.

Sitt eget självförtroende har hon fått hemifrån.

– Mina föräldrar har alltid uppmuntrat mig till att göra det jag ville. Jag har rest mycket själv, varit skibum, bartender, jobbat med event, bott i Australien. Jag har fått pröva mig fram i livet.

Vi äntrar en teatralisk öppning till bordellen.

Röda plyschstolar, en provdocka i taket, några lösa kroppsdelar ut från väggen.

– Jag älskar det mystiska. Det maximalistiska. Det överdådiga.

Melker Andersson, vars favoritzon är jaktstugan, vill att bordellen ska bli ännu porrigare.

– Så det jobbar vi med nu, säger Jannika Hernelius.

Snart är hon helt färdig med Grill.

– Jag är jättestolt. Fattar inte att vi lyckades. Även om det har varit jäkligt jobbigt så har det också varit jävligt roligt.

Jannika Hernelius har börjat inreda en annan restaurang. Men hon är rastlös, tröttnar fort och vill prova nya saker.

– Jag vill fortfarande bli stuntkvinna, detektiv och ambulansförare.