Danskt bakslag för IK och Ratos

Riskkapitalbolaget IK och investmentbolaget Ratos meddelar att de har sålt danska förpackningsbolaget Superfos med förlust.

Realtid.se får tag på Karlsson.

– Superfos är ju inte vår bästa investering naturligtvis från starttidpunkten 1999, om man tittar på hela innehavstiden, säger han.

– Den har ju gått som börsen sedan vi köpte bolaget faktiskt.

– Börsen har också bara stigit med 2-3 procent eller så sedan dess.

– Så i något generellt perspektiv är det ju ingen katastrof, men vår investering i Superfos har ju definitivt inte nått upp till vårt avkastningskrav förstås.

– Sett från dag ett lever affären definitivt inte upp till vårt avkastningskrav.

Karlsson berättar att Ratos dock tog ett ”omtag” på Superfos-investeringen för 4-5 år sedan då Hans Pettersson tillträdde som ny vd.

– Och från det värde som då kunde åsättas vår Superfos-investering, har vi nog klarat vårt avkastningskrav.

– Det är ungefär som när man exempelvis köper en aktie på 100. Faller den till 70, då är frågan; ska man sälja den aktien då eller kommer den att ge bra avkastning från 70?

– Det är ju den typen av bedömning vi fick göra då i Superfos, och där är det så att Hans Pettersson har under de senaste åren ”vridit om” Superfos – flyttat bolaget i värdekedjan på ett oerhört imponerande sätt, från bulkprodukter till förädlade produkter; alltså från mycket färgpytsar och så som är en ”commodity” till livsmedelsprodukter som idag dominerar Superfos produktportfölj och som man måste ha tillstånd från myndigheter för, och så vidare. Det är mer avancerade produkter också.

– Så att från det har det varit en väldigt bra resa. De senaste åren har varit väldigt bra för Superfos.

– Men återigen; från 1999 är det inte vår mest lyckade investering, nej.

Och vad berodde det på? Varför gick det dåligt i början? Gjorde ni en missbedömning?

– Från allra första början gick det faktiskt ganska bra. Det var ett litet konglomerat vi köpte ut med en kemihandelsdel, aeorosolpåfyllning och annat som såldes, och fastigheter.

– Från början gick det ganska bra när verksamheten fokuserades till ett förpackningsföretag. Men sedan kom det några år när dels den allmänna konjunkturen vek.

– Vår investering i Superfos har ju som helhet ”rammats” av tre kriser; IT-bubblan, 11 september och Lehman-kraschen. Så den har ändå varit med över tre kriser, och som drabbade Superfos konjunkturellt.

Enligt Karlsson var det framför allt de första kriserna som slog hårdast mot Superfos då bolaget fortfarande var mer av ett ”standardföretag”.

– Så dels hände det. Men så fanns det interna problem också. Bolaget var inte tillräckligt välskött helt enkelt, och det tar ju tyvärr ibland ett tag innan man upptäcker det. Sådant händer så att säga när man köper mycket bolag.

Tycker du att ni blev vilseledda av säljaren?

– Nej. Nejnej. Nej, inte alls. Det var seriösa säljare och liksom inget ohederligt. Det var seriösa människor.

– Men man trodde att de skulle vinna VM men de höll bara ”alldansklass” så att säga.

Vad var det för interna problem du nämnde?

– Det hade med logistik att göra, hur man prissatte, hur prisklausuler för råvarueffekter såg ut, och annat. Så det var en massa vardagsfrågor.

– Och det är det som Hans Pettersson framför allt sedan han kom dit har jobbat med. Han har gjort ett riktigt världsklassjobb.

Varför säljer nu Superfos just nu? Hade det inte varit värt att behålla det ett tag till och skörda ännu mer värdeökning?

– Nej, vi tror att Superfos mår bra av att komma in i ett större sammanhang, och på den här prisnivån vi nu säljer Superfos för så bedömer vi att det är svårt för oss på Ratos att klara vårt avkastningskrav på 20 procent per år framöver.

– Men den här branschen behöver omstruktureras. Vi har varit med och försökt göra det, men det har varit svårt. Vi har gjort några företagsköp till Superfos genom åren, men det har varit svårt att få till de lite större strukturgreppen som behövs. Och nu blir det ett sådant, men det blir med upplägget att brittiska bolaget RPC köper Superfos istället.

Hur gick affären till? Var det RPC som kontaktade er eller har ni letat köpare till Superfos?

– Jag tror att vi pratade med RPC redan år 2000 första gången. Och det har varit många gånger som man har pratat och träffats och diskuterar med de flesta.

– Men bara för att man pratar med någon så är det ju ingen affär på gång. Och därför går det inte att identifiera . Det var inte så att vi satt och bestämde oss för att ”Nu ska vi sälja!” eller att de bestämde sig för att ”Nu ska vi köpa!”, utan det var en process som växte fram.

Men att ni redan pratade med RPC år 2000; var de en tanke ni hade att släppa Superfos redan då?

– Nejnej. Då höll vi på att kartlägga hur branschen såg ut för om vi skulle kunna genomföra strukturaffärer. Så vi träffade dem helt förutsättningslöst. Det var ingen köp- eller säljdiskussion då, utan vi träffades som nya ägare i branschen.

