Enda svensken på finanstopplistan

Henrik Raber, född i Helsingborg för 39 år sedan och uppvuxen i England, är sedan i juli ansvarig för räntekapitalmarknadstransaktioner (debt capital markets) i Europa, Afrika och Nord- och Sydamerika på Standard Chartered.

Realtid.se når honom på kontoret i London, och möts av en ödmjuk attityd hos en person där det ganska tydligt märks att vardagsspråket är engelska och inte svenska – mer så än på förra jobbet, UBS, där han hade en hel del att göra med Sverige: UBS har ett stort kontor ovanpå NK i Stockholm, och UBS gör mycket affärer med exempelvis Nordea och SEB.

Henrik Raber beskriver sitt arbete:

– Jag jobbar enbart med liabilities, säger han med tanke på att det i topplistan står att han är chef för bankens ”capital market services”, utan specifikation av huruvida det är fråga om ”equity” eller ”debt” capital markets, dvs vilken del av balansräkningens högersida han jobbar med – skulder (debt/liabilities) eller eget kapital (equity).

Innebörd: Henrik Raber jobbar med obligationer.

Arbetsgivaren, Standard Chartered, är en brittisk bank grundad 1853 av tidningen The Economists skotska grundare James Wilson, och har fokus på de forna brittiska kolonierna – framför allt Afrika, Hongkong/Singapore och Mellersta Östern. Rabers uppgift är alltså att göra mer affärer i de för banken än så länge mindre penetrerade europeiska och amerikanska regionerna, samt även i Afrika.

Banken har enligt Henrik Raber 77.000 anställda och 1.600 kontor runt om i världen. 15.000 jobbar i ”wholesale banking” (mot företag), resten i ”retail banking” (mot privatpersoner).

– Det som skiljer oss från de stora investmentbankerna med kontor runt om i världen är att de har hubbar i stora finanscentra, medan vi är mer lokalt närvarande i länder som Kenya, Nigeria och liknande, berättar Henrik Raber om banken.

Så ni har den rollen de fyra storbankerna har i Sverige, men i länder utan den bankstrukturen?

– Ja, exakt. Vi gör mycket lokala transaktioner av mindre slag än de stora investmentbankerna.

Fram till april i år var Raber nio år på UBS, senast som chef för ”credit sales and trading”.

– Jag jobbade med förhandling och försäljning av allt från trippel a till leveraged loans.

År 2000 förekom Henrik Raber i svenska medier i egenskap av chef för Lehmans syndikerade lån: han arrangerade tillsammans med Goldman Sachs ett lån åt Världsbanken på 3 miljarder dollar, det första som utfärdades helt via Internet.

På Lehman hade Henrik Raber då arbetat i åtta år, från 22 till 30 års ålder. Dessförinnan läste han en BA i ekonomi vid Georgetown-universitetet i Washington, D.C.

Vad är dina arbetsuppgifter idag? ”Kapitalmarknadstjänster”?

– Ja; jag jobbar med alla slags nyemissioner för obligationer. Dessutom med kreditvärdering (”rating advisory”), och med räntederivat (”credit derivative solutions”).

Kan du ge ett exempel på nyligen genomförd transaktion?

– Ja, nyligen gjorde vi en stor Dubaitransaktion åt Dubais regering; den kom i två delar.

Hade det med Dubai World att göra?

– Nej, det var själva Dubai Government, inte Dubai World. Totalt var emissionen på 2,25 miljarder dollar i sukuk-formatet, en typ av islamisk finans eftersom de inte tillåter ränta. Den ena obligationen var på 1,25 miljarder dollar och den andra på 3,25 miljarder AED, alltså i deras lokala valuta dirum.

Vilka var det som köpte?

– Vi sålde till internationella investerare. Hälften gick till Europa, och resten till Asien och Amerika.

Henrik Raber berättar lite mer allmänt om den del av Standard Chartered han är verksam i:

– Totalt i vår capital markets-business är vi cirka 220 personer, och på min avdelning – västra sidan av världen, till skillnad från Asien, till exempel Hongkong, Singapore och Mumbai – är vi 70 personer.

Är Standard Chartered den klassiska kolonialbanken?

– Ja, rötterna är ju där, men nu är vi en mer renodlat internationell bank. Börsvärdet ligger på ungefär 55 miljarder dollar (enligt Financial Times lista över största europeiska banker 2008 är Standard Chartered nummer 17; något större än Nordea men mindre än Lloyds).

Vem är den största ägaren?

– Jag tror det är Temasek, en statlig fond i Singapore.

Märks det koloniala arvet på något sätt, till exempel med elefantbetar i styrelserummet?

– Nej, inget sånt. Men vi hjälper till mycket i länderna, och har till exempel ett välgörenhetsprogram, ”Seeing is Believing”, där man hjälper folk att få tillbaka synen.

Jobbar ni med mikrofinans?

