"Alliansen vantolkar utredningsresultatet"

Det anser Arbetarrörelsens Tankesmedja som säger sig ha analyserat långtidsutredningens rapport ”betydligt mer seriöst och sanningsenligt än vad regeringen gjort”.

Klicka här för att börja prenumerera på Realtid.se:s veckovisa nyhetsbrev Makro

”Rapporten – ’Vägen till arbete – arbetsmarknadspolitik, utbildning och arbetsmarknadsintegration’ (SOU 2010:88) är ingen utvärdering av regeringspolitiken” skriver tankesmedjans utredningschef, socialdemokratins intelektuelle nestor, Anne-Marie Lindgren.

Istället påpekar hon att rapporten är en forskningsöversikt som avser arbetsmarknadspolitiska åtgärder i största allmänhet, inte regeringens arbetsmarknadspolitik mer specifikt.

”Tvärtom säger den i likhet med Riksrevisionen, nämligen att underlaget för en utvärdering är bristfälligt och slutsatser svåra att dra. På flera punkter är den – om än försiktigt – snarast kritisk till regeringspolitiken”, skriver Anne-Marie Lindgren.

Hon anser att det är viss skillnad på att arbetsmarknadsutbildningarna ger ett bra resultat (en av slutsatserna i utredningen) och att arbetsmarknadspolitiken fungerar ganska väl (regeringens ord).

”Vad rapporten inte säger, men som hör till bilden om man vill bedöma arbetsmarknadspolitiken i stort, det är att bara en liten del av de arbetslösa får del av denna tydligtvis välfungerande åtgärd (cirka 3.000 platser)”.

Hon pekar även på att forskarna förordar individuell anpassning snarare än garantiprogram.

”Det finns (…) anledning att ifrågasätta att olika garantier ska dominera den svenska aktiva arbetsmarknadspolitiken”, citerar Anne-Marie Lindgren.

Olika så kallade ”garantier” har blivit mer centrala i den svenska arbetsmarknadspolitiken på senare tid. Detta var en utveckling som tagit fart redan innan alliansen kom till makten 2006.

Garantier skiljer sig jämfört med övriga program på så sätt att de kombinerar flera olika åtgärder, såsom utbildning, förstärkt förmedling och subventionerad anställning. Dessutom går alla arbetslösa (eller ungdomar) in i garantin vid ett och samma tillfälle.

Bland nuvarande garantier märks jobb- och utvecklingsgarantin (JOG) samt ungdomsgarantin.

De nationalekonomiska forskarna bakom långtidsutredningen kommer även fram till att subventionerade anställningar eller praktik ger bättre effekt ju närmare vanligt arbete själva åtgärden ligger. Problemet är samtidigt att detta riskerar att tränga undan en vanlig anställning.

”Samtliga de placeringar inom ramen för JOG Fas 3 ska – om reglerna följs – gälla ’uppgifter som annars inte skulle bli utförda'”, skriver Anne-Marie Lindgren i sin snabbanalys.

Enligt utredarna finns det inte några enkla effektivitetsvinster att hämta genom att ta in ”kompletterande aktörer”, exempelvis privata arbetsförmedlare, coacher eller lotsar.

”I detta ligger en avsevärd kritik mot den arbetsmarknadspolitik regeringen driver”, skriver Anne-Marie Lindgren även.

Hon pekar på att regeringen har som målsättning att privata (kompletterande) aktörer ska ha hand om en tredjedel av deltagarna i garantiprogrammen.

”De uppgifter om resultaten av ’coachernas’ verksamhet som hittills kommit visar inte på bättre resultat än vad man haft även tidigare, med Arbetsförmedlingen som ensam aktör”, skriver Anne-Marie Lindgren.

Hon drar slutsatsen att det inte går att läsa pressmeddelanden från regeringskansliet okritiskt. Innan informationen går att tas för sanning måste man även syna underliggande material.

Enligt Arbetarrörelsens Tankesmedjas utredningschef är förvrängningen av budskapet i långtidsutredningens rapport inte den första gången som regeringen ger en förskönad bild av verkligheten.

”När Försäkringskassan i våras kom med sin rapport om vad som hänt med dem som utförsäkrats ur sjukförsäkringen var rubriken att ’åtta av tio har fått stöd att återgå till arbete genom arbetslivsintroduktionen hos Arbetsförmedlingen'”, skriver Anne-Marie Lindgren.

Hon pekar på att det låter som att åtta av tio fått arbete när det i verkligheten enbart var tre procent som fått jobb på den öppna arbetsmarknaden samt tio procent som hade subventionerade anställningar.