En del kanske tänker att Superfos var en riktig surdeg för Ratos. Finns det fler sådana surdegar?

– Surdeg är inte ett ord som jag skulle använda för vår investering i Superfos, för om man får 2 procents avkastning per år under 11 eller 12 år eller vad det blir nu – under en tid när omvärlden medför att börsen inte hade högre värdeökning; då är ju hela börsen en surdeg i så fall – som ”kollektiv” betraktat.

– Hade vi förlorat halva insatsen eller så; då hade det varit en surdeg.

– Men däremot så har vi på Ratos ett avkastningskrav på 20 procent per år på våra investeringar, och den här investeringen klarade inte det.

– Och det har vi skrivit till och med i Ratos årsredovisningar i flera år; att vi säkert – högst sannolikt – har bolag i vår portfölj under åren framöver, där vissa inte kommer att klara vårt avkastningskrav medan andra kommer att slå det med jättemarginal, och förhoppningsvis ska portföljen som helhet fortsätta ge över 20 procent.

– Och så har det sett ut ända sedan 1999 . Vi har ju till och med gjort affärer där vi har haft negativ årlig avkastning, men så har vi gjort andra där det gått betydligt bättre.

– Totalt efter Superfos har vi haft 26 procents avkastning per år på 32 exits .

Hur kunde Ratos göra en förlust på 70 miljoner kronor på Superfos-affären, men ändå få en snittavkastning på +2 procent per år?

– Ja, det har ju med räkenskaper att göra.

Karlsson drar ett exempel:

1) Antag att bolag A köper bolag B för 100.

2) Och så tjänar bolag B ett resultat på 50 i sin verksamhet år 1.

3) Då förs det resultatet in i bolag A:s koncernresultaträkning.

4) Dessutom: Bolag A:s bokförda värde på investeringen i bolag B, höjs med 50 till 150. (Det är förenklat utan hänsyn till valutaeffekter och annat som kan ”spöka till” det i balansräkningen.)

5) Den 3 januari år 2 säljs bolag B för 130.

6) Avkastningen på investeringen i bolag B har därmed blivit 30 procent, eftersom man har betalat 100 och sålt det för 130.

7) Men resultatet av affären blir -20 i räkenskaperna eftersom man sålde bolag B för 130 men hade ett bokfört värde på 150.

Så man höjer alltså upp det bokförda inköpsbeloppet i takt med att det köpta bolaget genererar vinst?

– Ja, det gör man ju hela tiden. Det är så redovisningsreglerna ser ut så att säga.

Så när ni nu har fått en avkastning på i snitt 2 procent per år på Superfos-investeringen, så är det beräknat utifrån er inledande investering?

– Ja, och alla eventuella flöden till och från under tiden.

– Vi har ju gjort något kapitaltillskott till Superfos vid något tillfälle till exempel i samband med att de gjorde företagsköp.

– Så det är en vanlig IRR-beräkning ; alla våra betalningar till och från Superfos under vår innehavstid. Och så diskonterar man det till nuvärde.

– Då blir ”IRR:en” 2 procent eller drygt 2 procent i det här fallet.

Realtid.se söker även IK Investment Partners partner Gerard De Geer för kommentarer från honom om affären.

Beskedet om affären kom vid 8-tiden på torsdagsmorgonen.

Ratos skriver i ett pressmeddelande att Superfos säljs till brittiska RPC Group Plc för 200 miljoner euro.

Utifrån Ratos ägarandel på 33 procent av Superfos tillfaller 64 miljoner euro av köpeskillingen till Ratos, motsvarande nästan 600 miljoner kronor.

För Ratos innebär affären en förlust på 70 miljoner kronor, och en genomsnittlig årsavkastning på +2 procent; långt under Ratos avkastningskrav på +20 procent per år för sina investeringar.

Affären började 1999 då amerikanska bolaget Ashland köpte ut Superfos från Köpenhamnsbörsen.

IK och Ratos köpte senare ut tre affärsområden från Superfos.

Superfos har sedermera renodlats mot förpackningar och är numer ett av de större bolagen i Europa inom formsprutade plastförpackningar.

– Superfos har gått från att vara ett konglomerat till att bli ett renodlat förpackningsföretag, vilket tog flera år att genomföra och påverkade både omsättnings- och resultatutveckling, säger Ratos vd Arne Karlsson i en kommentar i pressmeddelandet.

– Nu är denna renodling och ompositionering slutförd och vi kan konstatera att Superfos idag, mycket tack vare genomförda strukturåtgärder och en ökad satsning på produktinnovationer, har en god lönsamhet och en stark position på marknaden i Europa, säger han.

I ett pressmeddelande från IK kommenterar IK:s partner Gerard De Geer affären:

– Genom Superfos betydande omorganisation och omstrukturering, som genomförts under vårt ägande, har företaget visat motståndskraft mot den senaste tidens utmanande ekonomiska klimat med bland annat fluktuerande råvarupriser.

– Vi har arbetat nära ledningen med att genomföra verksamhetsmässiga effektiviseringar samtidigt som fokus legat på att göra produktportföljen ännu mer konkurrenskraftig.

– Det innebär att Superfos gagnas av stabil underliggande tillväxt och är väl positionerat för framtida expansion.