Anna Odell efterlyser läkaren David Eberhard

Realtid.se skrev nyligen en artikel om googlande läkare. En av dem som uttalade sig var David Eberhard, som var överläkare på S:t Görans sjukhus dit konsteleven Anna Odell fördes efter att hon simulerat att hon var självmordsbenägen på Liljeholmsbron den 21 januari 2009.

När Anna Odell ser att Eberhard har intervjuats i Realtid.se ringer hon upp och frågar:

– Har du David Eberhards telefonnummer?

Odell berättar att hon sökt honom en längre tid.

– Jag har sökt Eberhard för att få till ett samtal men inte lyckats.

Har ni två aldrig mötts?

– Jo, i tv-program men då var det inte bara vi två.

David Eberhard var chef för den psykiatriska akutmottagningen dit Anna Odell fördes januarinatten i fjol. När det senare framkom att hon hade spelat teater riktade Eberhard skarp kritik mot henne i media.

– Jag var tidigare patient på S:t Göran med rätt tung diagnos. Trots det uttalade han sig om mig i media, utan att veta hur jag mådde för tillfället, säger Anna Odell.

– Dessutom har han påstått i media att jag spottat, slagit och försökt bita vårdpersonalen, vilket inte är sant.

Vad exakt består lögnerna i?

– Att han vid upprepade tillfällen påstått i media att jag spottats, slagits och försökt bita vårdpersonalen, vilket inte är sant. Jag försökte bara komma loss. Hade jag gjort något av det som han påstod skulle jag blivit anmäld för misshandel eller våld mot tjänsteman.

Varför skulle han påstå det?

– Han var inte på plats när det inträffade och mötte säkert en upprörd personalstyrka när han kom tillbaka. Någon kanske sade att jag varit våldsam, sen har han själv lagt till lite.

Vad har du gjort för att komma kontakt med honom?

– Inför tv-programmet pratade jag med honom i telefon och sa att jag ville ha ett samtal med honom. Han svarade: ”Jamen, det ställer jag upp på. Det här är viktigt.”

Senast är att hon, för en månad sedan, skickade honom ett mejl, men utan positivt resultat.

Domen mot Odell som föll den 31 augusti 2009 i Stockholms tingsrätt konstaterar att spottandet inte utgjorde en del av Odells motstånd och fastslår att hon gjort sig skyldig till våldsamt motstånd vid några tillfällen, bland annat vid bältesläggning.

Det är på sätt och vis David Eberhards förtjänst att Anna Odell blev rikskändis. Om inte sjukhuset polisanmält henne hade ingen rättegång ägt rum och efterspelet skulle varit både kortare och mindre spännande.

– Många har sagt ”det där gjorde hon bara för sitt varumärke” men jag hade ingen tanke på det när jag startade. Visst, jag fick en chans som få konstnärer får genom att bli så uppmärksammad. Om jag ska tacka någon för det, så är det David Eberhard. Hade inte han gått ut i media och gjort dem till offer för mig genom att berätta att jag hade spottat och slagits hade debatten aldrig blivit så långdragen.

Anna Odell anser att hon lyckats visa på sprickor i psykiatrins slutna rum, att disciplinen sluter sig och intar en försvarsställning när den blir kritiserad. Mer konkret spricka är, enligt henne, att sjukhuset bröt mot reglerna för bältesläggning när hon togs in. Dessutom, menar Odell, var det tydligt att läkaren som tjänstgjorde januarinatten ljög under rättegången, bland annat om att hon varit våldsam.

Eberhard var ju chef. Om ens kollega säger att du viftade med armar och ben, kanske man tror på sin arbetskamrat?

– Säkert. Det handlar väl om en gruppdynamik, de vill skydda sin enhet. De säger att jag vevat med armar och ben för att legitimera de övergrepp man gjort.

Nästa söndag, den 18 april, kommer den sista delen i hennes verk att presenteras på Strand, Hornstull, Stockholm. Då kommer hon att bland annat presentera klipp från media samt från rättegången. Under tre dagar diskuterar paneler med Odell olika frågeställningar kring vad som är friskt respektive sjukt, vad som är sant och vad som är lögn.

Men nej. Enligt Odell, efterlyser hon inte Eberhard till just denna slutdel.

– Jag har i flera frågor, hela tiden, blivit hänvisad till honom av såväl hans efterträdare som andra kollegor. Därför vill jag fortfarande få till ett samtal.

Anna Odell är frustrerad.

– Varför vågar han inte tala enskilt med mig? Om han nu tycker att vi lever i ett så vadderat samhälle, varför vågar han inte möta mig?