Annons

Annons

Bakslag för Länsförsäkringar i ny HD-dom

Högsta domstolen har kommit med avgöranden i de så kallade Mattsson- och Connecta-målen. HD:s domar går på samma linje som EU-domstolens förhandsavgörande. I båda fallen har det rört sig om försäkringsförmedling — vilket innebär att de skadelidande har rätt till ersättning ur förmedlarens ansvarsförsäkring.

Under torsdagen kom Högsta domstolen med avgöranden i de så kallade Mattsson- och Connecta-målen där Högsta domstolen har prövat vad som ryms inom begreppet försäkringsförmedling. I båda målen har Länsförsäkringar Sak varit försäkringsgivare för försäkringsförmedlarnas ansvarsförsäkringar.

Högsta domstolen kom fram till att en försäkringsförmedlare kan i sin verksamhet under vissa omständigheter bli skadeståndsskyldig mot kunden.

"Högsta domstolen har nu prövat två mål som gäller vad som ryms inom begreppet försäkringsförmedling. I det ena fallet var frågan om ekonomisk rådgivning avseende placering av kapital, som lämnats i anslutning till ingåendet av ett försäkringsavtal, utgör försäkringsförmedling. I det andra fallet uppkom frågan om utförandet av förberedande arbete inför ingåendet av ett försäkringsavtal utgör försäkringsförmedling, även om försäkringsförmedlaren inte haft någon avsikt att ingå ett verkligt försäkringsavtal", skriver Högsta domstolen i ett pressmeddelande.

Annons

Annons

I Mattsson-målet handlade det om ekonomisk rådgivning om kapitalplaceringar i anslutning till ett försäkringsavtal. Kunden fick rätt i både i tingsrätt och hovrätt.

I Connecta-målet gällde rättsfrågan om förberedande arbete inför att ett försäkringsavtal skulle tecknas också utgör försäkringsförmedling – även om försäkringsförmedlaren inte haft någon verklig avsikt att ingå ett verkligt försäkringsavtal utan som i detta fallet stoppade pengarna i ficka. 

I Connecta-målet är det ett 30-tal kunder som har riktat krav mot Länsförsäkringar Sak som stod för ansvarsförsäkringen. Kunderna fick rätt i tingsrätten, men i hovrätten fick domstolen på Länsförsäkringar Saks linje. 

För att få klarhet i hur EU-direktivet, som den svenska lagen bygger på, skulle tolkas inhämtade Högsta domstolen i båda målen ett förhandsavgörande från EU-domstolen som kom med sitt avgörande i maj i förra året. 

Utifrån vad EU-domstolen har slagit fast i förhandsavgörandet har nu Högsta domstolen avgjort målen. Högsta domstolen har i båda fallen kommit fram till att det har varit fråga om försäkringsförmedling. De skadelidande har därmed fått rätt till ersättning från försäkringsförmedlarens ansvarsförsäkring.

Högsta domstolen skriver i Mattsson målet att ”IMs investering i det finansiella instrumentet skedde inom ramen för en kapitalförsäkring. Av EU-domstolens dom följer att rådgivningen avseende placeringen av kapitalet utgör försäkringsförmedling. Rådgivningen omfattas därmed av ansvarsförsäkringen. Förutsättningar föreligger då för bifall till käromålet”.

Och skriver vidare: ”Hovrättens domslut ska alltså fastställas”. 

Länsförsäkringar ska ersätta dödsboet efter IM för dess rättegångskostnad i Högsta domstolen med 112 500 kronor, framgår det av domen.

Högsta domstolen skriver i slutsatserna av Connecta-målet att ”Eftersom det har varit fråga om försäkringsförmedling i de aktuella fallen omfattas klagandenas anspråk av ansvarsförsäkringen. Det undantag som finns i vissa av villkoren, för skada som den försäkrade har orsakat uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, gäller inte i förhållande till klagandena”. 

Och skriver vidare att ”det anförda innebär att hovrättens dom ska ändras och tingsrättens domslut fastställas”. 

Länsförsäkringar ska ersätta de 30 klagande parterna för deras rättegångskostnader i tingsrätten och hovrätten och ersätta dem även för rättegångskostnaderna i Högsta Domstolen, vilka även inkluderar kostnaderna för processen vid EU-domstolen. Alltsammans till ett belopp om drygt 6,2 miljoner kronor.

Connecta-målet

Den primära frågan i Högsta domstolen var om en försäkringsförmedlare, som inte har haft någon avsikt att ingå ett försäkringsavtal, har utfört sådana handlingar som faller under begreppet försäkringsförmedling och därmed omfattas av försäkringsförmedlarens ansvarsförsäkring. För det fall det har rört sig om försäkringsförmedling uppkommer även fråga om tolkning av vissa försäkringsavtalsvillkor.

Det registrerade försäkringsförmedlingsföretaget Connecta Fond och Försäkring AB verkade i huvudsak under åren 2004–2010. Bolaget bedrev försäkringsförmedlingsverksamhet och hade hos Länsförsäkringar en sådan ansvarsförsäkring som föreskrevs i den då gällande lagen.

