"Åklagaren försöker svartmåla mig"

Förhöret med Alexander Richards som är misstänkt för grovt bokföringsbrott påbörjas först klockan 14.00 under torsdagen. Innan dess har advokat Anders Pethrus återigen gått igenom sin sakframställan.

Anmäl dig till Realtid.ses nyhetsbrev Juridik som skickas ut varje torsdag

Åklagare Stig Åström börjar med att gå tillbaka i tiden till 2003 då Alexander Richards var företrädare för bolaget Western Elgajo.

Vad hade du då för kontakt med bokföringen i bolaget?

– Jag minns inte jag var ute och reste mycket då, svarar han men berättar att bolaget hade kontakt med två bokföringsbyråer, en i Åkersberga och en i Täby.

Hur fungerar det praktiskt när du är ute och reser och träffar avtal med andra bolag?

– Verifikationer skickades till byrån och jag fick löpande rapporter. Det var ju en ganska liten verksamhet på den tiden.

Hade Western Elgajo personal?

– Inte vad jag minns.

Du skickade alltså verifikationerna direkt till byråerna?

– Jag hade en postbox som var knuten till bolaget som min kompanjon tömde kontinuerligt.

Var bodde du?

– Mestadels i England, i London och i en hyrd villa utanför Bristol old school. Jag minns inte hur länge jag bodde där, ett och ett halvt år kanske. Jag flyttade från huset i slutet av 2003 eller i början av 2004.

Han berättar att hans dåvarande hustru var gravid med deras andra barn och flyttade hem till Sverige.

Var var du?

– Jag reser fram och tillbaka.

Du flyttar inte med henne?

– Naturligtvis bodde jag bitvis hemma hos henne men av personliga skäl mellan mig och henne så bodde vi inte tillsammans hela tiden då.

Åklagaren börjar nu ta upp affärshändelser som inte funnits i bokföringen tidigare men som har tillförts i efterhand. Bland annat handlade det om löner till hans hustru.

Vad säger du om detta?

– Nej, jag kan inte säga nått. Det är för långt tillbaka, det är sju år sedan. Men det har inte bokförts fel enligt Ernst & Young.

Vem har upprättat dessa lönespecifikationer?

– Det är väl ganska omöjligt för mig att minnas detta sju år efteråt. Det var i vart fall inte jag.

Vad ifrågasätter åklagaren egentligen?

– Det har tillförts saker i efterhand och det här är en sådan sak.

Alexander Richards svarar:

– Jag har tyvärr inget svar på sådana här enstaka saker. Jag kan inte svara på detta, åklagaren.

– Åklagaren måste förstå man kan inte komma ihåg sånna här enskilda småposter sju år efteråt.

Men hur kan hon få lönebesked när det inte finns personal som kan ha skickat det till henne i Sverige?

– Åklagaren måste specificera frågan så jag fattar vad det handlar om. Jag kan läsa utantill och ser att hon har fått lön tre månader i rad. Är det konstigt?

Men hur kan ett företag utan personal skicka ut dessa?

– Men lyssna här. Det här var sju år sedan. Jag minns inte. Antagligen hade vi någon personal, för det var inte jag iallafall.

Åklagaren går sedan in på hur bolagsstrukturen såg ut den första januari 2004.

– Nej, det kan ja inte säga utan att titta i mina papper. Får jag inte titta?

– På rak arm vet jag ju att jag inte var den enda ägaren.

– Det var en koncernmoder och under där fanns det ett eller två dotterbolag, fortsätter Richards.

Hade NRS några dotterbolag?

– Nej, inte många. Då var det fortfarande ett utvecklingsbolag.

Var det ett eller två?

– Ett fåtal.

Innan förhöret med Alexander Richards har advokat Anders Pethrus lämnat in ett avtal om aktieförsäljning som bevis för att det fanns underlag till en fordran som åklagaren påstår att det inte finns.

Åklagaren försöker i förhöret att få detaljer om detta avtal från Alexander Richards som inte kan svara på frågorna utan att tjuvkika på pappret, vilket åklagaren bestämt säger att han inte ska göra.

Var hittade ni det här avtalet ni lämnade in i dag?

– I avtalspärmen.

Vad minns du av avtalet? Vem har skrivit det?

– Jag har ingen aning. Det ser ut som en jurist som skrivit detta.

Men du har skrivit under för båda parter. Var det också du som bestämde att det skulle finnas en garant?

– Jag minns inte.

– Åklagaren känner mycket väl till att jag inte jobbar med bokföringen. Jag lämnar över det till bokföringsbyrån.

– I normala fall är det min jurist som ser till att jag skriver under avtalen. Sedan ser jag inte avtalen förrän det blir en eventuell schissm. Det är ju inte så att jag springer runt med en massa avtal i väskan.

Alexander Richards berättar att han endast såg till bokföringen en gång om året.

– Jag är ju inblandad i flera olika bolag. Jag ögnar igenom det. Ser allt bra ut så lämnar jag över det till revisorn.

Åklagaren tar åter upp frågan om hur bolagsstrukturen såg ut år 2004.

– De här sakerna kan inte jag rimligtvis minnas.

– Det här är bara för att svartmåla mig du ställer frågorna.

Åklagare Stig Åström svarar:

– Då kan du försöka rätta till det om du tycker att jag försöker svartmåla dig.

Efter en kortare paus ifrågasätter åklagaren var Alexander Richards har bott under de år då de misstänkta bokföringsbrotten ska ha ägt rum.

– I Sverige, Dubai och England, svarar Alexander Richards.

Åklagaren berättar att Alexander Richards uppgett för de svenska myndigheterna att han bott i England och i England har han uppgett en adress i Uppsala.

Åklagaren lägger även fram flera dokument som Alexander Richards har skrivit under där hans bostadsadress påstås vara i Bristol, Old School.

– Jag har fått dem framlagt för mig och inte sett detta. Detta har ju ingen skattekonsekvens för svenska staten, säger Alexander Richards som samtidigt berättar att det inte stämmer i tiden att han då bodde i Bristol.

– Det är ingen som har blivit drabbad. Svenska staten har ju fått sina skattepengar trots att jag inte varit skriven här.

Åklagare Stig Åström poängterar att det inte är skattebrott som detta handlar om utan att åklagaren vill visa för rätten att Alexander Richards haft kontroll över bokföringen, trots att han påstår det motsatta.