Det är precis vad din mamma sa härom natten...

Vill vi förolämpa någon i USA bör vi lära oss konsten först. Amerikanen tar sig fram med en blandning av komplimanger och chikaner. Är du verkligen så smart som du ser ut? De håller inget tillbaka. Och riskerar heller inget eget i utövandet. Däri ligger konsten.

Kan jag få låna din mobil? Jag vill ringa min mamma och säga att jag just träffat mina drömmars tjej (dig, jävla golddigger).

Jag gillar män som ser rika ut (du ser ut som en dollarsedel, grön och skrynklig).

Okej, en del av oss saknar förmågan och vräker efter ett par till sex flaskor öl helt enkelt ut standardfrasen “Fuck You!”. Men Joe Sixpack blir dagligen utsatt för sånt och bryr sig inte. Det är för konstlöst för att tas på allvar.

“Jag gillar dig, vi kan vara vänner”. Det är det värsta en kille kan få höra av en tjej. ”Jag gillar dig, vi kan vara vänner” är det bästa en tjej kan få höra av en kille.

Hon är duktig på att konversera (men säger ingenting). Han har dragen av en trogen hund (men visar ingen lojalitet).

Ett exempel på den perfekta blandningen av komplimang och chikan i Sverige skulle kanske vara:

SAS är ett universiellt bra flygbolag (våra försvunna väskor cirklar nu runt planeten Saturnus).

Men vem kan vi förolämpa i USA? Och hur?

Först måste man veta vem man pratar med. En svenskättling, en tyskättling, en italienare, en irländare, engelsman, mexican, afrikan, balkan, ryss, kines, japan: Vem? Och alla andra? De är ju här, allihopa. Jesus också? Yes.

Det vi kan om förolämpningar kommer med idog övning – man lär sig med tiden vad som fungerar bäst och på vem. Vilka etniska grupper som är hetlevrade, till exempel. eller vem som har dåligt självförtroende.

En förolämpning är alltid på väg att uppenbara sig. Liksom den berömda statyn som ligger gömd i en stenbumling. Varje situation döljer en förolämpning. Och för varje person vi möter finns den där dyrgripen – den som får våra offer att flippa ut.

Det första man ska göra när andan faller på är att överblicka situationen. Vem ska jag förolämpa? Vad ska jag sikta in mig på? När är bästa tidpunkten?

Diskussion. Fråga: Vem skulle du helst förolämpa på ett bröllop mellan en äldre herre och en ung och sexig fotomodell?

1.Den tjocke brudgummen

2.Den dumma blondinen

3.Den rikaste bröllopsgästen

4.Servisen

5.Svärmodern

6.Prästen

Om du har hängt med så vet du svaret redan: Allihop.

Fast ibland finns det undantag; den rike bröllopsgästen om det finns pengar att hämta samt den dumma blondinen om det finns en snabbis att hämta.

När vi vet vem vi ska förolämpa så måste vi slipa våra färdigheter. Amerikanen kallar kunskapen för POWS, eller Picking Out the Weak Spots. Först och främst tar man en paus för att utvärdera läget. Ofta är svagheterna uppenbara. Om personen i fråga är en fetknopp så kanske vi ska fokusera på det.

Vidare, kolesterol kunde vara en bra approach. Så även proportionen fettceller till kroppsvikt. Olika typer av fett kan man ta upp till diskussion i gruppmiljö.

Intelligens ska man nog avvakta med trots att det är en uppenbar källa till många fina upplägg.

Hur ska vi då lämpligast gå till väga? Låt oss använda ovanstående exempel. Ett snabbt och lätt “Tjena Fetknopp!” är effektivt men konstlöst. Om förolämpningen ska bli både effektiv och lustig så gäller rätt vinkling. Ett par exempel:

1.“Blir det en pojke eller flicka?”

2.”Förlåt mig, men på en skala från 1 till 10 så är du en fetknopp.”

Den första frågan är menad att belysa den feminina utstrålningen hos offret. Om han inte är feminin till sin läggning så kan det räcka att han har dåligt självförtroende. Men om han är ovanligt muskulös – inte fet – håll käften.

Föräldrar har stått i fokus i det amerikanska samhället sedan mina anfäder satte på dina anfäders morsor. Den absolut värsta kategorin är samtidigt den mest utnyttjade. Det finns alltid anledning att dra till med den:

Peter: ”Hörru David, kan jag få låna din penna”?

David: ”Så f-n heller, Peter”.

Peter: ”Varför inte det då, David?”

David: ”Därför att din morsa är en hora”

Den som är bevandrad i de katolska och judiska religionerna får en dubbel av David. Konstfullt.

Det är bra att förbereda en förolämpning lite och att tajma rätt. Det blir bäst om offret blir totalt överraskad. Och till den som tycker att förolämpningar är olämpliga säger vi endast: ”Du ser intellektuell ut. Kommer du ihåg din Shakespeare?”

Julius Caesar: “Et tu, Brute?”

Brutus : “Det är precis vad din mamma sa härom natten”.

CHRIS BYLANDER – Saint Louis, Missouri