Flera personer överlämnade under ett antal år stora penningbelopp till Connecta i syfte att dessa belopp skulle investeras i vad som kallades ”Connectas företagsobligationsprodukt”, vilken skulle ligga i en kapitalförsäkring. Personerna erhöll från Connecta vissa dokument rörande investeringen, utställda av dess vd. Senare framkom att vd:n hade tillägnat sig de investerade beloppen själv. Connectas förmedlingstillstånd återkallades och försattes i konkurs i december 2010. 

Ett antal investerare väckte talan mot Länsförsäkringar och yrkade ersättning ur Connectas ansvarsförsäkring för skador motsvarande de överlämnade beloppen. De gjorde gällande att de hade uppdragit åt Connecta att investera deras pengar i kapitalförsäkringar och att det därmed varit fråga om försäkringsförmedling. Enligt investerarna hade Connecta, genom vd:ns agerande, ådragit sig skadeståndsskyldighet 

Länsförsäkringar invände å sin sida bland annat att skadorna inte hade uppkommit i den försäkrade verksamheten, eftersom de aktuella företagsobligationsprodukterna var fiktiva. Vd:ns agerande utgjorde således inte försäkringsförmedling och omfattades därför inte av försäkringsförmedlingslagen och följaktligen inte heller av ansvarsförsäkringen. 

EU-domstolen har i sin dom konstaterat att begreppet försäkringsförmedling uteslutande ska definieras med hänvisning till de handlingar som försäkringsförmedlaren objektivt utför. Utförandet av förberedande arbete inför ingåendet av ett försäkringsavtal omfattas enligt domstolen av begreppet försäkringsförmedling, även om försäkringsförmedlaren inte har haft någon avsikt att ingå ett verkligt försäkringsavtal. 

Domstolen har också konstaterat att tidpunkten vid vilken försäkringsförmedlarens frånvaro av avsikt att ingå ett försäkringsavtal uppstår, samt kundens subjektiva uppfattning av försäkringsförmedlarens verksamhet, saknar betydelse för kvalificeringen av verksamheten som försäkringsförmedling. 

Mattsson-målet

Frågan i Högsta domstolen var om en försäkringsförmedlares ansvarsförsäkring täcker rådgivning avseende köp av ett finansiellt instrument som placerats i en kapitalförsäkring. 

I januari 2010 investerade IM inom ramen för en kapitalförsäkring 500 000 kronor i ett investeringscertifikat (ett finansiellt instrument). Detta skedde efter rådgivning från en anställd vid European Wealth Management Group AB (EWMG), som var ett registrerat försäkringsförmedlingsföretag. Investeringscertifikatet blev på grund av kursutvecklingen värdelöst, och IM förlorade hela det investerade beloppet.

Inledningenvis ställde IM krav mot EWMG, som senare försattes i konkurs. Bolaget hade hos Länsförsäkringar en ansvarsförsäkring som föreskrevs i den då gällande lagen om försäkringsförmedling. Enligt villkoren gällde försäkringen verksamhet enligt försäkringsförmedlingslagen och omfattade skadeståndsskyldighet, framgår det av domen.

IM väckte talan mot Länsförsäkringar och yrkade betalning med 500 000 kronor jämte ränta. Han uppgav att EWMG uppsåtligen eller av oaktsamhet hade åsidosatt sina skyldigheter enligt försäkringsförmedlingslagen och att EWMG därför var skadeståndsskyldigt samt att detta utgjorde ett försäkringsfall under ansvarsförsäkringen.

Han menade att EWMG varken hade informerat honom om den höga risk som investeringscertifikatet innebar eller avrått honom från investeringen, utan i stället lämnat vissa felaktiga uppgifter.

Länsförsäkringar å sin sida menade att EWMG:s rådgivning inte hade avsett kapitalförsäkringen utan investeringen i det finansiella instrument som placerades i kapitalförsäkringen och att det därför inte varit fråga om försäkringsförmedling utan om rådgivning om investering i finansiella instrument. Enligt Länsförsäkringar var skadan orsakad av den finansiella rådgivningen och inte av förmedlingen av kapitalförsäkringen.

I andra hand hävdade Länsförsäkringar att EWMG inte hade varit vårdslöst.

Högsta domstolen vände sig till EU-domstolen för att får svar på förhållandet mellan IMD-direktivet och MiFID-direktivet. Närmare bestämt begärdes svar på frågan huruvida rådgivning som lämnas i anslutning till förmedlingen av en försäkring, men som inte i sig tar sikte på själva tecknandet eller upprätthållandet av ett försäkringsavtal, omfattas av IMD- direktivet eller MiFID-direktivet, eller av båda direktiven.

För det fall båda direktiven omfattar sådan rådgivning begärdes svar på frågan om något har företräde framför det andra.

EU-domstolen svarade: att ekonomisk rådgivning beträffande placering av kapital som lämnas i samband med försäkringsförmedling avseende ingående av ett kapitalförsäkringsavtal omfattas av tillämpningsområdet för IMD-direktivet, och inte av tillämpningsområdet för MiFID-direktivet

EU-domstolen klargjorde att lagen om försäkringsförmedling ska tillämpas vid ekonomisk rådgivning beträffande placering av kapital som lämnas i samband med försäkringsförmedling avseende ingående av ett kapitalförsäkringsavtal.

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons