Det är bråda dagar för Gustaf Rentzhog och kollegorna på Söderberg & Partners. Verksamheten består idag av över 2 000 anställda i sex länder förutom Sverige och tillväxten ska fortsätta. Fler förvärv och expansion till nya länder står på den långsiktiga agendan som sedan början på året backas upp av den nya storägaren KKR. Men mer om det senare.

Det är nämligen också bråda dagar för den som vill hålla sig ajour med förändringarna på fondmarknaden. Gustaf Rentzhog är inte oväntat en av dessa då han leder en firma som blivit en maktfaktor när det gäller fondplaceringar på den nordiska marknaden. På det politiska planet diskuteras flytträttsfrågan ännu en gång och fondbranschen inväntar oroligt besked om hur det nya fondtorget för premiepensionen ska fungera.

Gustaf Rentzhog är både oroad och en smula luttrad. Vi börjar med flytträtten.

– Det går väldigt långsamt. Jag var själv med i en utredning för ett antal år sedan och hade stora förhoppningar då att det här skulle lösas en gång för alla. Men det är starka krafter emot och de har allt att förlora på det här. Därför kommer det att ske gradvis, men det kommer att ske. För det är en helt absurd historia nämligen, att du skriver ett kontrakt för trettio år som du inte kan ta dig ur.

Han beskriver det som att konsumentnyttan som från början fanns i de kollektiva lösningarna har urholkats mer och mer. Då var kostnaden för att byta förvaltning mycket stora men den moderna finansmarknaden har ändrat på spelplanen utan att regelverket hängt med.

– Ur konsumentperspektiv är det största problemet idag att folk sitter fast i en massa gamla lösningar som är ganska dyra och som de inte kan göra något åt. Det kan handla om avgifter men det kanske största problemet är att kunder kan fastna i lågavkastande tillgångar. Du kanske har lejonparten i räntebärande tillgångar fast kunden egentligen vill investera i aktier, det har en enorm kostnad för konsumenten.

– Men så länge konsumenterna är för passiva så kan det fortsätta ett tag till. Jag kan inte säga när det blir helt fritt men det kommer att bli det, för det är en ohållbar position att i längden försvara något där det är svårt att se vem detta är bra för, förutom de aktörer som drabbas av en förändring. 

Inom premiepensionssystemet verkar det som att politikerna vill ta ett steg tillbaka och göra om hela konceptet för hur det så kallade fondtorget ska se ut. En utredning ska inom kort lägga fram förslag på hur ett så kallat ”upphandlat fondtorg” ska fungera i praktiken. Det handlar bland annat om att en ny myndighet ska få ansvaret för att sålla fram de fonder som ska få finnas med i det framtida premiepensionssystemet.

Gustaf Rentzhog tycker att utvecklingen är bekymrande och att många av de positiva fördelar som PPM-systemet erbjöd från början inte längre verkar ha någon betydelse.

– Man har glömt allt som var positivt, fokuserat på det negativa och sedan gett upp i stället för att vidareutveckla det här på ett konstruktivt sätt.

Han pekar på att även om premiepensionskakan bara är en liten del av pensionshelheten så ledde systemet fram till ett större engagemang och kunskap om pensionsfrågan bland allmänheten. Och för fondbranschen blev PPM ett rejält avstamp för en uppluckring av gamla strukturer.

– Vi hade ett bankoligopol när man startade PPM. Då var det inte lätt för ett litet fondbolag att gå till de stora bankerna och knacka på dörren och fråga om de ville sälja fonden. Men tack vare PPM så skapades det en hel del fondbolag där flera har lyckats bra även utanför Sverige. Plötsligt fanns det en icke-oligopolistisk marknadsplats och det här har glömts i debatten helt upplever jag. Man har bara pekat på avarterna som en fri marknad tyvärr alltid för med sig. Men då tycker jag man hellre borde diskutera hur man löser detta än att ta bort alltihop, eller begränsa det så att det inte blir mycket kvar.

Gustaf Rentzhogs bedömning är att ett strikt upphandlat fondtorg skulle leda till konformitet och ett för stort mått av försiktighet.

– Jag tror på en marknadsdynamik, där många försöker för att hitta rätt modell. Att staten har en enda modell i marknaden, det vill säga deras egen, skapar ju systematiska risker i det här. För vad händer om de har fel? Återigen så har man låst fast sig i att det här ska vara ett eget system långt borta från den fria marknaden. Jag tycker det är jättetragiskt om de gör det de säger att de ska göra. För jag tror det blir sämre för alla i slutändan.

– Ska jag gissa något så kommer man att bli väldigt försiktig och det enda man vågar gå på är pris för det är det enda man inte kan bli kritiserad för. Men ett lågt pris betyder ofta att det inte finns några resurser för vidareutveckling, att vara innovativ och utveckla nya saker kostar pengar.

Dessutom innebär jakten på pris att alla pengar kanaliseras till ett fåtal aktörer på grund av att economics of scale är så extrem i kapitalförvaltning. Det kan också på sikt drabba kapitalförsörjningen för mindre bolag samt ge ökade systematiska risker – när allt för få händer får styra allt för mycket. Det finns trots allt inget facit att följa hur man förvaltar pengar på bästa sätt. Forskningen kring detta är allt för splittrad och osäker. Det är därmed ett område där mångfald är viktigt. 

Gustaf Rentzhog tror att det hade varit möjligt med ett annat vägval, exempelvis att lägga premiepensionssparandet ännu närmare den enskilda individens övriga finansiella tillgångar, exempelvis som ett konto bland flera hos bankerna. En variant på IPS, ett så kallat ”PPM-konto”, med särskilda regler vad gäller uttag, risknivå och avgifter, skulle ge ett ökat fokus på sparformen. I kombination med mer utbildning och bättre rådgivning och hårdare tag mot aktörer som missköter sig skulle en större dynamik kunna skapas och fler fonder kunna släppas in på fondtorget.

– Jag kan ge många idéer hur man kan förbättra konsumentskyddet som bedrägeri-försäkringar, tydliga ansvarsskydd för konsumenten med mera. Att ge upp och enkom tillåta ett fåtal fonder är inte rätt väg att gå. Avarter kommer alltid finnas och har alltid funnits. Så är det i en marknadsekonomi. Det handlar om att ha bra och sunda regler, och göra det dyrt att bryta mot dem. Man måste fråga sig att om någonting är bra för lejonparten av spararna, ska man då förbjuda det för att en liten del inte har fungerat? Istället för att fokusera på hur man kan förbättra systemet. Släng inte ut barnet med badvattnet.

Precis som PPM från början ledde till att fler fondaktörer slog sig in på marknaden kan en nedmontering få motsatt effekt. Men det handlar om betydligt fler drivkrafter som samverkar. En generell avgiftspress, höga kostnader för distribution och en växande regelbörda gör att många fondbolag befinner sig under press. Dessutom utmanar stora globala fondjättar med ett allt bredare utbud.

– Svenska och nordiska fondhus måste nischa sig. Det kommer att vara jättesvårt att erbjuda en bred global fond i konkurrens med de stora fondhusen. Om du ska kunna ta mer betalt så måste din fond vara något väldigt unikt. Det är svårare att vara liten och ju mindre du är, desto mer måste du nischa dig.

Samtidig ser Gustaf Rentzhog att den senaste årens trend mot allt mer indexnära passiv förvaltning kan skapa en motkraft på marknaden som talar för den traditionella aktiva förvaltningsmodellen. Inte minst då priset för aktiv förvaltning också har kommit ner.

– Jag ser att den aktiva förvaltningen, och då pratar jag inte någon index-tracker utan riktigt aktiv förvaltning, kommer göra comeback. När mer och mer går mot index så öppnar sig möjligheter på marknaden. Marknaden blir ju på ett sätt ”dummare” och det ger ökade möjligheter för aktiv förvaltning som då motiverar ett högre pris eftersom det kan skapa mer värde. 

Regelfloden kommer branschen att få leva med ett bra tag till, tror Gustaf Rentzhog. Det ligger i systemets natur att fortsätta producera regler säger han. Samtidigt ser han en bortre gräns, för drivs regleringen för hårt kommer konsumenten till slut märka det i sämre utbud och högre kostnader.

– Det är goda intentioner men många gånger är det man uppnår minskad konkurrens och en ökad kostnad för kunden. Och det är inte alltid alla de här reglerna tillför den konsumentnytta som det är tänkt. Den ökade regleringen kommer att fortsätta ett tag till men som vanligt tror jag att när pendeln har slagit över för mycket åt ett håll kommer den pendla tillbaka åt andra hållet. I USA ser vi redan de tendenserna och Europa konkurrerar med USA. Blir vi för byråkratiska tappar vi konkurrenskraft och det kommer att leda till ökade krav om lättnader även här. 

Nästa trendspaning på marknaden gäller försäljning och distribution. Här har storbankerna fortfarande en dominerande ställning när det gäller fonder och olika försäkringsprodukter, en kaka som Söderberg & Partners och andra visserligen har börjat nagga på rejält, men skiftet går långsamt. Gustaf Rentzhog tror föga förvånande på en ljus framtid för den oberoende rådgivaren och förmedlare.

– Fortfarande ligger den stora delen av marknaden i bankassuransen. De är fortfarande väldigt dominerande. Men jag tror att bankassuransen har problem och det har inte att göra med att de är dåliga utan därför att det är svårt att blanda rådgivning och produktion. Som rådgivare vill du ju göra det bästa för din kund. Men sitter du hos banken så är du limiterad eftersom banken vill sälja sina egna produkter och då får du problem jämfört med någon som kan jobba med en öppen plattform och har tillgång till hela utbudet.

– Här finns det ett strukturellt problem för bankerna som gör att de kommer att tappa, trots att de har jätteduktiga medarbetare och rådgivare, för deras affärsidé blir svår vid en ökad konkurrens. Den gick bra när konkurrensen var tunn och men i takt med att kunden vaknar och förstår och ser att det finns alternativ som är starka så blir det än tuffare.

Gustaf Rentzhog upplever inte att det är svårt att få kunderna att betala för rådgivning i dagsläget. Att få råd om exempelvis pensionsplaceringar eller förvaltning av kapital är en tjänst där betalningsviljan är hög. I gengäld utlovar Söderberg & Partners att man kan förhandla fram stora rabatter från de olika fondbolagen vilket sänker avgifterna. Det hindrar inte att firman i vissa sammanhang kritiserats för att just ta ut för höga avgifter av kunderna. Specifikt handlar det om en rad egna fonder.

Men Gustaf Rentzhog tycker att kritiken är orättvis. Han beskriver fonderna som en ”missförstådd produkt” då de inte är jämförbara rakt av med andra fondprodukter. Istället är det firmans diskretionära rådgivnings- och placeringstjänst som fått en fondskrud vilket gör att även kostnaden för denna bakas in.

– Det är ett sätt att förpacka en fondbytestjänst och vi gör det i fondform för att göra det effektivt. Det här har orsakat en del pedagogiska problem som tid till annan poppar upp. Kritikerna tänker detta är ju en fond precis som alla andra – varför rekommenderar de den?  Men så är verkligen inte fallet. Vi ger dagligen råd kring exempelvis hur en kund skall investera i fondförsäkring. Det innebär att vi kan ge en kund ett förslag på fonder som hen bör välja med utgångspunkt av kundens önskade risknivå och vår fondanalys. Många gånger kan våra råd spänna över flera fondförsäkringsbolag. Vi kanske träffar kunden vartannat år men däremellan händer det mycket i de finansiella marknaderna. Risknivåer ändras och våra fondbetyg blir gamla. Ett alternativ är då att kontakta kunden och förslå att den genomför dessa byten på egen hand, men många kunder föredrar istället att vi byter fonderna åt dem på alla dessa plattformar och i linje med vår analys.