– Ja, det gör vi en hel del faktiskt, och då ganska mycket via amerikanska och europeiska större aktörer, t ex US Aid och Tysklands motsvarigheter till Sida, som garanterar kanske 70-80 procent av beloppet om en lokal firma vill låna pengar.

Vad står på programmet idag för din del?

– I dagens agenda ska vi titta på… jag har just gjort en transaktion för ett asiatiskt företag som ska utfärda obligationer på ca 150 miljoner dollar för en investering de planerar i Brasilien. Vi sätter priset nu under morgonen. De ska köpa en commodity.

Vad det är för ”commodity” hans kund ska investera i är han förtegen om.

Kanske en oljeplattform?

– Kanske det, haha.

Han berättar vidare om dagens sysslor:

– Vi ska även göra en transaktion med African Development Bank, som lånar motsvarande 30 miljoner dollar i Zambia. Det kommer att bli en tvåårig eurobond (till skillnad från ”global bonds”, som även kan säljas till amerikanska investerare, vilket eurobonds av legala skäl inte kan) med en yield på 12,5 procent i den lokala valutan kwacha, riktad till europeiska investerare – som alltså får betalt i kwacha.

– Varför köper folk sånt kan man ju fråga sig då. Jo, yielden är relativt hög, och African Development Bank är trippel a-rankad, så investeraren spekulerar i att kwachan kommer att stärkas.

Har du något med Sverige eller Norden att göra?

– Vi håller på lite med Skandinavien, och då är det mest finansiering åt skandinaviska företag som har fabriker eller vill göra transaktioner i Kina, Afrika eller Mellersta Östern. Och så gör vi trade finance, cash management eller private finance, alltså om folk vill låna pengar mer privat, och bonds (obligationer) för större transaktioner.

Atlas Copcos gas- och kompressordivision aviserade igår att de ska bygga en ny fabrik i Kina för 100 miljoner dollar. Är ni inblandade där?

– Det är exakt den typen av transaktioner vi har, men just den fabriken känner jag inte till.

Apropå skandinavisk verksamhet nämner Henrik Raber ett litet ”rep office” i Stockholm med 2–3 personer anställda. Det ligger enligt bankens sajt på Mäster Samuelsgatan 60, men det finns inte med på hitta.se.

Är det exponeringen mot Standard Chartereds typiska regioner som skiljer ditt nuvarande jobb från det du hade på UBS?

– Ja, det är riktigt. Det är det jag tycker var intressant med bytet, det är där all tillväxt kommer att komma under de närmaste tio åren.

Henrik Raber berättar att han blev rekryterad till sitt nya jobb, dvs inte sökte befattningen på eget bevåg. Hittills har han rest till Asien en hel del, medan de närmaste åren kommer att fyllas av resor till Afrika. Han rabblar upp länderna som är aktuella: Kenya, Nigeria, Tanzania, Ghana, Sydafrika, Uganda och Zambia.

Hur är det med Zimbabwe?

– Vi har bara retail banking där, vi gör inga affärer mot Zimbabwe. Banken har väldigt strikta policies kring hållbar och miljövänlig verksamhet, det är anledningen.

Ombedd om avslutande kommentarer nämner Henrik Raber att Standard Chartered vuxit mycket det senaste året, framför allt i Kina och Indien.

– Det är där tillväxten kommer att vara; vi ser mer och mer folk som vill arbeta och investera i de länderna. Om vi bortser från de indiska bankerna är Standard Chartered den största banken i Indien. Och vi är bland

de största utländska bankerna i Kina också.

Enligt Financial Times har Standard Chartered lånat ut en miljard pund till problemdrabbade Dubai World, vilket skulle göra det till en av de banker som är hårdast exponerad dit. Det skulle i så fall vara i linje med bankens mångåriga verksamhet i Mellersta Östern, och med kommunikationen på deras sajt om att området är ett kärnområde för banken.

I samma FT-artikel säger Standard Chartereds finanschef att bankens låneportfölj är på runt 18 miljarder dollar i Mellersta Östern och södra Asien, och två tredjedelar därav utgörs av lån till Förenade Arabemiraten.

Jon Tracey, presschef på Standard Chartered, säger till Realtid.se att banken inte kommunicerar sin exponering mot olika håll – apropå hur mycket av de 12 miljarder dollarna som lånats ut till just Dubai World – och vill inte säga något annat heller om Dubai.

I en pressrelease av den 9 december står dock att situationen ännu är oklar (”fluid”), men att typen av engagemang Standard Chartered har i Dubai gör att banken inte tror att några större nedskrivningar av lånen ska behöva bli nödvändiga.

Eventuella kreditförluster till skrytbyggen i Dubai lär dock inte Henrik Raber behöva bekymra sig om: hans ansvarsområde är som sagt Afrika, Europa och Amerika.

Vilket innebär att han kan slappna av under julfirandet, som ska ske i Helsingborg.