– Vi investerar således i ett univers som består av fler än 4 000 tillgängliga fonder – men vi gör det inom ramarna vår egen fond.  Det finns en betalningsvilja för denna tjänst och i takt med att tiden går har vi i omgångar lyckats sänka avgifterna. Det är dock en komplex process eftersom avgiften inkluderar såväl försäkringsbolagens avgifter, de externa fondbolagens avgifter och våra egna avgifter. Men vi kommer att fortsätta att sänka avgifterna i vår fond i fond, för ju billigare vi kan tillhandhålla tjänsten desto fler kunder kommer att välja den. 

Tron på ett växande behov av guidning och råd kring pensionssparande, försäkringar och andra finansiella frågor är bottenplattan i Söderberg & Partners affärsmodell. Nu börjar vi närma oss frågan vad firman ska göra med KKR som ny storägare.

Gustaf Rentzhog ser en rådande megatrend som avgörande för den framtida tillväxten. Det handlar om välfärdsstaternas övergång från kollektiva och generella system, exempelvis förmånsbaserad pension till en ny verklighet där individen får ett större ansvar för att säkra den egna tryggheten vid exempelvis pension eller sjukdom. I Sverige har vi sedan länge gått över till ett premiebaserat pensionssystem medan man i Holland har ett större utbud av välfärdsförsäkringar, vilket även börjat växa i Norden. Ett exempel är efterfrågan på olika typer av inkomstförsäkringar när taket i a-kassan hamnat på en för låg nivå.

– Vissa trygghetssystem har börjat privatiseras och det är en trend i hela västvärlden. Staten klarar upp till en viss nivå men i takt med att BNP växer så blir det tuffare och tuffare att hålla den grundnivån. Det blir för komplicerat och det blir till slut väldigt dyrt.

En övergång till fler individuella val ser Söderberg & Partners som en tydlig trend och då kommer även behovet av individuell rådgivning in. Den enskilda individen får större inflytande över sitt totala trygghetspaket medan statens roll kan bli att ge vissa skattesubventioner som stimulansåtgärd.

Söderberg & Partners har sedan många år positionerat sig för att ge stöd både till företag och dess anställda i den här typen av frågor. I portföljen finns administrativa system för företag så väl som rådgivning till individer om pensioner och försäkringar. I steget därefter kan kapitalförvaltnings- och private banking-tjänster kopplas på vid behov.

– Att vi täcker in alla de här delarna är en unik modell för oss som jag tror att KKR tycker är väldigt intressant.

Att fortsatt tillväxt står på agendan är ingen hemlighet. Bara det senaste året har flera förvärv genomförts, nu senast i Holland. Gustaf Rentzhog bedömer att tillväxten historiskt har varit fördelad mellan till lika delar organisk tillväxt och förvärv, där köpen av nya verksamheter nästan enbart har finansierats med egna medel.

– Strategin är att fortsätta konsolidera marknaden, vi tror att vi har ett fundament som är väldigt viktigt och det är att de här frågorna inte blir lättare för kunden och det ger ett sug efter rådgivningstjänster. Vi har en ambition att fortsätta växa i de länder där vi är och det hade vi kunnat göra utan KKR men de kan hjälpa oss att etablera oss i fler länder, vilket vi också vill. De har lokal kännedom och lokalt folk på plats, vilket gör det oändligt mycket lättare. Och rent finansiellt, om vi behöver göra något större där inte vår egen balansräkning räcker till, så finns de där.